Gott Nytt År!

Jag hoppas alla ni läsare har haft en mysig jul och en fin nyårsafton - nu ser vi fram emot ett nytt spännande år, som jag personligen hoppas blir bättre än dess föregångare.

Vi hörs nästa år!

- Posted using BlogPress from my iPhone

God Jul!

Jo, vi lever faktiskt. Men bloggen har inte alls varit prioriterad under hösten och det har faktiskt varit väldigt skönt att inte känna att man måste uppdatera hela tiden. Tanken var ju att maken kanske skulle blogga lite under sin föräldraledighet, men det blev det ju verkligen ingenting av med. Så nu får vi se vad som händer - om bloggen vaknar till liv igen, eller om det bara blir lite sporadiska inlägg. Kanske är det någon som läser i alla fall, annars är det kul att ha för vår egen skull.

Hösten har varit minst sagt hektisk - två flyttar på en och en halv månad är inget jag rekommenderar sådär jättestarkt. Men, det gick ju det med. Vi flyttade in här i vårt fina hus den sista september och sen dess har det varit fullständigt kaos. Vi renoverar, jag pluggar, vi försöker hinna med oss själva och så ska ju Ludvig såklart ha uppmärksamhet större delen av dygnet. Det funkar, men ibland undrar man ju vad man gett sig in på.

Ludvig ja, han är ju en stor kille nu. Nitton månader och fyra dagar för att vara exakt. 86 centimeter lång och drygt 13,5 kilo tung för en månad sen. Springer omkring som en stolle hela dagarna och klättrar på allt. Jämt. Att sitta stilla är inte uppskattat, om det inte är Mumin eller Meckar-Micke på tvn. Han härmar allt vi gör, är hur smart som helst och är (som alltid) en väldigt bestämd herre som bossar här hemma. Det senaste är att han bestämmer när katten (Tyson) ska gå ut och när han ska gå in. Oftast försöker han dock få in honom lite för tidigt, typ direkt katten klivit ut genom dörren.

Han äter som en häst och har slutat med välling. Nappen har han också slutat med, på dagtid i alla fall. Sömnen har funkat sisådär under hösten, men nu känns det som att vi börjar få rätsida på det hela. Snart flyttar han in i eget rum igen (vi håller på att renovera det) och då sover han förhoppningsvis ännu bättre. Talet går det lite trögt med, under hösten har han "tappat" de flesta av orden han kunde säga och under en period har han bara sagt "mamma", men nu börjar det lossna igen. BVC gjorde förstås en stor sak av det och sa att om han inte börjar prata inom ett par månader så måste vi få kontakt med en logoped. Men jag är inte orolig. Han förstår allt vi säger och kan göra sig förstådd, och jag vet ju att han kan säga fler ord än vad han just nu gör. Så det kommer nog snart.

Om en månad ska han börja på förskola (min lilla bebis!) och då kommer det väl börja rinna ord ur honom. Tror jag i alla fall. Egentligen hade vi bestämt att han skulle få gå hemma med mig till hösten eftersom jag pluggar på distans (dvs är hemma om dagarna) och vi inte kunde få plats på förskolan här i byn förrän i augusti, men nu har jag insett att det inte kommer funka med plugget om han ska vara hemma hela dagarna. Han är alldeles för aktiv och kräver alldeles för mycket uppmärksamhet och övervakning för att jag ska få något vettigt gjort. Så vi bestämde att vi tar den förskoleplats vi kan få och sen flyttar vi honom till hösten. För vi vill ju såklart helst att han ska gå här i byn, 100 meter från vårt hus. Men tills dess blir det en ny avdelning i grannorten. Det kommer nog funka bra. Han är en så pass trygg och social unge så jag tror förskola kommer bli en riktig hit, och eftersom han bara ska gå halvtid så har vi ju ändå eftermiddagarna tillsammans. Och då kommer jag kunna vara en mycket bättre mamma känner jag, fullt fokuserad på honom och med ork kvar. Men lite jobbigt känns det ändå, han är ju mitt lilla hjärta.

Hur som helst, det här blev ett längre inlägg än vad jag hade tänkt. Jag ville bara skriva några rader, se om det finns någon som fortfarande väntar på inlägg här och tala om att vi lever och att bloggen kanske vaknar litegrann i alla fall. Och så ville vi förstås säga det här:

Akuten. Igen.

En liten skruv försvann spårlöst tidigare idag, och vips satt vi i bilen på väg till Akutmottagningen. Maken var rädd att Ludvig hade svalt den lilla skruven och Sjukvårdsupplysningen tyckte att vi skulle åka in och röntga.

