God Jul!

Jo, vi lever faktiskt. Men bloggen har inte alls varit prioriterad under hösten och det har faktiskt varit väldigt skönt att inte känna att man måste uppdatera hela tiden. Tanken var ju att maken kanske skulle blogga lite under sin föräldraledighet, men det blev det ju verkligen ingenting av med. Så nu får vi se vad som händer - om bloggen vaknar till liv igen, eller om det bara blir lite sporadiska inlägg. Kanske är det någon som läser i alla fall, annars är det kul att ha för vår egen skull.

Hösten har varit minst sagt hektisk - två flyttar på en och en halv månad är inget jag rekommenderar sådär jättestarkt. Men, det gick ju det med. Vi flyttade in här i vårt fina hus den sista september och sen dess har det varit fullständigt kaos. Vi renoverar, jag pluggar, vi försöker hinna med oss själva och så ska ju Ludvig såklart ha uppmärksamhet större delen av dygnet. Det funkar, men ibland undrar man ju vad man gett sig in på.

Ludvig ja, han är ju en stor kille nu. Nitton månader och fyra dagar för att vara exakt. 86 centimeter lång och drygt 13,5 kilo tung för en månad sen. Springer omkring som en stolle hela dagarna och klättrar på allt. Jämt. Att sitta stilla är inte uppskattat, om det inte är Mumin eller Meckar-Micke på tvn. Han härmar allt vi gör, är hur smart som helst och är (som alltid) en väldigt bestämd herre som bossar här hemma. Det senaste är att han bestämmer när katten (Tyson) ska gå ut och när han ska gå in. Oftast försöker han dock få in honom lite för tidigt, typ direkt katten klivit ut genom dörren.

Han äter som en häst och har slutat med välling. Nappen har han också slutat med, på dagtid i alla fall. Sömnen har funkat sisådär under hösten, men nu känns det som att vi börjar få rätsida på det hela. Snart flyttar han in i eget rum igen (vi håller på att renovera det) och då sover han förhoppningsvis ännu bättre. Talet går det lite trögt med, under hösten har han "tappat" de flesta av orden han kunde säga och under en period har han bara sagt "mamma", men nu börjar det lossna igen. BVC gjorde förstås en stor sak av det och sa att om han inte börjar prata inom ett par månader så måste vi få kontakt med en logoped. Men jag är inte orolig. Han förstår allt vi säger och kan göra sig förstådd, och jag vet ju att han kan säga fler ord än vad han just nu gör. Så det kommer nog snart.

Om en månad ska han börja på förskola (min lilla bebis!) och då kommer det väl börja rinna ord ur honom. Tror jag i alla fall. Egentligen hade vi bestämt att han skulle få gå hemma med mig till hösten eftersom jag pluggar på distans (dvs är hemma om dagarna) och vi inte kunde få plats på förskolan här i byn förrän i augusti, men nu har jag insett att det inte kommer funka med plugget om han ska vara hemma hela dagarna. Han är alldeles för aktiv och kräver alldeles för mycket uppmärksamhet och övervakning för att jag ska få något vettigt gjort. Så vi bestämde att vi tar den förskoleplats vi kan få och sen flyttar vi honom till hösten. För vi vill ju såklart helst att han ska gå här i byn, 100 meter från vårt hus. Men tills dess blir det en ny avdelning i grannorten. Det kommer nog funka bra. Han är en så pass trygg och social unge så jag tror förskola kommer bli en riktig hit, och eftersom han bara ska gå halvtid så har vi ju ändå eftermiddagarna tillsammans. Och då kommer jag kunna vara en mycket bättre mamma känner jag, fullt fokuserad på honom och med ork kvar. Men lite jobbigt känns det ändå, han är ju mitt lilla hjärta.

Hur som helst, det här blev ett längre inlägg än vad jag hade tänkt. Jag ville bara skriva några rader, se om det finns någon som fortfarande väntar på inlägg här och tala om att vi lever och att bloggen kanske vaknar litegrann i alla fall. Och så ville vi förstås säga det här:

En stilla bön

Gode Gud (eller vem som än lyssnar), låt Ludvig (och därmed också hans föräldrar) sova gott och ostört inatt. Tack på förhand. Amen.

För övrigt kan jag meddela att sonen fyrade av sitt allra bredaste och lyckligaste leende när han fick se sin älskade pappa i sängen imorse. Jösses så fint att se.


