En vecka!

Tiden går alldeles för fort. Idag är vår lilla pojke hela en vecka gammal. Vart har den senaste veckan tagit vägen egentligen? Det är konstigt... Å ena sidan känns det som att vi nyss fått Ludvig, men å andra sidan så känns det som han har varit här hos oss i en evighet. Nästan så man har glömt bort hur livet innan honom var/kändes.

Matstund i pappas famn. 100 ml suger Ludvig i sig per måltid.

Det här med mat har visat sig vara mer ångestframkallande än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag tycker det är jättesvårt att veta hur mycket som är lagom. På ersättningspaketet står det att bebisar som är 0-1 månader ska ha 400-700 ml per dag, uppdelat på 5-6 mål á 80-150 ml vardera. Då tänker jag att en bebis som är en vecka kanske ska ligga mot den undre gränsen och sen öka successivt, men det skulle aldrig funka - Ludvig skulle ju svälta ihjäl!

Nu äter han var fjärde timme om man slår ut det på hela dygnet och får i sig 600 ml eller lite drygt det. Alltså nästan uppe i max - var ska det då sluta när han är 1 månad gammal?! Eller är det kanske så att han då kommer att äta större måltider men mer sällan, och då ändå hamna på ungefär samma dagliga mängd?

När det gäller amning så förespråkar ju de flesta att barnen ska få äta så mycket och så ofta de vill, det borde ju rimligtvis då också gälla ersättningsbebisar, eller? Ska de hårdkontrolleras? Det verkar ju inte riktigt rätt...

Nej, det är verkligen inte lätt att vara förstagångsmamma inser jag. Men efter ett snack med Kasia, och efter att hon pratat med en väninna som också fött upp barn på ersättning, så har jag bestämt mig för att försöka släppa den här nojjan och helt enkelt bara gå på vad Ludvig säger och vill ha. Han måste ju få må bra och vara nöjd, det är ju ändå prio 1. Får se vad BVC säger om det nästa vecka...

Ludvig sover gott i vagnen ute på balkongen.

Nu är det någon som gnyr ute på balkongen, bäst att kolla vad han vill.