Tre timmar spenderade vi där den här gången. Först i väntrummet, sen i barnrummet, sen i två olika väntrum på röntgenavdelningen och till sist i barnrummet igen.




Efter drygt två timmar säckade Ludvig ihop i pappas famn, och inte många minuter senare slocknade även pappan - och snarkade snart högt. Tur att vi hade eget rum.

Efter röntgen och koll av näsa och öron kunde vi i alla fall konstatera att det inte fanns några lösa skruvar i Ludvig och vi åkte hem och åt pannkaka.

Och det var dagens äventyr.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ludvigs vintergarderob

Gudarna ska ju veta att det inte är gratis att ha barn, speciellt inte när vintern närmar sig. Det ska köpas mössor, vantar, overaller, skor, underställ och massa annat jox. För att komma ihåg, och kunna bocka av allteftersom inköpen görs, har vi skrivit en lista på vad som ska köpas - och av vilket märke. Vi kommer köra Didriksons all the way som det ser ut, det är ju också det vi vuxna använder och är väldigt nöjda med. Anyway, här kommer Ludvigs lista!

Vinteroverall: Didriksons Kilimanjaro Coverall Graphite.

Vinterskor: Superfit Snowcat Black

Vintermössa: Didriksons Biggles Cap Red

Vintervantar: Didriksons Biggles Mittens Red

Ullunderställ: Didriksons Undi Wool Kids Set Graphite.

Saker som ännu inte är bestämda:

Fleeceställ

Ullstrumpor

Fuskpolo

Hur ser era barns vintergarderober ut?

Huset

 Huset sett från den lilla skogsgläntan i det norra hörnet av tomten.

 Huset sett framifrån (från vägen).

Baksidan av huset. Rosenhallon håller på att ta över altanen. Längst till vänster i bild har vi ett äppelträd.

Utsikten på baksidan av huset. Hur fint?! Hästar utanför fönstret liksom. Love.

På gården finns ett förråd (en liten timrad lada typ), ett cykelskjul med förråd och så ett växthus. På växtfronten finns alltså äppelträd, men även svarta vinbär, röda vinbär, krusbär och massor med Jämtlands-jordgubbar (tre stora land!). En bra dag kunde det visst bli runt 15 liter jordgubbar! Oh my, var jag inte såld innan så blev jag det definitivt då!

Invändigt finns tvättstuga, kök, kontor/sovrum, toalett med dusch samt ett vardagsrum med kakelugn på nedervåningen. På övervåningen finns fyra sovrum, ett allrum, en klädkammare och ett badrum. Vind och matkällare finns också. Allt man kan behöva alltså.

Fullt upp

Det har hänt saker de senaste dagarna vill jag lova, därför har det varit tyst här på bloggen. Fast å andra sidan vet jag inte om någon märkt det.

Hur som helst, i måndags kom make och son äntligen hem. Jag har inte nämnt det, men förra onsdagen åkte de till Göteborg utan mig och var alltså borta tills i måndags. Jag. Höll. På. Att. Dö. Jag som inte varit ifrån Ludvig mycket längre än ett dygn i sträck sen han föddes, jag saknade honom så det gjorde ont. När de gick igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen när de skulle åka kändes det som att nånting inom mig gick sönder och jag grät faktiskt en liten skvätt när jag gick ut från terminalen. När jag sen pratade med Ludvig i telefonen i söndags var det inte långt ifrån att jag satte mig på ett plan ner dit. Han sa ingenting, men gick nöjt omkring med telefonen medan jag skötte snacket. När sen pappan tog telefonen ifrån honom blev han jätteledsen och skrek "Maaaammmmaaaaa!". Urk, då mådde jag inte bra.

Det var dock inte bara pest att vara ensam ska jag erkänna. Det var rätt skönt att göra vad man ville, när man ville och att få sova ut ordentligt. Dessutom var jag på kräftskiva med goda vänner och fick massor gjort här hemma. Inget ont som inte har något gott med sig? Men nu får de allt hålla sig på hemmaplan.

I tisdags drog budgivningen på ett hus vi kikat på igång. Den blev lång och seg, men till slut stod vi ändå som vinnare! På tisdag ska vi skriva kontrakt och den sista september får vi tillträde till huset. Det känns helt fantastiskt och vi kan knappt vänta, trots att vi just flyttat.

Imorgon kommer det upp bilder på huset här!

Just det, cykelpremiär har vi ju hunnit med också, det ska jag också lägga upp bilder på.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vattenkarusell

Kittlar dödsskönt i kistan!

