30 going on 13

I fredags tog jag ledigt och lämnade pappan och sonen hemma. Åkte ner på stan, mötte upp ett par fina vänner. Vi handlade lite och slog oss sedan ner vid älven för en härlig picknick i sommarvärmen. Även fast klockan var runt 19 när vi satte oss var det fortfarande så varmt att man svettades som en galning. Så härligt! Vi snackade bort både en, två och tre timmar och jag kände mig som en ny människa när jag kom hem.

I lördags packade vi bilen och åkte till svärföräldrarnas sommarhus som ligger ungefär 7-8 mil från stan. Det var varmt, riktigt varmt. 30-31°C, inte ett moln och ingen vind att tala om. När vi kom fram smorde vi in Ludvig med solkräm och slängde honom sen i tvättbaljan som stod i skuggan. Där satt han och plaskade glatt, i flera omgångar. Däremellan sprang han omkring naken, tittade på fåren som betade i hagen bakom huset och var hur nöjd som helst med läget, som han nästan alltid är när han får vara naken. Sommaren på landet är så härlig!

På kvällen kom pappans farbror och kusiner på middag, så vi trängde ihop oss runt bordet ute i trädgården allihop. Grillat kött, potatissallad och melonsallad. Mums! Ludvig käkade köttbullar och potatismos och blev sedan matad med diverse saker från middagsbordet. Livet när det är som bäst om man frågar Ludvig. En timme senare var det dags att stoppa den lille i sängen...

(Det här är sen eftermiddag/tidig kväll och han är väl insmord och påpassad)

...och det var ungefär då livet blev lite jobbigare. Vi hade glömt vällingen hemma. Ludvig som har druckit en flaska ersättning eller välling innan sänggång sen den dagen han föddes - hur skulle detta gå? Vi försökte med gröt - han åt två tuggor. Vi försökte med messmörsmacka - han åt ungefär halva. Sen försökte vi med varm mjölk i nappflaska och han tog några klunkar, sen blev han helt vansinnig. Då hade han ändå fått i sig en OK mängd näring, så vi stoppade honom helt enkelt i säng och efter ett litet protestskrik somnade han på en gång. Stackarn som har så hopplöst virriga föräldrar.

Efter en mycket varm natt, som blev en väldigt kall morgon (vi sov i husvagnen på gården) vaknade vi till höst. Det var i alla fall så det kändes. 30°C i lördags, 12°C igår. Inte OK! Efter frukosten och en liten tupplur på soffan började vi packa ihop våra grejer och efter att ha ätit våfflor till lunch började vi färden hem mot stan. Men först stannade vi på vägen och hälsade på vänner och där fick Ludvig leka av sig ordentligt - mycket uppskattat!

På hemvägen somnade både jag och Ludvig, och när vi kom hem återstod inte så mycket mer än middag, lek, välling och godnatt. Och det var den helgen.

Nu önskar jag mig värme, men lagom mycket värme. Typ 24-25°C känns som en rimlig temperatur.

Dagen-efter-firande

I lördags fortsatte vi fira Ludvig genom att bjuda hit Ludvigs farbror Anders, farmor och farfar på sen lunch/tidig middag. Mormor och morfar var förstås också med eftersom de bodde hos oss under helgen (var annars?).

Pastasallad, bröd, tårta och kärleksmums bjöds det på - mycket gott! Ludvig fick smaka lite tårta igen men det var ingen jättehit den gången heller, och ärligt talat gör ju inte det så mycket. Han festade loss på färska jordgubbar och smoothie istället.

Smoothie kan vara det godaste som finns.

När kvällen sen kom somnade Ludvig som en stock och medan de äldre herrarna i huset gick ut och roade sig satt jag och mamma här hemma och spelade spel. Efter att vi röjt fram lägenheten under lager av disk och leksaker...

Vars är magen Ludvig?

Jordgubbar är förstås också jättegott, så Ludvig åt det på kvällen också.