- Posted using BlogPress from my iPhone

S*tans napp!

Nu börjar jag bli ruskigt less på denna napp som verkar ställa till det för Ludvig när han sover. Han somnar förstås jättebra och är nöjd med nappen, men någon gång (några gånger snarare) under kvällen (och natten) tappar han den där rackaren och blir helt förtvivlad. Förut har han kunnat fixa till det där själv, men det har han slutat med nu. Så han skriker i princip tills vi kommer in, och även om han då har hittat nappen och stoppat in den själv så är han så uppjagad att han fortsätter skrika en stund till.

Så nu funderar jag på om man kanske skulle skippa nappen nattetid. Dagtid känner jag inget behov av att plocka bort den helt, han har fortfarande ett rätt stort sugbehov och älskar sin napp (även om vi dragit ner på användandet rätt mycket). Frågan är hur man gör? Och om det överhuvudtaget går att ta bort den på natten utan att ta bort den helt på dagen? Någon med erfarenhet? Och är det någon som tror att det kommer att funka? Eller absolut inte funka? Andra tips för en god nattsömn (nog för att vi får sova rätt bra, men inte som förr...)?

10 långa månader?

10 långa månader har nu gått sen vår lilla skatt föddes. Långa? Lilla? Nja...

På väg till SkeKraft Arena för kvartsfinal 7 mot Linköping. Första matchen!

Ludvig tio månader...

• ...väger ca 9,8 kg (enligt vår våg här hemma) och jag skulle gissa att han är drygt 74 centimeter lång. Nästa vägning och mätning blir på BVC-kontrollen på fredag.
• ...älskar mat. Nu även mammas och pappas hemlagade mat. Thai är en höjdare.
• ...kryper snabbare än blixten, med fötterna ovanför golvet.
• ...drar storlek 74-80 på kläder. Mest 74.
• ...sover hyfsat bra igen. Ca 19.30-06.00.
• ...har fortfarande bara en tand. Tanden bredvid ser dock ut som att den tänker bryta igenom när som helst.
• ...älskar att pussa sin egen spegelbild.
• ...går och står med stöd mest hela tiden. Glömmer ibland bort sig och står utan stöd, men än så länge är det rätt läskigt. I fredags lyckades han faktiskt ta ett par steg utan stöd - för att han glömde bort sig.
• ...älskar att läsa bok och borsta tanden.
• ...säger mamma och babba/pappa, dä (där) och mpa (lampa). Och massa annat obegripligt.
• ...kan vinka, men gör det sällan. Annat är viktigare och roligare. Som att smacka eller "klicka" med tungan.
• ...äter själv så ofta tillfälle ges. Dock inte med sked/gaffel.
• ...är i en rätt så kinkig period just nu där det är världens undergång om jag lämnar rummet. Eller om han lämnar rummet och sen kommer på att jag inte hängde med.
• ...har varit på sin första hockeymatch dagen till ära.
• ...tycker att skafferiet och skåpet där mamma har sina bakgrejer är himla kul.
• ...diggar till musik.
• ...kramas mycket, men pussar får man tigga. Kanske tur det, med tanke på att han hugger läppen på en så fort han får tillfälle.
• ...är givmild. Vill ofta ge bort saker och ber man om en sak han håller i så får man den alltid. Supernöjd blir han varje gång.

Hörselkåpor på i ishallen förstås. Om inte annat för att LHC-fansen skrek så fula saker.

När blev min lilla kille så stor? Kommer tiden någonsin att stanna upp? Om två månader fyller han ett år. ETT ÅR! Herregud! Jag ångrar nu alla stunder då jag längtat efter att han ska bli äldre, samtidigt som det är hur spännande som helst att se honom utvecklas. Jag tycker att jag ändå varit rätt bra på att njuta av stunden som är, men ibland känns det inte som jag gjort det tillräckligt. Borde bli bättre på det. Han kommer aldrig vara så här liten och så här mycket "min" igen.

Hallelulja och be careful what you wish for

Nu har mamma/mormor åkt hem till sig igen och vi återvänder till vardagen. Vi har haft supermysigt som vanligt och hunnit med några shoppingrundor, fikapauser och goda luncher. Glass i stora lass också. Och Ludvig har njutit av att ha sin mormor här, det har synts. Han avgudar henne. Mormor är bäst liksom, och bjuder dessutom på godsaker (macka, majs, hallonjuice, kycklingbitar osv).

