lördag 30 april 2011

I sandlådan

I brist på överladdningssladd - som jag inte hittar just nu - till kameran, bjuder jag på två filmer som är inspelade med mobilen. Ludvig verkade väldigt fascinerad över sanden, stenarna, löven och de andra barnen. Och smaka lite vill man förstås göra...

YouTube Video


YouTube Video


By the way, vi klär inte Ludvig i enbart blått. Galonbyxorna är faktiskt lila, men på filmen ser de blåa ut. I alla fall i min mobil.
Ja, bara så ni vet i alla fall.

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 29 april 2011

För ett år sedan


Jag vill inte mer!

Jag har märkt att det har börjat tära enormt mycket på mitt psyke, det här med att vara gravid. Jag känner mig ledsen - ja riktigt deppig faktiskt - trött, lättirriterad, uppgiven, småsur och less från det att jag vaknar tills jag går och lägger mig. Och ensammast i världen.

Jag känner mig otymplig, det gör ont både här och där, jag kan inte andas och jag har sammandragningar mest hela tiden tycker jag. Och jag kan inte sova. Det går bara inte. Jo, i några timmar precis när jag gått och lagt mig, men sen börjar det. Vända på sig, gå på toa, kippa efter andan - om och om igen.

När sen maken går upp på morgonen är det lika bra att ge upp och stiga upp ur sängen. Vilket naturligtvis resulterar i att jag är supertrött resten av dagen. Inte konstigt om man känner sig ledsen och lättirriterad. Dessutom mår jag numera konstant illa också eftersom Myran ligger och trycker överallt. Han får helt enkelt inte plats längre - så varför kommer du bara inte ut?

Jag vet att det fortfarande är två veckor tills han är beräknad, och jag vet att jag mycket väl kan få gå två veckor till efter det - men den tanken ger mig verkligen 
panik. Panik på riktigt, jag vet liksom inte hur jag ska klara av det. Varje dag är ju en kamp redan - en kamp om att kunna sitta, ligga, stå och gå. En kamp om mina revben och om plats för mina lungor att vecklas ut vid varje andetag. Det är inte kul och mysigt längre liksom.

Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli så här. Otålig och frustrerad och gå och räkna ner för varje dag. Jag har under hela graviditeten intalat mig själv att det inte är någon idé och att jag ändå säkerligen kommer att gå över till maxtid. Men nu står jag här och stampar ändå, helt desperat efter att få ha min kropp ifred igen.

Igår rann det över kan jag säga, efter en dag på stan, konstanta sammandragningar och saker som hela tiden gick fel - jag började kasta kastruller och grejer runt mig i köket. Lyckades dränka mig själv och köksgolvet i vatten också.

Och då blev det ju mycket bättre. Hmpf.

Och nu blir han ett år om tre veckor. Hur gick det till?

torsdag 28 april 2011

Ny jacka





Ludvig fick en ny jacka/ziptröja i lördags - hur tuff som helst. Perfekt nu när det är varmt ute men vinden fortfarande är kall. Ludvig är ju så extremt varm av sig, så något varmare känns inte aktuellt när det är dryga 10 grader och strålande sol.

Dåligt med uppdatering här de senaste dagarna, ber om ursäkt för det. Det finns massor att göra här hemma, massor att tänka på gällande husbygget och en viss liten pojke kräver ju sin tid också förstås. Ska försöka slänga upp lite bilder från sandlåde- och rutschkanepremiären imorgon.

Godnatt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 25 april 2011

Hyfsat nöjd kille!



Det här är vad Ludvig har ägnat sig åt under påskhelgen.
Vad har ni gjort?

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 22 april 2011

Glad Påsk!





Vi njuter av sol, värme, god mat och varandras sällskap - precis som det ska va'!

Hoppas att ni också har det skönt och bra, var ni nu än är och vad ni nu än gör.

- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 20 april 2011

12 - 1 = 11

Nu börjar det kännas jobbigt på riktigt. Om en månad blir min bebis hela ett år. Det känns som en så himla stor milstolpe på något sätt, han blir ett barn mer än en bebis. Precis som många av mina bloggvänner så känner jag paniken, flåset i nacken. Stanna tiden! Ge mig min lilla bebis tillbaka! Samtidigt så blir han bara roligare och roligare att umgås med hela dagarna, och samtidigt som han kräver mer så kräver han också mindre. Kan roa sig själv långa stunder, men visar ändå hur roligt han tycker att det är när jag sätter mig på golvet och leker med honom. Sötnosen. Hur gammal han än blir så kommer han alltid vara min bebis.

