Förskola

Än är det minst 7-8 månader tills vi har tänkt (eventuellt) skola in Ludvig på förskola, men som den kontroll- och planeringsmänniska jag är sitter jag förstås och tänker på det redan nu. Oroar mig. Sliter mitt hår. För hur väljer man egentligen?

Vi ska ju bygga hus i en liten by knappt en mil utanför stan. Förhoppningsvis har vi flyttat in om ett år. Ludvig kommer alltså eventuellt att skolas in innan vi flyttat dit. I byn finns två förskolor, som ligger i samma byggnad. Det finns också låg- och mellanstadieskola där. Eller ja, egentligen är det i grannbyn, men byarna sitter liksom ihop i princip.

Det mest logiska vore alltså att välja en av dessa två förskolor, eller hur? Det blir nära till förskolan (ca 1,5 kilometer), Ludvig lär känna barn i byn och får dessutom gå med sina kompisar från förskolan hela vägen upp till 6:an. Vilket i och för sig kan ha sina nackdelar också. Dessutom tänker jag att vi, jag och maken, får en öppning att lära känna folk i byn också. Genom Ludvigs kompisar och förskolan alltså. Vilket ju kan vara trevligt.

Men om man inte riktigt är övertygad om att det är den bästa förskolan man kan få då, vad gör man då? Om den förskolan som verkar bäst ligger typ åtta kilometer från hemmet (men på väg till jobbet), ska man satsa på den ändå? Eller är det taskigt mot Ludvig som inte får lekkompisar i byn (inte lika naturligt i alla fall)?

Den förskolan jag gillar bäst ligger för övrigt väldigt nära den lägenhet vi kommer bo i under byggtiden, dvs under den tiden som Ludvig eventuellt ska skolas in (om vi inte skjuter på inskolningen till nästa höst).

Hur ska man tänka? Hur tänker/tänkte ni vid val av förskola?

Kalas

Här har det varit kalas idag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ettårskontroll

Vi var till BVC på ettårskontroll och vaccination i måndags. Ludvig vägde (som jag skrev i förra inlägget) 11400 gram och mättes till 77,5 centimeter lång. Båda kurvorna pekar lite extra uppåt och Ludvig har nu åter lagt sig en halv kurva över medelkurvan, inne i en växtspurt som det verkar.

Tja, vem skulle kunna motstå den här charmören?

Han var på superbra humör, charmade alla sjuksköterskor och patienter han stötte på, klappade händerna, rotade i vår BVC-sköterskas ryggsäck och sprang omkring som en vilde. Monica (BVC-sköterskan) var mycket nöjd med allt. Ludvig var också nöjd, tills det var dags för stick i benen. Inte roligt alls.

Smoothie är så gott så gott. Slurp säger det bara så är det slut.

Men tack vare en Brio-hund och nappen så gick det hemska över rätt snabbt och han fortsatte springa omkring som en vilde. Jag blev nog mer traumatiserad än vad han blev. Men det blir jag ju alltid så fort jag ser en spruta. Nix, alla nålar jag fick i mig under förlossningen och tiden på BB har inte hjälpt särskilt mycket mot fobin. Men huvudsaken man klarar av det på något sätt när det är tvunget.

Färgen på tröjan matchar Ludvigs ögonfärg nästan på pricken.

Så, han fick alltså en OK-stämpel i rumpan (fast egentligen var det ett plåster på vardera lår) och nästa gång vi blir kallade är han 18 månader. Eller ska bli i alla fall. Dock kunde vi ringa själva och beställa tid för kontroll vid 15 månader om vi ville, så det kommer vi nog göra. Tycker det är kul att hålla lite koll och dessutom är ju pappan föräldraledig då så då kan ju han gå för en gångs skull.

Ett år. Tolv månader. 52 veckor. 365 dagar. Av kärlek.