Någon kanske undrar vad Ludvig fick i födelsedagspresent? Av oss fick han ett knoppussel (djuren låter när man sätter dem rätt), Duplo och pusselklossar. Av farmor och farfar fick han kläder, liksom av sina kusiner, morbror och moster. Av sin gudmor (= moster) fick han en jättesöt liten servis också. Mormor och morfar hade köpt en skaloverall (men den fick han ju för länge sen) och ett pussel och de levererade dessutom paket från morfars mamma och pappa - en sagobok. Farbror Anders kom med en mjuk fotboll och av min mormor och morfar (alltså Ludvigs gammelmormor och -morfar) ska han få en sak som ännu inte är beställd (jag ska beställa den). Så den presenten återkommer jag med.

12 - 1 = 11

Nu börjar det kännas jobbigt på riktigt. Om en månad blir min bebis hela ett år. Det känns som en så himla stor milstolpe på något sätt, han blir ett barn mer än en bebis. Precis som många av mina bloggvänner så känner jag paniken, flåset i nacken. Stanna tiden! Ge mig min lilla bebis tillbaka! Samtidigt så blir han bara roligare och roligare att umgås med hela dagarna, och samtidigt som han kräver mer så kräver han också mindre. Kan roa sig själv långa stunder, men visar ändå hur roligt han tycker att det är när jag sätter mig på golvet och leker med honom. Sötnosen. Hur gammal han än blir så kommer han alltid vara min bebis.

11 fantastiska månader.

Ludvig elva månader...

• ...väger ca 10,5 kg (enligt vår våg här hemma) och jag skulle gissa att han är drygt 76 centimeter lång. Då följer han sin kurva och det har han ju gjort jämt hittills.
• ...skulle kunna äta i all oändlighet. Ny favorit är mandariner/clementiner/satsumas. Och mackor, han skulle kunna leva på mackor (med messmör såklart).
• ...står stadigare än vad han själv tror.
• ...drar storlek 74-80 på kläder. 19-20 på strumpor och 21 på skor. 4-5 på blöjor.
• ...sover ganska bra. Ca 19-19.30 till 05.40-06.20.
• ...har tre tänder! Två nere och en uppe.
• ...har tagit sina första stolta steg och övar dagligen. Superduktig!
• ...tycker att det är kul att gnissla tänder, nu när han kan. Brr.
• ...ställer sig mot våra ben och hoppar när han vill upp i famnen.
• ...pussas massor. Och kramas förstås.
• ...älskar att slänga ut sladdarna som ligger i en låda i bokhyllan på golvet.
• ..."städar" mer än gärna. Dvs slänger saker omkring sig så det ser ut som att en tornado har dragit fram.
• ...älskar att leka tittut och drar ofta igång leken helt själv. Då sitter han under en filt/handduk/klädesplagg och kvittrar tills någon av oss frågar var Ludvig är. Då tittar han fram och skrattar gott.
• ...säger ofta ta-ta när man ger tillbaka något till honom. Misstänker att det betyder tack tack.
• ...är bästa kompis med dammsugaren och Tyson. Om det är ömsesidigt är dock oklart.
• ...klättrar. På allt. Jämt.

Gungpremiären igår. Som ni redan sett - väldigt lyckat.

Glad Ludvig i vagnen igår.

Våfflor

Jag och Ludvig firade våffeldagen idag, en dag försent. Självklart fick Ludvig en egen bit att gnaga på. Och jag blev sådär äckelmätt - som vanligt.

Vanligtvis ska allt han får tag i in i munnen, men en våffelbit kan han minsann sitta och stirra på i evigheter!? Till slut åt han ändå upp den och en bit till. Plus sin egen middag.

(Ignorera mitt smaskande i bakgrunden, jag var så hungrig att jag inte kunde hålla mig.)

- Posted using BlogPress from my iPhone

10 långa månader?

10 långa månader har nu gått sen vår lilla skatt föddes. Långa? Lilla? Nja...

På väg till SkeKraft Arena för kvartsfinal 7 mot Linköping. Första matchen!

Ludvig tio månader...