11 fantastiska månader.

Ludvig elva månader...

  • ...väger ca 10,5 kg (enligt vår våg här hemma) och jag skulle gissa att han är drygt 76 centimeter lång. Då följer han sin kurva och det har han ju gjort jämt hittills.
  • ...skulle kunna äta i all oändlighet. Ny favorit är mandariner/clementiner/satsumas. Och mackor, han skulle kunna leva på mackor (med messmör såklart).
  • ...står stadigare än vad han själv tror.
  • ...drar storlek 74-80 på kläder. 19-20 på strumpor och 21 på skor. 4-5 på blöjor.
  • ...sover ganska bra. Ca 19-19.30 till 05.40-06.20.
  • ...har tre tänder! Två nere och en uppe.
  • ...har tagit sina första stolta steg och övar dagligen. Superduktig!
  • ...tycker att det är kul att gnissla tänder, nu när han kan. Brr.
  • ...ställer sig mot våra ben och hoppar när han vill upp i famnen.
  • ...pussas massor. Och kramas förstås.
  • ...älskar att slänga ut sladdarna som ligger i en låda i bokhyllan på golvet.
  • ..."städar" mer än gärna. Dvs slänger saker omkring sig så det ser ut som att en tornado har dragit fram.
  • ...älskar att leka tittut och drar ofta igång leken helt själv. Då sitter han under en filt/handduk/klädesplagg och kvittrar tills någon av oss frågar var Ludvig är. Då tittar han fram och skrattar gott.
  • ...säger ofta ta-ta när man ger tillbaka något till honom. Misstänker att det betyder tack tack.
  • ...är bästa kompis med dammsugaren och Tyson. Om det är ömsesidigt är dock oklart.
  • ...klättrar. På allt. Jämt.

Gungpremiären igår. Som ni redan sett - väldigt lyckat.

Glad Ludvig i vagnen igår.

tisdag 19 april 2011

Gungpremiär

Kärlek vid första sittningen!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Utmaning - beach 2011

Elin har dragit igång en utmaning som jag såklart hoppar på, jag behöver lite motivation. Dock tänker även jag ändra den lite, så min trettiodagarsutmaning ser ut så här:

3 x 45 sekunder rak planka varannan dag (känns det för lätt går jag upp på 3 x 1 minut).
6 x 45 sekunder sidoplanka (3 vardera sida) varannan dag (när jag inte gör rak planka).
Minst 45 minuter promenad varje dag (undantag kan ges vid sjukdom och/eller ösregn).

All träning utöver det här ses just nu som en bonus, men jag ska försöka få in lite dips, armhävningar och sånt också. Sen ska jag förhoppningsvis dra mig själv iväg till gymmet, men det får också räknas som en bonus i det här läget. Realistiska mål är det bästa.

Är ni på utmaningen? Välj själva om ni vill ta min eller Elins. Eller Linneas för den delen. Kom igen!

P.S. Dagens raka plankor är avklarade. Promenaden tar vi när Ludvig vaknat.

måndag 18 april 2011

En stilla bön

Gode Gud (eller vem som än lyssnar), låt Ludvig (och därmed också hans föräldrar) sova gott och ostört inatt. Tack på förhand. Amen.

För övrigt kan jag meddela att sonen fyrade av sitt allra bredaste och lyckligaste leende när han fick se sin älskade pappa i sängen imorse. Jösses så fint att se.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 17 april 2011

S*tans napp!

Nu börjar jag bli ruskigt less på denna napp som verkar ställa till det för Ludvig när han sover. Han somnar förstås jättebra och är nöjd med nappen, men någon gång (några gånger snarare) under kvällen (och natten) tappar han den där rackaren och blir helt förtvivlad. Förut har han kunnat fixa till det där själv, men det har han slutat med nu. Så han skriker i princip tills vi kommer in, och även om han då har hittat nappen och stoppat in den själv så är han så uppjagad att han fortsätter skrika en stund till.