Namn: Ludvig Philip Alexander Bergström.
Ålder: 1 år och 1 vecka.
Vikt: 11400 gram.
Längd: 77,5 centimeter.
Huvudmått: 48,7 centimeter.
Fotmått: Ca 12,2 centimeter. (Skostorlek = 20-21)
Antal tänder: 4, femte är på väg.
Klädstorlek: 80 för det mesta.
Blöjstorlek: 5.
Ordförråd: Där, mpa (lampa), pappa, mamma (typ). Och massa oförståeligt.
Gör: Sitter, kryper, står, går (både inne och ute), springer (både inne och ute), klättrar, äter själv (dock inte med bestick, det vägras), dansar, diggar, klappar händerna, möter pappa i dörren när han kommer hem, äter allt, pekar på allt, vinkar, städar efter sig (ibland), passar mindre skålar i större skålar, stoppar saker i toaletten, "sorterar" tvätt, ger mamma klädnypor och blöt tvätt när vi tvättar, pillar på allt, läser böcker.
Förstår (dvs gör när man frågar om det): Dansa, digga, klappa händerna, var är lampan/blomman/bilen/Isadora/Tyson/mamma/pappa (pekar), vill du ha vatten (kommer och hämtar muggen), var är magen (visar), var är nappen (hämtar), får mamma/pappa (vi säger tacktack och sträcker fram handen), klappa fint (klappar katterna mindre hårdhänt), hallåhallå (håller handen mot örat), ska Ludvig mysa (kramas med gosedjuren), får mamma/pappa smaka, kom, nu kommer pappa hem.
Sover: Ca 20-07. Och två pass om vardera en timme på dagtid.
Älskar: Bilar, mat, att bada, clementiner, att gå med skor, katterna, dammsugaren, diskmaskinen.


Puh, där får det vara nog. Han kan massor alltså, förstår inte hur mycket ett barn kan lära sig på så kort tid. Och han har alltså växt 23,5 centimeter sen han föddes, blivit 7180 gram tyngre och 11,7 centimeter tjockskalligare på ett år. HUR går det till?!

Nyfödd.

1 månad.

2 respektive 3 månader.

4 månader.

5 respektive 6 månader.

7 respektive 8 månader.

9 respektive 10 månader.

11 månader.

1 ÅR!

Tack älskade, underbara Ludvig för att jag får vara din mamma. Tack för att jag får se dig växa, förändras och upptäcka dig själv och världen. Jag kan inte tänka mig något bättre än att få vara vid din sida, hålla dig i min famn och älska dig över allt annat.

Utedag

I söndags åkte Ludvigs mormor och morfar hem, men innan dess hann vid med en promenad, uteserveringslunch och -fika samt häng i lekparken. Skoj tyckte Ludvig!

Dags för lunch!

Varför gå när man kan springa?

Ettåring på grönbete.

Rutschkanan var ungefär hur rolig som helst!

Dagen-efter-firande

I lördags fortsatte vi fira Ludvig genom att bjuda hit Ludvigs farbror Anders, farmor och farfar på sen lunch/tidig middag. Mormor och morfar var förstås också med eftersom de bodde hos oss under helgen (var annars?).

Pastasallad, bröd, tårta och kärleksmums bjöds det på - mycket gott! Ludvig fick smaka lite tårta igen men det var ingen jättehit den gången heller, och ärligt talat gör ju inte det så mycket. Han festade loss på färska jordgubbar och smoothie istället.

Smoothie kan vara det godaste som finns.

När kvällen sen kom somnade Ludvig som en stock och medan de äldre herrarna i huset gick ut och roade sig satt jag och mamma här hemma och spelade spel. Efter att vi röjt fram lägenheten under lager av disk och leksaker...

Vars är magen Ludvig?

Jordgubbar är förstås också jättegott, så Ludvig åt det på kvällen också.

Någon kanske undrar vad Ludvig fick i födelsedagspresent? Av oss fick han ett knoppussel (djuren låter när man sätter dem rätt), Duplo och pusselklossar. Av farmor och farfar fick han kläder, liksom av sina kusiner, morbror och moster. Av sin gudmor (= moster) fick han en jättesöt liten servis också. Mormor och morfar hade köpt en skaloverall (men den fick han ju för länge sen) och ett pussel och de levererade dessutom paket från morfars mamma och pappa - en sagobok. Farbror Anders kom med en mjuk fotboll och av min mormor och morfar (alltså Ludvigs gammelmormor och -morfar) ska han få en sak som ännu inte är beställd (jag ska beställa den). Så den presenten återkommer jag med.

