Men när han skulle läggas för sin lunchvila brakade det lös. Han skrek och skrek i vild panik och tårarna bara sprutade på honom. På fyra av vänster hands fingrar var topparna vita... Efter lite Alvedon och ett samtal till Sjukvårdsupplysningen bestämdes det att vi skulle åka in till akuten eftersom han ändå är så pass liten, men vilken bil startar i -30 när motorvärmaren inte varit igång? Inte vår i alla fall... Så det blev sjuktaxi istället, men innan den kom skrek sig Ludvig så utmattad att han däckade i min famn på tvättstugegolvet. Usch, mammas lilla hjärta. Varje skrik skar genom mig.
Väl inne på akuten fick vi vänta i drygt två timmar för att han skulle få ett plåster på vardera finger. That was all. Och de plåstren försvann i samma sekund som vi kom ut i väntrummet igen... Så nu har han fyra blåsor som vi får övervaka. Spricker de måste vi hålla rent och plåstra om, men annars är det ingen fara. Skulle det bli rött och infekterat måste vi åka till vårdcentralen såklart.
Min son, äventyraren. Idag ställde han sig i fönstret...
2 kommentarer:
Ja..det verkar vara så att vi fått två grabbar av samma sort. =) Känner igen fönsterposen.
Anette: Det är ju ändå "skönt" att veta att någon annan också har begåvats med ett vilddjur till barn ;-)
Skicka en kommentar