Så nu funderar jag på om man kanske skulle skippa nappen nattetid. Dagtid känner jag inget behov av att plocka bort den helt, han har fortfarande ett rätt stort sugbehov och älskar sin napp (även om vi dragit ner på användandet rätt mycket). Frågan är hur man gör? Och om det överhuvudtaget går att ta bort den på natten utan att ta bort den helt på dagen? Någon med erfarenhet? Och är det någon som tror att det kommer att funka? Eller absolut inte funka? Andra tips för en god nattsömn (nog för att vi får sova rätt bra, men inte som förr...)?

Ludvigs önskelista

Tänk att min lilla bebis fyller 1 år om bara lite drygt 1 månad! Jag förstår inte, det går bara inte in. Samtidigt som det känns spännande och roligt känns det också lite vemodigt, tiden går så fort och snart är han inte mammas lilla kille längre. Snart är han en odräglig tonåring som tycker att mamma är den fånigaste människan på jorden. Buhu.

Hur som helst, jag vet att det finns personer som funderar på vad Ludvig kan tänkas önska sig i födelsedagspresent. Nu pratar han ju inte så bra ännu, men här följer i alla fall lite förslag på saker som jag genom tankeläsning lyckats lista ut att han vill ha (mycket är länkat till någon butik, men det mesta finns ju lite här och var).

Böcker
Emma-böcker
Totte-böcker
Alfons-böcker
Nicke-böcker

Knep och knåp
Duplo

Barnrum
Påslakanset
Vitt spjälskydd

Leksaker
Babykanin
Dragleksak Myra
Köksgrejor (mat och redskap), helst i trä
Uteleksaker

Och så kan jag tillägga att om man vill köpa kläder så är det storlek 80 och uppåt som gäller. Eftersom han har 74/80 nu så kanske man vill vara så mycket på den säkra sidan att man köper 86, men det gör man som man vill med. Såklart.

lördag 16 april 2011

Dag 26 - Mina rädslor

Jag är rädd för döden. Så rädd att bara en snabb tanke på den ger mig en panikångestattack. Därför tänker jag inte skriva (eller tänka) mer om den saken.

En sån där...

Idag har varit en sån dag som man egentligen bara ska spendera under täcket. Jag har varit lättirriterad, deppig, småförbannad och rent ut sagt skittjurig. Vid ett tillfälle (när jag skulle fixa håret, som vanligt...) blev jag så less att jag kastade mousseflaskan i badrumsväggen. Ludvig tittade på med stora ögon och smålog lite. Sötnosen.

På något sätt måste man ju dock rycka upp sig när man är förälder och dessutom ensam hemma med barnet. Jag vill ju inte att Ludvig ska må dåligt liksom. Så vi har busat på ändå, myst en massa och så har vi övat på att gå förstås. Han är superduktig och verkar tycka att det är hur kul som helst. Nu har han dessutom kommit på att man efter några steg kan slänga sig mot mammas ben och hugga till riktigt ordentligt med de tre sylvassa tänderna. Ajaj.

I eftermiddags ringde pappan - som äntligen kommer hem imorgon! - och när jag satte på högtalaren på telefonen sken Ludvig upp som en sol. Han längtar garanterat jättemycket efter sin älskade pappa, och jag kan riktigt föreställa mig hur lycklig han kommer att bli när han får se honom på måndag morgon. Jag hoppas för övrigt att förkylningen som pappan dragit på sig under sin resa stannar i Schweiz, några sjukor vill vi inte ha här hemma!

Nu tror jag att jag ska göra som Ludvig och slå igen mina blå, så att det äntligen blir söndag (hur ofta längtar man till en söndag liksom?).

fredag 15 april 2011

Han går!

Jag tycker det är svårt att avgöra när det faktiskt handlar om att medvetet gå i motsats till att råka snubbla framåt utan att någon håller i. Medan vi har varit hos mamma har vi övat lite varje dag, då har Ludvig fått gå mellan oss och det har gått bra, men det har väl egentligen inte handlat om att regelrätt gå.

Men idag! Idag tycker jag faktiskt att man kan säga att han tagit sina första stapplande steg. Jag ställde honom en bit ifrån mig, släppte och backade undan. Han stod en liten stund och fixade till balansen. Tog ett steg, ett till och ett till, innan han sträckte ut handen och tog tag i mitt ben. Skitnöjd förstås.

Nöjd kille.

Och jag? Superstolt såklart!