• ...väger ca 9,8 kg (enligt vår våg här hemma) och jag skulle gissa att han är drygt 74 centimeter lång. Nästa vägning och mätning blir på BVC-kontrollen på fredag.
• ...älskar mat. Nu även mammas och pappas hemlagade mat. Thai är en höjdare.
• ...kryper snabbare än blixten, med fötterna ovanför golvet.
• ...drar storlek 74-80 på kläder. Mest 74.
• ...sover hyfsat bra igen. Ca 19.30-06.00.
• ...har fortfarande bara en tand. Tanden bredvid ser dock ut som att den tänker bryta igenom när som helst.
• ...älskar att pussa sin egen spegelbild.
• ...går och står med stöd mest hela tiden. Glömmer ibland bort sig och står utan stöd, men än så länge är det rätt läskigt. I fredags lyckades han faktiskt ta ett par steg utan stöd - för att han glömde bort sig.
• ...älskar att läsa bok och borsta tanden.
• ...säger mamma och babba/pappa, dä (där) och mpa (lampa). Och massa annat obegripligt.
• ...kan vinka, men gör det sällan. Annat är viktigare och roligare. Som att smacka eller "klicka" med tungan.
• ...äter själv så ofta tillfälle ges. Dock inte med sked/gaffel.
• ...är i en rätt så kinkig period just nu där det är världens undergång om jag lämnar rummet. Eller om han lämnar rummet och sen kommer på att jag inte hängde med.
• ...har varit på sin första hockeymatch dagen till ära.
• ...tycker att skafferiet och skåpet där mamma har sina bakgrejer är himla kul.
• ...diggar till musik.
• ...kramas mycket, men pussar får man tigga. Kanske tur det, med tanke på att han hugger läppen på en så fort han får tillfälle.
• ...är givmild. Vill ofta ge bort saker och ber man om en sak han håller i så får man den alltid. Supernöjd blir han varje gång.

Hörselkåpor på i ishallen förstås. Om inte annat för att LHC-fansen skrek så fula saker.

När blev min lilla kille så stor? Kommer tiden någonsin att stanna upp? Om två månader fyller han ett år. ETT ÅR! Herregud! Jag ångrar nu alla stunder då jag längtat efter att han ska bli äldre, samtidigt som det är hur spännande som helst att se honom utvecklas. Jag tycker att jag ändå varit rätt bra på att njuta av stunden som är, men ibland känns det inte som jag gjort det tillräckligt. Borde bli bättre på det. Han kommer aldrig vara så här liten och så här mycket "min" igen.

Innedag

Innedag, då kan det se ut ungefär så här.

Idag har vi hållit oss inne, trots den klarblå himlen och den strålande solen. Det har blåst storm - mindre lockande promenadväder. Är för övrigt inte helt övertygad om att det hade funkat att ta en promenad med Ludvig vagnen, han har suttit som ett plåster på mig mest hela dagen.

Så, istället har vi ägnat oss åt att springa upp och ner i tvättstugan, vilket Ludvig gillar mer än vad jag gör. Busat har vi förstås också gjort, och så har vi övat att gå med bara en hand som stöd. Funkade fint, han bara knatade på. Sen har vi myst en hel del, och vilat tillsammans i soffan, blir lätt så när liten vill vara nära, nära mest hela tiden.

Till middag lagade jag Chili con Carne i gjutjärnsgrytan och passade på att göra extra så att Ludvig kunde få några matlådor också. Och så fick han det till middag ikväll förstås - och det gick ner! Med iver dessutom. Äntligen har jag lyckats! Ska jag vara helt ärlig så förstår jag honom, den blev riktigt bra. Massa järn och protein, det är bra för en liten kropp som växer massor.

Igår var vi för övrigt på babysim igen. Ludvig kastas mellan glädjetjur och sprutande tårar, det är inte lätt just nu. Man ser att han älskar vattnet och att bada, men så fort det ställs några "krav" på honom så går det inte. Bara lek, bus och gos med mamma och pappa funkar. Så vi kör på det tills vidare. Huvudsaken han bibehåller vattenvanan, resten hinner vi med.