Lite glad

Jag är fortfarande skitsur över att Blogspot inte funkar, men något som hände tidigare idag fick mig att le lite i alla fall.

För fyra veckor sedan bestämde jag mig för att verkligen göra något åt mina fyra extrakilon som jag lagt på mig under den gångna vintern (gick ju ner alla gravidkilon inom knappt två veckor efter förlossningen).

Så jag har minskat mina portioner, dragit ner på onödiga kolhydrater, ändrat frukostvanan (från fil och sylt till smoothie och knäckemacka), motionerat lite mer och bara ätit godis på fredagar. För att få en extraboost har jag dessutom bytt ut lunchen mot Modifast-bars (hur goda som helst!).

Jag satte upp två delmål på 63 kg respektive 61,5 kg (vikten innan graviditeten) samt ett slutmål på 60 kg. Idag visade vågen 62,9 kg - mitt första delmål är avklarat! Delmål två hade jag tänkt klara till midsommar och det känns verkligen inte som någon omöjlighet.

Och det är inte bara vågen som visar resultat, jag känner mig verkligen lättare och smalare, det syns i spegeln och mina jeans har blivit lite stora. Snart hoppas jag att jag kommer i mina snyggjeans - ett par mörka Calvin Klein som jag köpte i NYC för två år sedan.

Go me!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Massa fula ord...

...vill jag säga till dem som driver Blogspot. Problemen är fortfarande inte fixade och alltså kan jag fortfarande inte blogga via datorn - där alla bilder finns. Suck, jag har nog aldrig varit så sugen på att blogga som jag är nu.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Funkar inte

Har suttit och redigerat foton från helgen för att kunna blogga ikapp, men av någon anledning funkar inte Blogspot. Tydligen är det fler som har samma problem, vilket är lite tröstande i alla fall.

Så, inget bildbloggande ikväll. Nu stänger jag mina blågrågröna och hoppas på bättre lycka imorgon.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Födelsedagen

Vilken dag det blev, Ludvigs dag. Varmt och soligt, om än lite blåsigt. En riktigt mysig dag, stundom riktigt stressig men mest bara fin. Ludvig var på strålande humör i princip hela dagen, trots att han bara hann sova sin förmiddagslur. Eftermiddagsluren skippade han eftersom han inte alls hade ro att somna i bilen när det satt skumt folk i baksätet (dvs Ludvigs mormor och morfar). Så det slutade med att Ludvig var vaken mellan 11.20 och 20.20, vilket aldrig har hänt förut. Tur det hände saker hela tiden, och att han verkligen fick vara center of attention, för så länge så var fallet så var det inga problem.

Dagen bestod av mysmorgon, städning, storhandling, hämtning av (Ludvigs) mormor och morfar på flygplatsen samt god mat och fint födelsedagsfirande hemma hos (Ludvigs) farmor och farfar. Han fick smaka tårta (som jag bakat själv) och öppna paket, men allra bäst var nog ändå de färska jordgubbarna. När vi tillslut kom hem stupade Ludvig i säng efter en flaska välling och jag tror att han var mycket nöjd med dagen, trots att vi höll honom vaken i bilen på väg hem - när allt han ville var att sova.

Nedan följer en bildkavalkad.

 Pappan läser upp grattiskortet från kusin Emil och hans föräldrar för Ludvig.

 Papper och presentsnören var ju rätt festligt.

 Isadora tycker också att snören är festliga, vilket Ludvig blev mycket lycklig över.

 1 år.

 Lite fotbollstricks hanns med också.

 Puss mormor!

 Mat mat mat. Finns det något annat i livet?

 Färska jordgubbar var dagens bästa, utan tvekan.

 Födelsedagsmys.

 Tårta var gott till en början...

 ...men ganska snart bjöds den bort.

 Massa roliga saker att leka med, som farmors (?) mössa och det nya djurpusslet.

 Mor och son <3

 Min fina och väldigt trötta son på väg hem från farmor och farfar.

Om Ludvig kunde prata så skulle han nog ha sagt att det var en riktigt bra första födelsedag, och att han njöt massor av att ha både mor- och farföräldrar på samma plats. Och mamma och pappa förstås.