Ludvig på 40-årskalas

I helgen har jag och Ludvig varit i Kungsbacka för att fira Ludvigs farbror som fyllt 40 år.

Man hade anordnat ett stort kalas med ca 50 gäster vilket blev en rätt så trevlig tillställning; det bjöds på en fantastisk skaldjursbuffé med bl.a. stora havskräftor och det var många barn som Ludvig kunde ha roligt åt.

En rolig detalj är att svägerskans kusin också har en son som heter Ludvig och han är född endast två dagar efter min Ludvig. Båda dessa herrar hade dagen till ära tagit på sig vit skjorta och randig väst.

// L

Plask!

Varning för att det blåser en hel del under filmningen, så ha inte ljudet på för högt...

Vatten

Skellefteälven.

 Plask plask! Fotbad i älven.

 Lite kallt om fötterna...

Sillskatan.

Ludvig smakar på havet för första gången.

 Ludvig <3 havet.

 Vi har långgrunda och superfina stränder här i Skelleftetrakten. Perfekt för barn.

 Klart eller klart?

Storhamn.

 Vänta på mig pappa!

 Måste smaka på det här havet också (även om det såklart är samma...).

 Ludvig verkligen älskar att bada i det kristallklara och ljumma havsvattnet.

 Här skulle jag gärna ha en sommarstuga.

 Promenad med pappa i vattenbrynet.

Pratstund med mamma efter badet.

Vill ni ha badtips i Skelleftetrakten så är det Storhamn som gäller, tätt följt av Sillskatan. Vilka ställen! Och eftersom det är så långgrunt så är vattnet jättevarmt (tills man kommer ut på djupt vatten förstås...). Perfekt för badkrukor som mig!

Feedback

Nu ska jag på allvar ta tag i det här med att svara på kommentarer och så, det är ju så mycket roligare med tvåvägskommunikation - eller hur? Så hädanefter svarar jag i kommentarsfältet.

Nu vet ni det.

Planering för eventuella syskon.

Dags att börja beta av listan med önskade rubriker/ämnen, det var ju faktiskt ett tag sen önskemålen kom in. Så dagens ämne är alltså planering för eventuella syskon.

Som ni kanske vet så är jag ensambarn, samtidigt som jag har två syskon. Jag är alltså min mammas enda barn och har vuxit upp som ensambarn, men min pappa har två barn till. Jag tror, eller snarare vet, att min uppväxt har färgat mitt sätt att se på familjeplanering och storleken på en familj. Dock inte så som det verkar påverka de flesta andra ensambarn.

De flesta andra ensambarn jag har pratat med har sagt att ensamheten de känt som barn har gjort att de aldrig någonsin medvetet skulle utsätta sina barn för att växa upp utan syskon. De flesta vill dessutom har barnen tätt, med max två år emellan. Syskon verkar vara svaret på allt enligt vissa - barnen har då alltid en kompis, lär sig att dela, känner sig aldrig ensamma och har någon att luta sig mot när föräldrarna blir gamla. Men tänk om syskonen är så olika att de faktiskt inte kommer särskilt bra överens? För det händer faktiskt. Bara för att man är bror/syster innebär det inte att man automatiskt kommer att vara varandras bästa vänner. Även om det såklart är toppen om det blir så.

Jag då, jag hade länge tanken om att jag bara skulle ha ett barn. Och jag antar att det till viss del är en stor komplimang till min mamma och till min övriga familj - jag har haft det så bra under min uppväxt att jag inte ser poängen med att ha syskon, jag har ju haft det toppen och jag är ensambarn (i teorin). Det handlar dock också om rädslan att inte kunna ge allt till fler än ett barn. Att inte räcka till. Att inte kunna älska flera barn. Och det är jag fortfarande rädd för. Livrädd. Ludvig är mitt allt, jag vill ge honom allt och jag älskar honom mer än någonting annat - så hur kan jag vilja utsätta honom för risken att få mindre av mig? Mindre tid? Mindre uppmärksamhet? Och hur schysst är det mot nästa barn - tänk om jag inte klarar av att älska honom eller henne lika mycket som jag älskar Ludvig?

Mitt hjärta

Jag inser dock att det är ganska normalt att tänka så här, innan man har fått barn nummer två. Ludvigs pappa är ju barn nummer tre i sin familj och han är ju minst lika älskad som sina bröder, och alla tre verkar ha fått den uppmärksamheten de behövde när de var små (och fortfarande). För honom skulle det vara otänkbart att bara ha ett barn (om det nu inte är så att vi inte kan få fler såklart, men det hoppas vi inte ska vara några problem). Och för mig är det också otänkbart numera, jag känner mig inte alls klar med graviditet, barnafödande och spädbarn.