I vanlig ordning har Ludvig tagit ett språng i utvecklingen under sina dagar med mormor på besök. Numera kryper han på riktigt! Han har ju tagit sig fram med sin egen teknik so far, och ibland ställt sig upp på alla fyra för att krypa på riktigt, men det är först nu som det är första valet liksom. Och fort går det!

Och äntligen får jag honom att sova längre stunder i vagnen, inte bara en halvtimme åt gången. The key? Magläge förstås! Tack vare den nya fantastiska åkpåsen och det något varmare vädret har det bara varit att lägga ner Ludvig på mage i vagnen med helt vanliga kläder - inga ytterkläder som gör det trångt - och så har han sovit där i både en och två timmar och haft det varmt och gosigt. Förstår ni hur länge sen det var han sov så långa pass i vagnen (på dagtid överhuvudtaget på regelbunden basis)?! Hallelulja!

Just det. Be careful what you wish for. Mensvärk from hell i tisdags och delar av onsdagen. I mean it - from hell. Men det var så värt det på något sätt. Min kropp funkar och det känns som att en stor sten föll från mina axlar i samma sekund.

Ludvig The Poser

 KappAhl baby! Hela outfiten utom kalasbyxorna (som inte syns) är från KappAhl.

 Le mot kameran Ludvig.

 Jag är så söt, go' och gla' vareviga da'! (Don't mind the dubbelhaka ;-))

Inget nattvaknande natten till idag, det var skönt. När makens klocka ringde strax efter 06.00 vaknade jag med ett ryck och undrade varför det kändes som att jag sovit hela natten, och varför det inte lät ur babyvakten. Skönt. Men jag vågar inte lita på att det upprepas inatt igen.

Idag har vi pysslat på hemma trots att solen lockat utomhus. Jag har städat, Ludvig har stökat. Jag har diskat, torkat av bänkar och bord, dammsugit golv och soffa, plockat lite här och var - och Ludvig har rivit ner tidningar på golvet och sparkat runt dem, vält ut allt som fanns i skurhinken (såpa, trasa, skrapa osv) och sprungit omkring och viftat med diskhandduken. Sen hjälptes vi åt att göra pannkakssmet (Ludvig var rådgivare) som pappan sen fick steka pannkakor av när han kom hem. Ludvig fick förstås också smaka (självklart tycker han om pannkakor också).

För övrigt glömde jag (minst) två saker på listan igår, nämligen:

• ...pussar sin egen spegelbild när han får chansen.
• ...är givmild med sin napp. Ibland får mamma den i sin mun, ibland får pappa den och idag försökte han till och med erbjuda den till Tyson. Han nappade som tur var inte på det erbjudandet.

Nio månader

Igår blev Ludvig nio månader! Tänk att tiden kan gå så fort, när tiden gick så sakta medan han låg i magen. Why is that? Då ville man liksom att tiden skulle speeda på, nu ber jag varje dag om att tiden ska gå lite saktare, stanna upp lite nu och då och låta oss bara vara.

Nio månader!

Niomånadersdagen firade han med babysim, en ovanligt lång tupplur i vagnen under promenad och att vakna vid 03-tiden natten till idag och då få krypa ner i sängen bredvid mamma för att sova vidare. Något annat var inte att tala om.

Kvällsmys med pappa.

Ludvig nio månader...

• ...väger ca 9,4 kg (vägd på vår våg hemma idag) och jag skulle gissa att han är ungefär 73,5 centimeter lång.
• ...äter allt. Ikväll har han bland annat testat ägg och välling för första gången.
• ...kryper och ålar sig fram i en härlig kombination.
• ...drar storlek 4 på blöjor, 19 på strumpor och 68-80 på kläder. Mest 74. 
• ...brukade sova hela nätter mellan 20-07.30 men är nu inne i en fas (förhoppningsvis) och sover som en kratta.
• ...har en tand. Och minst en till på G.
• ...älskar att pussas och sen bitas i mammas underläpp.
• ...reser sig mot allt.
• ...går och står med stöd. Ibland även utan stöd - det går dock inte så bra.
• ...springer omkring själv med gåvagnen - den är kul!
• ...vinkar, smackar (när någon annan smackar), vet var lampan och Tyson är samt säger mamma.
• ...äter fruktbitar själv.
• ...är blyg och reserverad när han träffar andra, även sådana han känner. Men han tinar snabbt.
• ...äter ostskivor med pincettgreppet.