Vi mötte våren i Norrtälje

I Norrtälje hade våren förstås kommit längre än här hemma. Nästan all snö var borta och blåsippor, snödroppar och krokusar blommade för fullt. I måndags var det så varmt att jag kunde sitta på Lilla Torget i Norrtälje utan jacka och bara njuta av solens värme. Helt fantastiskt!

 Vassen vajade och blåsipporna blommade.

 Mamma njöt av vårsolen och den blå himlen.

Ludvig älskade mormors lägenhet och all yta den hade att erbjuda. Han såg alldeles överväldigad ut vid första anblicken, men sköt iväg som ett skott genom hela lägenheten ganska snart. Efter det hade vi fullt sjå att hålla reda på varandra, vi jagade efter Ludvig och Ludvig jagade efter oss.

 Ludvig var inte alltid på bra humör.

Toppen med stora ytor att krypa på tyckte Ludvig, men han gillade inte att dörren till mormors sovrum var stängd.

Som vanligt när jag och mamma träffas blev det massa gott fika och massa god mat under tiden vi var nere. I lördags var vi dessutom på en mysig restaurang (Ett Glas) i Norrtälje och tog ett glas vin på eftermiddagen. En stund senare kom bästa Lotta och gjorde mig sällskap till middagen som också avnjöts där på restaurangen. Ludvig fick följa med mormor hem.

 Mammans gamla gåbil testades. Skoj!

 Mormors duschkabin var jätteläskig med dörren stängd, men med öppen dörr gick det finfint att duscha!

Vi har också hunnit med lite shopping, bakning, promenerande och förstås en himla massa mys och bus med Ludvig. Och Ludvig har som bekant passat på att skaffa sig en till tand.

 Mormor byggde upp, Ludvig rev. Som det ska vara?

Under tiden vi var borta har våren även hittat hit till norra Sverige. När vi åkte och handlade igårkväll var det 12 grader varmt ute, och snön försvinner fortare än kvickt. Gräsmattor och vägrenar är så gott som snöfria och det är egentligen bara drivorna kvar. Så himla härligt! Jag ser verkligen fram emot att upptäcka världen tillsammans med Ludvig nu, allt från gräs till stenar, till buskar och blommor. Gunga. Krypa i gräset. Cykla. Smaka på löv och grus. Allt sånt som hör våren till för bebisar. 

torsdag 14 april 2011

Hemma

Nu är vi hemma igen, så skönt! Att vara hos mamma är förstås hur bra som helst, Ludvig älskar att vara med sin mormor och det gör jag också - men hemma är ändå bäst på något sätt. Ett tag i alla fall.

Det verkar som att vi varit efterlängtade här hemma, katterna mötte oss i dörren och till och med Isadora (den fegaste katten på denna jord, som försökt ignorera Ludvig ända sedan han föddes) gick fram till Ludvig och strök sig mot honom. Både jag och Ludvig gapade av förvåning.

Sedan vi kom hem har Ludvig ägnat mycket tid åt att krypa omkring i lägenheten och kolla att allt är som det ska. Dra ut lådor, öppna skåp, undersöka papperskorgen inne på toaletten, käka på skosnören i hallen och sånt kul. Han verkar vara helnöjd med att vara hemma och somnade gott i sin säng ikväll.

Imorgon ska jag ta tag i bloggandet igen och bl a berätta lite mer om vår semester. Annat som står på agendan är att packa upp väskan, lägga in en ny föräldrapenningperiod på Försäkringskassans hemsida samt söka hösten kurser på universitet/högskola. Ångest! Vet inte alls vad jag ska välja!? Kanske borde ta Psykologi I och sen bygga vidare med II och III, då blir det i alla fall rätt för en kandidatexamen...

Suck.

Glad Ludvig hemma hos mormor igår.

- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 12 april 2011

Var är min Ludvig?

Ludvig har haft ett par jobbiga dagar av okänd anledning - extremt uppmärksamhetskrävande, humörsvängningar utan dess like och väldigt känslig. Inte alls min goa, glada och busiga kille.

Jag undrar om det är den där rackarns tanden som spökar, om han kanske har ont i den? Eller ja, i tandköttet. Lite irriterat ser det ut, och något sprucket blodkärl har jag sett till, så det är väl inte omöjligt.