Anyway, tillbaka till ämnet. Vi vill alltså ha fler barn, men just nu vill vi lägga all vår tid och kärlek på Ludvig (och varandra förstås). Bara vara vi tre, låta honom få sin tid i rampljuset som ensam härskare här hemma. Ge honom den närhet, trygghet och uppmärksamhet han vill ha och behöver. Vår tanke är att vi vill ha ungefär tre år mellan våra barn, vilket också gäller till barn nummer tre om vi skulle besluta oss för att vi vill ha tre (som det känns i dagsläget så vill vi ha tre). Då hinner Ludvig bli lite mer självständig, förhoppningsvis napp- och blöjfri och han är så pass gammal att det är lite enklare för honom att förstå saker.

Så, om allt går som det ska och som vi idag tänker oss, ja då är vi fyra om två år ungefär. Och fem om fem år. Plus katterna förstås.

Juli del 2

Andra halvan av juli spenderade vi lite överallt i Sverige - vi åkte på roadtrip! Först åkte vi till min mormor och morfar där vi var i en vecka. Fem barn (varav tre under två år) och sju vuxna = bäddat för kaos. Mysigt förstås eftersom jag älskar att umgås med min familj, men vi var rätt trötta och tacksamma när vi åkte vidare. Synd att vi inte träffas oftare, i mindre klungor.

Vi fortsatte alltså vidare, ner genom Dalarna där vi hälsade på min pappa, styvmor och lillebror, bodde på hotell och tog en fika med fina Sandra och Molly. Jag och Sandra har "känt" varandra (via nätet) i två år snart och Molly är född fem dagar efter Ludvig, så det var jätteskoj att ses! Halvt omöjligt att ta kort på dem båda dock (så Sandra, om du fick bättre bilder än vi fick - vilket jag tror - då kan du väl skicka någon bild till mig?). Efter fika och lite shopping åkte vi vidare ner till Norrtälje där vi spenderade en vecka med mamma/mormor, Lisa och massa annat härligt folk. Vi besökte Skansen, lämnade Ludvig med mormor och åkte in till Stockholm för en trevlig middag med goda vänner, hängde med Ludvigs morfar, gick ut och åt på tumanhand och sista kvällen tog mamma med mig ut på krogen för en riktigt kul kväll! Mådde dock inte så bra dagen efter, då vi skulle åka hela långa vägen hem... Först när vi kom till Övik (dvs efter ungefär två tredjedelar av resan) vågade maken låta mig köra.

 På vägen neråt stannade vi på en rastplats, mycket spännande.

 Vaddå, ska jag inte vara här?

 Att få fyra av fem barn på bild var ett nästintill omöjligt uppdrag faktiskt...

 Plocka grus, plocka jordgubbar. Ludvig hade det himla bra på semestern.

 Lite bad i kusinernas pool blev det också, dock fick Ludvig bada ensam. Emilia tyckte nog det var för kallt, och Alicia är inte alls särskilt förtjust i Ludvig.

 Men Ludvig är väldigt förtjust i Alicia och ville vara nära henne mest hela tiden. Inte så uppskattat...

 Julia vågade dock bada med Ludvig. Eller åtminstone doppa sina små fossingar.

 I sjön var det för kallt enligt barnen.

 Finingar!

 Ludvig och gammelmormor trivdes mycket bra ihop.

 Molly och Ludvig på Wayne's.

 Hej kompis!

 Det slutade med att Ludvig käkade upp Mollys pannkakor...

 Skansen besöktes som sagt.

 Och Ludvig promenerade och utforskade fontäner med morfar.

 Picknick i det gröna hann vi med också!

Och ett besök hos familjen Åström/Smedman i Sundsvall. Simon är en riktigt glad prick!

Vi hade en riktigt bra semester och njöt av sol, värme och umgänge. Men jag lovar er, det var riktigt skönt att komma hem också. Det första Ludvig gjorde när vi kom innanför dörren (trots att det var mitt i natten och han var supertrött) var att mysa med Tyson. Han hade nog saknat honom jättemycket.

P.S. Om det nu är någon som börjar oroa sig för att Ludvig fått för mycket stark sol på sig när han badat med bara badbyxor så kan jag säga att vi dagtid kört bad i skugga (och insmord förstås) och i solen på sen eftermiddag/kväll (fortfarande väl insmord förstås). Så nu vet ni det. Inga brännskador eller för mycket tid i starkt solljus.