onsdag 31 augusti 2011

Akuten. Igen.

En liten skruv försvann spårlöst tidigare idag, och vips satt vi i bilen på väg till Akutmottagningen. Maken var rädd att Ludvig hade svalt den lilla skruven och Sjukvårdsupplysningen tyckte att vi skulle åka in och röntga.

Tre timmar spenderade vi där den här gången. Först i väntrummet, sen i barnrummet, sen i två olika väntrum på röntgenavdelningen och till sist i barnrummet igen.




Efter drygt två timmar säckade Ludvig ihop i pappas famn, och inte många minuter senare slocknade även pappan - och snarkade snart högt. Tur att vi hade eget rum.

Efter röntgen och koll av näsa och öron kunde vi i alla fall konstatera att det inte fanns några lösa skruvar i Ludvig och vi åkte hem och åt pannkaka.

Och det var dagens äventyr.

- Posted using BlogPress from my iPhone

4 kommentarer:

Therese sa...

Vilket äventyr. Tur att det inte fanns någon skruv där. Kram

Elin sa...

ahh vilken panik!! Skönt att ingen skruv är lös i Ludvig iaf. Hoppas ni hittar den innan Ludvig gör det!
Kram

Linn sa...

Uch man blir ju så orolig. Bra att man kan åka in även om man är osäker. :) Skönt att skruven hamnat nån annanstans. Vass i dan kan jag tänka mig.

Sandra - mamma till Molly sa...

Hittat skruven?

Ja, det är bra att man kan välja bort flödet från dem man inte vill se. Jag har ett antal vänner som jag trodde var mina vänner som snackade och snackar skit bakom min rygg för mina uppdateringar. Hur kan man vara så låg? En av dom skrev en statusuppdatering som löd ungefär "Närmen, har ungarna dött i sömnen, ingen som gråter eller skitit ner sig?"... Det var droppen! Jag kommenterade aldrig den statusen men MÅNGA av de vänner jag har som har barn och trodde sig vara vän med denna person kommenterade. När jag är hem till min hemstad och ser den personen tittar den bort. Pantad? JA!
Det ska bli väldigt intressant att se hur den personen själv kommer vara när den blir förälder.

Det är ju inte konstigt att man skriver om det finaste man har. Det är ens liv och väldigt mycket, eller snarare ALLT kretsar runt den lilla bebisen i början. Jag är så tacksam över att internet finns, facebook och familjeliv. Man får alltid feedback på allt man skriver och det lugnar mig vid svåra situationer, att man inte är ensam om det hela! :)