Efter babysimmet var vi några föräldrar som satt utanför omklädningsrummen och gav våra bebisar mellanmål. En av bebisarna - Sigge - kröp omkring på golvet mest, så när Ludvig ätit färdigt satte jag ner honom på golvet också så att de kunde busa lite. Åh, så söta de var! Först kollade de bara på varandra med fånleenden på läpparna, sen böjde sig Ludvig fram för att kramas - och pussas! På munnen! Haha, så sött. Flera gånger pussade han på Sigge, som till slut ledsnade på uppvaktningen och tänkte krypa därifrån, varpå Ludvig tog ett grepp runt hans midja så att han inte tog sig någonstans. Ludvig måste ha varit överlycklig över att ha träffat en bebis som inte började gråta så fort han kom nära ;-)

Ludvigs nya ljud

Vår lilla gourmand.

Bara för att alla ska veta hur gott det smakar.

Rispuffar och kuvert

Ludvig övar finmotoriken med rispuffar. Det går alldeles strålande! Verkar gott också. Frågan är hur gott det är med kuvert?

Ännu bättre går det när fingrarna blivit lite blöta, då fastnar rispuffarna.

Mmm...

Ja, ni hör ju själva hur gott det är med banan.

Mr. Banan himself.

Jag vill inte ha mera mamma.

Ludvig har som sagt börjat äta mer hemlagat nu och idag skulle han få äta korvstroganoff igen, till lunch. Ungefär halva portionen slukade han med stor entusiasm, sen - not so much. Då blev det bara tvärstopp och det jag fick in i munnen svaldes icke. Man ska inte tramsa med maten, men samtidigt kan jag inte låta bli att skratta lite.

Känsliga tittare varnas.

Jag vägrar svälja!

För lite mat?

Ludvig verkar tycka att han får för lite mat här hemma, så igår försökte han länsa kylskåpet på palsternacka. Mmm, så gott?

Den tar jag!

Mmm, smakar mums!

Man kan stå och äta samtidigt. "Palsternacka on the go" kallas det.

Provade att ge Ludvig korvstroganoff igår. Förra veckan fick han nämligen viltskavspasta som pappan lagat, så jag tänkte att det kanske skulle funka fint. Och det gjorde det! Fast bara halva portionen, sen var det stängt och lyckades man få in en sked så fick han kväljningar. Tror det är en invänjningsprocess faktiskt. Så det fick bli en macka också för att garantera mättnaden, och den gick ner såklart. Fick Ludvig bestämma skulle han väl leva på macka (med messmör, leverpastej eller ost) och banan resten av livet.

Men jag ska inte klaga. Jag har ett barn som äter nästan allt, och är villig att smaka både en och två gånger på det mesta.

Nio månader

Igår blev Ludvig nio månader! Tänk att tiden kan gå så fort, när tiden gick så sakta medan han låg i magen. Why is that? Då ville man liksom att tiden skulle speeda på, nu ber jag varje dag om att tiden ska gå lite saktare, stanna upp lite nu och då och låta oss bara vara.

Nio månader!

Niomånadersdagen firade han med babysim, en ovanligt lång tupplur i vagnen under promenad och att vakna vid 03-tiden natten till idag och då få krypa ner i sängen bredvid mamma för att sova vidare. Något annat var inte att tala om.

Kvällsmys med pappa.

Ludvig nio månader...

• ...väger ca 9,4 kg (vägd på vår våg hemma idag) och jag skulle gissa att han är ungefär 73,5 centimeter lång.
• ...äter allt. Ikväll har han bland annat testat ägg och välling för första gången.
• ...kryper och ålar sig fram i en härlig kombination.
• ...drar storlek 4 på blöjor, 19 på strumpor och 68-80 på kläder. Mest 74. 
• ...brukade sova hela nätter mellan 20-07.30 men är nu inne i en fas (förhoppningsvis) och sover som en kratta.
• ...har en tand. Och minst en till på G.
• ...älskar att pussas och sen bitas i mammas underläpp.
• ...reser sig mot allt.
• ...går och står med stöd. Ibland även utan stöd - det går dock inte så bra.
• ...springer omkring själv med gåvagnen - den är kul!
• ...vinkar, smackar (när någon annan smackar), vet var lampan och Tyson är samt säger mamma.
• ...äter fruktbitar själv.
• ...är blyg och reserverad när han träffar andra, även sådana han känner. Men han tinar snabbt.
• ...äter ostskivor med pincettgreppet.