På promenad i solen idag. Vi <3 åkpåsen!

Snark

Såhär lät Ludvig när han sov middag igår (skruva upp volymen). Kan säga att jag blev riktigt fundersam när jag hörde det i babyvakten och tänkte att han kanske låg och pratade eller sjöng, men nej - han snarkade.

Det här med sömn

Ludvig har ju alltid sovit bra, extremt bra enligt många för att vara en liten bebis. Och vi har såklart blivit bortskämda med att det funkat smärtfritt med läggning och sömn. Därför står jag nu tämligen handfallen och känner mig allmänt förvirrad, panikslagen och rådvill när det börjar strula.

Två-tre dagars sömnstrul (framför allt dagtid) kanske inte kan ses som någon större kris eller ens ett problem, men för mig som typ aldrig varit med om det blir det ganska snabbt rätt så stressande. Jag ser ju på honom att han behöver sova, men han kommer inte till ro. Så vad göra?

Det finns tusen olika sätt att tackla det här med bebisars/barns sömn, det har jag ju förstått. Säkert nästan lika många sätt som det finns mammor och pappor i världen. Men vad är egentligen rätt?

Många säger att barnet ska få bestämma själv, åtminstone upp till ett års ålder. Somnar det så somnar det, annars får han eller hon helt enkelt vara vaken. Så kan jag inte riktigt se det, för ett barn som blir övertrött har väldigt svårt att somna av sig själv och kommer antagligen hålla igång tills det bokstavligt talat svimmar av utmattning. Känns inte optimalt.

Många råd man får säger att man helt enkelt ska lägga barnet när man tycker att det är dags, och vill barnet inte sova så får det helt enkelt ligga/stå och prata/skrika/gråta i ett x antal minuter innan man går in och lägger och stoppar om barnet igen. Man ska inte skämma bort barnet heter det. Men vad gör man då när det skär i hjärtat på en?

Kan det verkligen vara rätt att låta ett litet barn vara ensam i ett rum och skrika och gråta tills det somnar (återigen) av ren och skär utmattning? Det känns verkligen jättefel. Kan det verkligen vara så att barnet skriker och gråter av ren trots och "elakhet"? Eller är det egentligen så att barnet helt enkelt vill vara nära sin förälder och känna trygghet när han eller hon ska somna?

Rent instinktivt vill jag hjälpa Ludvig att somna om han behöver det. Behöver han känna att mamma (eller pappa) är nära och att allt är OK när han ska sova, varför skulle jag vilja neka honom det? Men då säger många att man gör barnet en björntjänst, att han eller hon blir nöjd här och nu men längre fram kommer att få problem att somna själv - vilket i förlängningen alltså innebär att barnet alltid kommer att behöva en vuxen vid sin sida när han eller hon ska somna.

Alltså, hjälper jag Ludvig att komma till ro och somna nu - oavsett om det är genom en lugnande hand på rumpan eller att han får sova på mig en stund på dagen - så måste jag vara beredd att alltid göra det, åtminstone tills han är 4-5-6 år. Men kan det verkligen stämma? Kan det inte helt enkelt bara vara en fas? Och när fasen är över så går han tillbaka till sitt vanliga enkla jag?

Jag vill inte att han ska bli beroende av oss på det sättet, men jag vill ju samtidigt ge honom den tryggheten och närheten han uppenbarligen behöver här och nu.

Vad är egentligen rätt och fel? Vem ska man lyssna på? Och ska man göra tvärtemot vad man instinktivt känner, bara för att rädda framtidens lugna kvällar?

Hjälp!?

Giganternas kamp

Idag har Ludvig kommit på precis hur roligt det är att ställa sig upp i spjälsängen, något han ju kunnat länge men inte testat fullt så många gånger i rad tidigare. Så varje gång jag har lagt ner honom har han studsat upp som en gummiboll och helt enkelt vägrat att sova.

Varför inte äta på linsskyddet till mammas och pappas kamera?

Så istället för att somna vid 9-tiden imorse var han vaken till 12.05. Då somnade han och sov i en halvtimme(!). 13.30 började det bli gnälligt igen och istället för att bråka bestämde jag mig för att jag också behövde vila, så han fick helt enkelt ligga på mig i vår säng - och se då gick det alldeles utmärkt att sova i en hel timme.

Mys med Tyson.

Vid 16-tiden fick jag honom att somna i sin egen säng utan problem och då fick han sig en timme till. Så summa summarum har han väl ändå fått ungefär så mycket dagsömn som han brukar. 