Nåja, vad det än är hoppas jag att det går över snart.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 10 april 2011

Nummer tre

Idag välkomnar vi tand nummer tre som nu brutit igenom tandköttet i överkäken. Ludvig sov kasst natten till idag så jag misstänker att det var då den lille rackaren bestämde sig för att komma ut i det fria.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 9 april 2011

Ludvig säger

Hej allihop!

Jag och mamma är hos mormor och myser i några dagar. Jag busar för fullt hela dagarna, och det finns så mycket yta att krypa på här! Idag har vi varit inne rätt mycket eftersom det blåst så rackarns mycket, men på eftermiddagen tog jag med mig mamma och mormor ut en sväng. Vi gick runt lite på stan och sen gick vi till ett sånt där ställe där massa vuxna sitter och äter, restaurang heter det visst. Efter en stund kom tant Lotta dit också, det var kul. Jag och mormor gick hem efter ett tag och busade för oss själva. Sen inbillade sig mormor att jag skulle sova, men det ville jag då inte alls - så när mamma kom hem var jag fortfarande vaken trots att jag redan skulle ha sovit i en halvtimme. Hihi!


Imorgon vet jag inte vad vi ska göra, men så länge det finns mat med i bilden är jag nöjd. Imorse åt jag en macka, en portion havregrynsgröt och två skivor tomat, sen sa mormor att det fick vara bra. Konstigt. Och så kallade de mig för matvrak, vad nu det betyder.


Vi hörs!
/Ludvig

- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 6 april 2011

Sänkt

Känner mig rätt ordentligt risig ikväll och har gjort det hela dagen. Diffus huvudvärk, svullen och öm hals och lite feber.

Så jag återkommer imorgon istället, nu vill jag bara sova.


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 5 april 2011

Husblogg

Som jag tidigare nämnt så tänker vi bygga hus. Här kan man läsa om det projektet.

Dag 25 – En första

Mitt första blogginlägg någonsin (om man bortser från inlägget som skrevs en timme tidigare för att meddela att jag startat upp en blogg) kan man läsa här.

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Kärlek. Både olycklig och lycklig sådan.
En film. En bild. Ett ord. En blick. En beröring. Ett leende.

Jag gråter förstås inte alltid, vilket man kanske skulle kunna tro när jag säger "kärlek". Kärlek finns ju på olika sätt runtomkring en hela tiden. Men t ex när jag ser den här filmen, med den tillhörande musiken, då snyftar jag allt litegrann (eller storbölar om jag är på det humöret).

Semester

I helgen drog vi som bekant iväg på semester. Vi åkte i torsdags, kom fram mycket senare än vad vi hade tänkt (as usual) - ca 22.30. Jippie tyckte Ludvig som levde rövare ett tag innan han fick sin välling och blev förpassad till källaren och sängen. Han fick sova i samma rum som sin mormor, skönt tyckte vi föräldrar.

 Glajjorna åker på.

I fredags lämnade vi (jag, make och mamma/mormor) Ludvig tillsammans med hans gammelmormor (aka supermormor) och gammelmorfar och drog till Sveg för lite shopping på förmiddagen. Nu kan man ju inte shoppa så värst mycket i Sveg, men lite smågrejer inne på DollarStore och ett gäng chokladbollar (de godaste i världen!) blev det i alla fall. När vi kom hem gjorde vi i ordning matsäck och drog iväg till en tjärn alla sex och njöt av solen en stund. Så härligt! Ludvig njöt så pass mycket att passade på att ta en tupplur på nästan två timmar i vagnen, det kostar på att ligga på topp (dvs vara uppe och röja "mitt i natten").

 Cool bebis, glad mamma. Visst är han fin i sin nya skaloverall?

Lördagen ägnades åt skoteråkning. Ludvig var kvar hemma med supermormor och gammelmorfar (varför är inte han "super" för?) och vi andra drog iväg redan vid 8.30-snåret. När vi väl fått skotrarna var det bara att gasa och köra. Det blev en lång dag kan man säga, vi var inte hemma förrän strax efter 21. Spåren blev sämre och sämre ju senare på dagen det blev, mot slutet var det som att köra i socker. Råkade man köra en centimeter utanför spåret så fastnade man och/eller välte med skotern. Isarna var plaskblöta. Och så hann vi köra vilse också. Så ja, en lång dag blev det. Och just nu känns det som att det inte gör något om jag aldrig mer får sitta på en skoter igen. Vilket jag i ärlighetens namn aldrig trodde jag skulle säga/skriva. Men vi hade såklart kul också och vi skrattade så vi fick kramp i magen vid ett flertal tillfällen, och matsäcken var förstås riktigt mumsig (även om den hade varit ännu godare om vi hade kunnat grilla våra mackor över en eld, vilket vi inte hann eftersom vi körde vilse). Det hela slutade i alla fall med att jag hoppade av när vi hade en knapp mil kvar och började gå hemåt. Fick dock hämtning av min kusins mamma - tack för det!

