Brännskada.

Vi hade alltså en händelserik helg är hemma, med akutbesök och allt. Ludvig tog sig nämligen in till kakelugnen och kände på glaset med handen. Med tanke på att vi hade eldat mer eller mindre konstant i över ett dygn (vi har haft 25-35 minusgrader sedan i torsdags) så gjorde det förstås väldigt ont. Dock förstod vi inte på en gång hur allvarligt det var, efter att ha badat hans hand i svalt vatten var han lugn igen och åt lunch som om inget hade hänt. Inte heller syntes det något på hans hand.

Men när han skulle läggas för sin lunchvila brakade det lös. Han skrek och skrek i vild panik och tårarna bara sprutade på honom. På fyra av vänster hands fingrar var topparna vita... Efter lite Alvedon och ett samtal till Sjukvårdsupplysningen bestämdes det att vi skulle åka in till akuten eftersom han ändå är så pass liten, men vilken bil startar i -30 när motorvärmaren inte varit igång? Inte vår i alla fall... Så det blev sjuktaxi istället, men innan den kom skrek sig Ludvig så utmattad att han däckade i min famn på tvättstugegolvet. Usch, mammas lilla hjärta. Varje skrik skar genom mig.

Väl inne på akuten fick vi vänta i drygt två timmar för att han skulle få ett plåster på vardera finger. That was all. Och de plåstren försvann i samma sekund som vi kom ut i väntrummet igen... Så nu har han fyra blåsor som vi får övervaka. Spricker de måste vi hålla rent och plåstra om, men annars är det ingen fara. Skulle det bli rött och infekterat måste vi åka till vårdcentralen såklart.

Min son, äventyraren. Idag ställde han sig i fönstret...

Jag hoppas att han har lärt sig något av det här. Själv har jag lärt mig att inte skjuta upp saker (som att sätta fast staketet i väggen) och att vi måste ha fler saker i vårt hemma-apotek. Man tycker att jag borde ha insett det tidigare, jag har ju trots allt känt min son i snart två år...

Nu börjar det väl vara dags för klippkort?

På väg till akuten. Igen. Men vi klarade ju oss i typ fem månader i alla fall...

Sen sist

Jag vet att ni faktiskt är några stycken som väntar på uppdatering, och det är såklart kul att veta! Det har varken funnits tid eller lust till bloggandet de senaste veckorna, fast mest är det nog lusten som inte existerat. Jag menar, hade jag verkligen velat så hade jag nog kunnat ta mig tid vid något tillfälle.

Så vad har hänt sen sist?
Ludvig har fått sin tredje tand (kom i och för sig upp före det senaste inlägget - 11/6).

Jag och Ludvig har varit nere hos mamma. Vi busade, fikade, åt mat, myste, umgicks och besökte leklandet (rutschkana och hoppborg var roligast).

Ludvig och hans tjej Abby.

Ludvig har fått ett svårläkt sår på foten (som nu äntligen nästan har läkt).
Ludvig har blivit 13 månader.

Jag och maken har varit på bröllop i Korpikylä, så farmor och farfar fick njuta av barnbarnet under ett dygn.
Ludvigs mun har krockat med vardagsrumsbordet och vi fick besöka akuten och sen också tandläkaren. Alla tänder kvar, inget brutet. Massa blod, ett sår och väldigt svullet dock.
Ludvig har slagit upp såret i munnen.
Jag har fått halsfluss.

Ludvigs version av att hjälpa mamma med städningen.

Vi har haft finbesök från Stockholm - tant Lotta var här över helgen. Mycket uppskattat av oss alla tre.
Vi har hängt på Stadsfesten.

Ludvig diggade till Eric Saade på pappas axlar.

Ludvigs öga har krockat med vardagsrumsbordet (men det gick bra).
Jag och Ludvig har hängt med Jenny och Tyra på 4H-gården.

Marsvin...

...kaniner och getter...

...och får! Mycket spännande.

Ja, det var lite om vad som hänt sen sist. Jag tänker inte lova täta och regelbundna uppdateringar här den närmsta tiden, men kanske några inlägg i veckan i alla fall. Det är trots allt sommar och vi har tusen saker att tänka på just nu, inte minst med tanke på flytt och husbygge. Det känns som att jag inte hunnit tänka klart en tanke på flera veckor.

Klart slut!

Blod blod blod

Igår kväll klättrade Ludvig upp på en pall utan problem, men att komma ner gick inte riktigt lika bra. Platt fall kan man kalla det, men ansiktet i backen. Att ett litet sår på insidan av läppen kan blöda så mycket.

Imorse var det dags igen, då halkade han på badrumsgolvet. Huvudet for rakt in i hörnet på elementet och efter en stund stod det klart att han fått ett litet jack som sprutade ut blod. Fast inte lika mycket som såret i munnen.

Min stackars lilla kille. Nu får det vara nog med blod ett tag. Men som mamma sa - är han lik mig så lär det fortsätta.