Trodde kvällen skulle bli lättare eftersom det är mörkt och han brukar vara trött, men när jag kom hem strax efter 20 var han fortfarande pigg och alert och var återigen som en gummiboll i sängen. Efter att jag och maken kämpat i en halvtimme (då Ludvig blivit ledsen så fort vi gått ut ur rummet, ställt sig upp och skrikit och sen mött oss med leenden och skratt när vi kommit in igen) plockade jag upp honom och lät honom sitta i min famn en stund. 

Mammans favoritbody just nu, tycker den är så fin!

Då visade det sig hur trött han egentligen var, fort gick det att lägga huvudet mot mammas bröst och låta ögonlocken falla. Så in med honom i hans säng igen och efter många om och men ligger han nu alltså och sover i sin egen säng. Pust. 

Hoppas det är något tillfälligt. Får känslan av att det är lite separationsångest som sätter in, han vill helt enkelt att vi ska vara nära. Vilket vi såklart gärna är, men när man ska sova så ska man sova.

P.S. Dagens upptäckt: Barnmatsavdelningen på COOP Forum. Barnmatsheaven! Höll knappt på att ta mig därifrån - det fanns SÅ mycket att välja på. Lätt största utbudet i stan av HIPPs burkar dessutom, stort plus!

P.S.2. Bilderna är inte från idag, de är från förra och förrförra veckan.

Uppåttjack?!

Undrar om det var uppåttjack i de där ögondropparna? Ludvig sov visserligen som en stock när vi gick från ögonläkaren, men nu när jag försöker få honom att sova gör han precis allt annat.

Försök 1: Lägger Ludvig som vanligt, drar igång speldosan, går ut ur rummet och sätter igång babyvakten. Hör hur trudelutten tar slut och Ludvig ligger och mumlar för sig själv. Blir tyst en stund, men jag hör att han bökar runt därinne. Efter en liten stund låter han hemskt irriterad, så jag går in och kollar. Där ligger han, på rygg (jag lade honom på mage som vanligt), med öppnad blöja och huvudet i fotändan. Hmm?

Försök 2: Lägger Ludvig tillrätta igen, drar igång speldosan och går ut ur rummet. Hör att han ligger och mumlar för sig själv och sen blir det helt tyst en stund. Sen hör jag hur han börjar böka, sen börjar han prata. Uppspelt. Det dunsar lite i bakgrunden. Så jag går in. Där STÅR han, skuttar lite för sig själv och ser supernöjd ut - och en av napparna ligger på golvet en bit bort.

Suck. Nu sitter han här i mitt knä och verkar inte alls inställd på att sova. Men jag tror vi ska gå och lägga oss i soffan en stund och se vad som händer.

P.S. Ludvig har kräkts i vår säng, sin säng, på mina kläder och på två egna outfits, därför har han bara blöja på sig... Blir för övrigt intressant att se om fläckarna går bort i tvätten, tycker fläckarna sitter som berget nuförtiden. Why is that? Och det här är dessutom tomatfläckar...

Hallelulja!

Ludvig har varit snorig i typ två veckor nu och de senaste nätterna har det varit som värst. Han har vaknat ofta och varit jätteledsen, för att han har petat ut nappen för att kunna andas - men blivit arg för att nappen inte är i munnen när han vaknar till. Vilket dilemma. Så nätterna har blivit totalt sönderhackade sen nyårsnatten ungefär, med nästan ingen sömn alls som följd för mig.

Igår behandlade vi näsan som vanligt med näsdroppar och sugen innan han skulle sova och hoppades på lite mera sömn i alla fall. Gissa då om jag blev förvånad när jag vaknar med ett ryck av makens väckarklocka kl. 07.10 och inser att jag inte vaknat en enda gång under natten - och inte maken heller! Fick lite panik i några sekunder och undrade om han verkligen levde, så jag gick in i hans rum och kikade. Självklart levde han, och sov fortfarande gott.

Klockan 08.05, 12 timmar efter att han somnade, vaknade han. Nöjd, glad och pigg. Andas kunde han också. Hallelulja!

Ludvig 6 månader

Jag kan inte fatta det. Vår lilla bebis är nu sex månader gammal. För sex månader sedan låg jag och tittade på honom med stora, förundrade ögon på BB. Han sov. Lasse sov. Men inte jag. Vem behöver sova när man är hög på ett mirakel?