 Tittut mamma!

I söndags hann vi inte göra så mycket alls. Vi packade, utfodrade Ludvig och oss själva och kom iväg vid 13-snåret. Ludvig ville inte sova på förmiddagen och jag orkade inte ta kampen, så han däckade i bilen innan vi ens hunnit ut ur byn. Sen sov han i en timme, vilket jag också gjorde. Efter den timmen höll maken på att somna så jag tog över körningen och han satt och sov i baksätet istället, medan jag och Ludvig pratade på om lite allt möjligt. Resten av resan gick också bra, vi turades om att sova i baksätet och Ludvig sov lite nu och då och var mestadels nöjd även när han inte sov.

 Bad ass.

Det var jättemysigt att vara "hemma" över helgen och umgås med min familj. Prata. Skratta. Äta god mat. Se hur Ludvig stortrivs med alla och hur lätt han charmar vem som helst. Jag tror han och supermormor hade det superbra tillsammans i lördags, det verkade som så i alla fall. Och jag tror supermormor var mer än nöjd över att få ta hand om lillprinsen en hel dag utan min/makens inblandning. Eller hur mormor?

 Ute på isen för första gången.

Jag önskar bara att min morfar var piggare än vad han är. Han har Parkinson och är rätt så ordentligt illa däran. Det är så konstigt att stå och se på när ens största idol förändras och försvagas så otroligt mycket som han har gjort, på vad som känns som en väldigt kort tid. Han har alltid varit stor och stark, retats mycket och haft nära till skratt. Nu är det inte så längre, även om hans forna jag glimtar fram ibland. Men det är inte samma sak. Och även om jag såklart älskar honom oavsett så saknar jag min morfar, den karl som alla barn borde få känna. Men det säger jag såklart inte till honom, jag vill inte göra honom ledsen. Och jag oroar mig för mormor, som får bära så oerhört tunga bördor. Ofattbart. Orättvist. Därför kändes det extra viktigt att låta dem få egentid med Ludvig i helgen.

måndag 4 april 2011

Några bilder...

...från helgens semester. Mobilbilder, ska ladda över bilderna från kameran imorgon.

 Middagsdags i Härnösand i torsdags. Ja, burken är såklart oöppnad.

 Ute på isen i fredags.

 Fikapaus på (vid?) fäbodvall i lördags.

Sliten sötnos på väg hem igen i söndags.

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Min familj. Mina vänner. Mina katter. Glass. Choklad. Sol. Snö på vintern. Grönt gräs och blommande körsbärsträd. God mat. Shopping. Resor. Pussar. Kramar. Närhet. Ett leende från Ludvig.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 22 - Det här upprör mig

Ska man nämna det klassiska - krig och orättvisor - eller ska man vara lite mer personlig?

Självklart blir jag upprörd över krig och orättvisor, men det finns mycket annat som upprör också,

Misshandel t ex. Då främst barn- och djurmisshandel. Försvarslösa stackare som inte kan göra mycket annat än att ta emot slag, sparkar och hårda ord. Usch, det gör ont bara att tänka på det.

Förtryck och fördomar i alla dess former gör mig också upprörd. Alla är lika mycket värda och bör ha samma möjligheter i livet, både på gott och ont.

Avslutningsvis kan jag ge ett mer vardagligt exempel:

Politiska diskussioner med min man. Tur att det är drygt tre år kvar till nästa val.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 3 april 2011

Mammalyx...

...är att få ta en varm dusch helt ostört, medan någon annan tar hand om Ludvig. Det gjorde jag imorse och det var SÅ härligt.

Ursäkta bloggtorkan, vi har varit på skotersemester. Sitter i bilen på väg hem nu och återkommer imorgon, allra senast.


- Posted using BlogPress from my iPhone