På promenad i solen idag. Vi <3 åkpåsen!

Bananamania

Nöjd, nöjdare nöjdast!

Bland det bästa som finns enligt Ludvig är banan. Kanske särskilt för att det är hyfsat lätt att äta banan själv? Han har börjat bli en riktig expert på att plocka i sig bitar själv och ikväll har han uppvisat finfina tendenser till att bemästra pincettgreppet även med små, tunna saker som ostskivor! Och han blir galet nöjd varje gång han lyckas.

Det går verkligen i rasande fart när han börjar prova någonting nytt, för typ en vecka sen kunde han kanske lyckas få in en tredjedel eller möjligtvis hälften av bitarna man lade framför honom - på ett eller annat mer eller mindre bra sätt - och nu är det ytterst få bitar som inte hamnar där han vill att de ska hamna.

Gottigott.

Bara på några dagarna nu har han lärt sig massor tycker jag. Pincettgrepp, att sätta sig med kontroll, resa sig mot saker som det egentligen inte går att greppa särskilt bra för stöd (t ex dörrar), han visar tendenser till att börja peka, går med bara en hand i min (även om det fortfarande är lite läskigt) och säkert något mer som jag just nu inte kommer på.

Just det, en tand till är på G. Höger fram i nederkäken, dvs bredvid den som redan kommit upp.

Utvecklingsläger?

Ja, nu är vi åter på plats hemma i ett kallt Skellefteå efter en finfin och supermysig vecka hos Ludvigs mormor och morfar, och Kasper. Vi har hunnit med en hel del fikor, god mat, fönstershopping, djupa (och mindre djupa) samtal, bus, gos och en hel del utveckling.

Ludvig testade pottan för första gången förra söndagen. Kul!

För vad är det egentligen med våra besök hos Ludvigs mormor och morfar? Det känns som han alltid gör stora framsteg och utvecklas massor medan vi är där. I höstas började han få ordning på sittandet och den här gången har han lärt sig vinka (i fredags - helt plötsligt från ingenstans vinkade han till mormor när han skulle gå och sova en stund), han har blivit superduktig på att resa sig mot allt och riktigt snabb på att gå längs med saker och mellan saker. Resa sig, stå och gå har han ju kunnat ett bra tag, men det har liksom blivit så mycket bättre den senaste veckan. Sätta sig ner från stående har han också blivit jätteduktig på nu, även om det inte är något han övar på särskilt ofta (för det bästa är ju att stå).

IKEA är skoj så länge man får stå upp. Note to self: Vita strumpor är överskattat.

Det är så spännande och häftigt att se hur han utvecklas hela tiden, hur han ibland tycks lära sig nya saker på bara några sekunder. Ivrigt står man där och hejar på och berömmer, applåderar och tjoar när han klarar något och varje gång blir han lika glad. Men i nästa sekund tänker man en stilla tanke om att en paus-knapp vore en himla bra grej att ha, så jag får ha min lilla bebis i litet format ett tag till.

Bebisdate! Inte det lättaste att få med alla tre på bild med hyfsad skärpa...

Isak och Elsa.