Ikväll är han närmare ett år än nyfödd. Och även om det känns som att han alltid har varit en del av våra liv, så kan jag inte förstå att tiden har gått så fort. Liten börjar redan bli stor. Formar sin person. Upptäcker världen. Utforskar sina färdigheter. Lär sig nya saker varje dag. Tänk om man kunde frysa tiden, då skulle jag göra det nu. Fast kanske inte ändå. Det är en så spännande resa att vara med på.

En alldeles färsk Ludvig, bara timmar gammal.

Ludvig...

• ...sitter själv utan stöd och blir stadigare och stadigare för varje dag. Han är även jätteduktig på att parera när han känner att han börjar tippa åt något håll, men det går ju inte alltid bra förstås (som när han for in med huvudet i foten till bordet på BVC).

En vecka gammal, redan då var vi bortskämda med förhållandevis god sömn.

• ...äter nästan allt som serveras, så länge som det inte är för mixat. Då blir det tråkigt och tråkigt innebär att Ludvig blir skitförbannad och tjuter värre än en ambulanssiren. Bitar ska det vara i maten, då är det gott. Detta gäller dock bara mat, gröt och fruktpuré kan vara hur slätt som helst. Favoriten är (förutom alla sorters gröt) pasta med grönsaker och blåbärspuré.

Två veckor gammal, en skön liten snubbe med en helt egen stil.

• ...har inte börjat med välling som många andra bebisar i samma ålder. Inte heller har vi några planer på att börja med det och ta bort ersättningen. Så länge som han är nöjd och blir mätt och sover gott på ersättning finns det ingen anledning att byta tycker vi. Så ersättning it is, morgon och kväll.

En månad och alldeles nybliven västerbottning.

• ...har bara de senaste dagarna blivit superduktig på att stoppa in nappen själv. Och ta ut den förstås. Han har kunnat göra det länge, men just det där med stoppa in den och låta den sitta kvar har varit lite klurigt, han har liksom inte velat släppa greppet - och ja, då har nappen förstås åkt ur när han dragit bort handen. Men nu så, nu sitter nappen där den sitter! Duktiga killen.

Två och tre månader. Ansiktet växer så sakteliga ikapp nappen.

• ...är otroligt rörlig utan att man egentligen fattar hur det går till. Han kan inte krypa och han kan inte ta sig framåt (mer än någon millimeter möjligtvis, om han inte har något som han kan ta sats ifrån förstås), men ändå ligger han aldrig kvar där man lagt honom - oavsett om han ligger på mage eller rygg. Ofta hittar man honom under köksbordet. Fascinerande.

Fyra och fem månader. Nya saker händer varje dag.

• ...älskar att pussas och kramas. Är han i min famn så kan han helt plötsligt slänga armarna runt halsen på mig, greppa tag ordentligt i nackhåret och trycka mitt ansikte mot sin mun och så gosar han verkligen in sig i min kind. Säger jag "Får mamma en puss?" så får jag oftast det - jag pussar dock med stängd mun medan han möter mig med ett stort gap. Sötnosen.

SEX månader! Tillsammans med nallen han fick av pappans kollegor på Scania.

• ...har storlek 62, 68 och 74 på kläder nu. Mycket förvirrande. Mest i strl 68 dock, så vi säger väl att det är hans storlek. Vilket stämmer rätt bra överens med hans längd och ålder, så vi säger så. Men man kan verkligen bli galen på det där med storlekar. Puh.

Den är så go'!

• ...har börjat använda Up&Go-blöjor på dagarna, i alla fall när det är jag som byter blöja. Dessa blöjor har räddat mitt förstånd kan jag säga, jag höll på att bli galen på riktigt. Först var det bara sparkarna och sprattlandet som gjorde blöjbytena jobbiga, men sen kom Ludvig på att man kan dra upp tejpen efter att mamma satt fast blöjan. Suck. Så tack Libero för era Up&Go-blöjor!

Lejonet från pappans kusin är helt enorm! Lika glad för det är Ludvig.

• ...har lärt sig att plingandet från en nyckelknippa utanför dörren innebär att någon kommer. Och att det antagligen, i alla fall 99% av gångerna, är pappa. Han tittar alltid mot dörren när han hör det ljudet.

När man är sex månader spenderas mycket tid på golvet, ålandes åt sidan och bakåt.

• ...sover så bra både dag och natt så att man nästan blir rädd för att skaffa fler barn. Hur ska det då gå liksom? Vi lär ju få igen för det här, vi vet att vi är oerhört bortskämda. Nu sover han i regel för natten mellan 20.30 och 07.30. Det går alltså ingen nöd på oss, om vi nu kunde ta oss i säng i tid.

Stans gladaste sexmånaderskille!

• ...är världens gladaste när han vaknar på morgonen. Oftast ligger han och pratar en liten stund för sig själv innan jag har orkat vakna tillräckligt för att tända lampan, men när jag gör det vänder han sig direkt mot mig och fyrar av världens största leende. Då kan man ju inte annat än vakna med ett leende själv.

Och självklart får man bada med de nya badleksakerna när man blir sex månader.

• ...älskar att bada. Det är den klart bästa sysselsättningen tycker Ludvig, och fick han bestämma så skulle han nog aldrig kliva upp ur badet. Speciellt nu när han kan sitta själv och pilla med sina leksaker. Vi ser verkligen fram emot fortsättningskursen på babysimmet som drar igång i januari.

Ludvig kan sitta själv i badbaljan nu, men vi sitter förstås alldeles bredvid och håller koll.

• ...är så fantastiskt underbar så att jag knappt kan tro att det är sant, att han finns och att han är vår son. Att jag faktiskt får spendera alla dagar med honom och att jag, och hans pappa förstås, är de två allra viktigaste personerna i hans liv. Det är en ren ynnest faktiskt.

Vi älskar dig Ludvig, mer än du någonsin kan förstå!

Skenet bedrar

Ludvig må se glad ut på de här bilderna, men skenet bedrar verkligen. Han tog sovmorgon i en hel timme imorse och vaknade inte förrän 08.25, men istället för att bli pigg och glad av det så har det varit en riktig katastrofdag. Han har naturligtvis inte kunnat sova på sina vanliga tider, vilket har medfört att han blivit övertrött, svårsövd och skittjurig istället. Hela dagen har han varit på ruttet humör, med några få stunder av skratt. Det är tur att det inte händer alltför ofta, att man vet att morgondagen troligtvis bjuder på mer ordning och bättre humör. För man blir ju inte direkt lysande humör själv heller när det är skrik, gnäll och gråt som ringer i öronen hela dagen.

Love it!

Alltså spjälsäng - vilket fenomenalt påhitt!

Ludvig verkar älska den, sover som en stock och är nöjd även utan nappen. Inatt har vi fått stoppa in nappen en enda gång. EN! Det var ett tag sen han var så nöjd och sov så bra hela natten. Nog för att han alltid sovit rätt bra, men inte SÅ bra.

Love it love it love it!

Sover gott i spjälsängen

Stora pojkar sover i stora sängar

Hjälp, min bebis ska sova i stooora spjälsängen inatt! Vaggan är undanställd och kommer på sin höjd att användas som leksak lite längre fram (och som säng till eventuella småsyskon förstås). Hur gick det till? Hur blev min lilla bebis så stor att han växte ur sin vagga?

Paradoxalt nog så ser han i och för sig yttepytteliten ut nu, i den stora stora spjälsängen. Gott om utrymme att stöka och böka, vrida och vända. Det blir nog bra. Ludvig verkar nöjd i alla fall, han somnade rätt fort.

 Ludvig har med sig sina kompisar Ludde och Myran i sängen.

 De andra gosedjuren är också med. 

Här är Ludvig väldigt lik sin pappa. Tycker jag. Laddad för en natt i nya sängen i alla fall.

Trött liten

Ludvig har legat och sovit en stund på mitt bröst, men nu tyckte mamman att det var dags att vakna. Det tyckte dock inte Ludvig, för trots att jag lyfte upp honom och satte honom lutandes mot mina ben så sover han mer eller mindre fortfarande. Stackars liten. Dags att börja göra i ordning honom för sängen (vaggan...).

Slagen hjälte

Jag står och rensar och omorganiserar i Ludvigs garderob medan Ludvig ligger i gymmet och slår på sina saker. Jag hör hur han börjar böka och anar att han håller på att vända sig från rygg till mage. Tittar dit, mycket riktigt. Fortsätter med mitt. Helt plötsligt blir jag medveten om hur tyst det blivit.

Slagen hjälte.

Tydligen är det jättejobbigt att titta på när mamman städar och rensar. Det var faktiskt år och dar (nåja, kanske inte år...) sen han somnade sådär. Gullunge.