En fascinerande sak är också att se bandet mellan barnbarn och mormor. I ungefär en minut var Ludvig blyg för mormor, sen var den känslan som bortblåst. Han som numera brukar kunna vara rätt svårflörtad accepterar mormor som en självklar del i livet och nöjer sig nästan minst lika bra med mormor som med mamma - i nästan alla lägen.Trots att de i bästa fall ses ungefär en gång i månaden (visserligen flera dagar i sträck då men ändå). Skönt tycker jag, och jag misstänker att mormorn glädjer sig mycket åt detta.
Min teori om detta är för övrigt att vi ser så pass lika ut och låter nästan likadant (enligt andra), så att Ludvig mer eller mindre köper oss som - om inte exakt samma - så nästan samma person (mamma är ju alltid mamma, men ni hajar vad jag menar). Same same but different.

Här stod han mest hela tiden när vi var hemma, vid divanen/soffan.

En sak till: Min son älskar verkligen mat. All mat. Allt man erbjuder slinker ner med god aptit, oavsett om det är smoothie, kyckling, majs, grillad paprika, bröd, brie, avocado, citron eller filmjölk. Detta är ett smakprov på vad han fått smaka under den senaste veckan. Fick han skulle han nog äta allt som finns på våra tallrikar, men än så länge passar vi oss förstås för det mesta salta och saker som bebisar inte ska äta. Jag är i alla fall oerhört tacksam att han har en sådan god aptit och håller tummarna för att det kommer fortsätta så.

Ännu en tanke

Hur kommer det sig att det är JAG som måste laga Ludvigs mat? Varför kan inte maken göra det (dvs varför tar han inte tag i det och lagar åtminstone en rätt, då kanske jag kommer igång också)? Varför verkar det tas för givet att det är mamman som ska laga bebismaten (speciellt när det faktiskt är pappan som är den som lagar mest och bäst mat i hushållet)?

Matfunderingar

Jag är hopplös. Förra veckan handlade jag hem allt som behövdes för att göra storkok av fem olika maträtter åt Ludvig. Hur många har jag gjort?

INGEN!

Jag får inte tummen ur. Jag vet alla fördelarna. Det är bättre för ekonomin, man vet vad som är i (och kan använda ekologiska och gärna närproducerade kvalitetsprodukter), man kan se till att ge mer protein, det är bättre ur miljösynpunkt osv osv. Men. Det är så bekvämt med burkmat.

Jag kanske borde skämmas för att jag säger det, men det gör jag inte. För det är ju trots allt sanning. Och trodde jag att det var direkt skadligt för Ludvig att äta barnmat, ja då hade jag såklart inte gett honom det. Men jag vet att det inte är skadligt, även om det säkert är bättre med hemlagat i det långa loppet.

Det jag skäms över är att jag är så kass i köket. Noll fantasi. Ingen improvisationsförmåga. Ge mig ett recept och jag följer det, men förvänta er inga överraskningar. Och framför allt tycker jag att det är skittråkigt att stå vid spisen. Och jag önskar att det inte vore så. Jag önskar att jag älskade att stå vid spisen och laga mat, att jag kunde höfta ihop vad som helst och få det att smaka gudomligt.

Men det kan jag inte. Och det får mig att tappa lusten even more. Jag tror bestämt att jag har prestationsångest inför Ludvig. Maken äter allt, men Ludvig är nog svårare - han kanske avskyr det jag lagar?

Hmm, det vore ju smidigt - back to burkmat. Dyrt.

Ge mig en spark i rumpan någon?

P.S. Be mig istället att baka något - DET kan jag. Men just ja, Ludvig ska inte äta en massa sötsaker...

Icke godkänd

Vi testade en ny gröt till frukost imorse, en grynblandning som jag läste om på Rebeccas blogg. Tänkte att det kanske kunde vara något att varva med. Men det tycker inte Ludvig!

Icke godkänt blev det, jag har aldrig sett honom kväljas på det sättet förut. Stackars liten. Men vi ger förstås inte upp med hemlagad gröt för det, skam den som ger sig. Men ett annat recept blir det, och kanske får vi mixa havregrynen lite också till en början, det blev nog en rätt stor omställning.

För övrigt har vi varit och storhandlat idag, så nu har vi en massa läckerheter att laga Ludvig-mat på!

Här Ludvig - ät själv!

Eller inte..?

Äpple

Konstigt.

Ludvig testar att äta äppelbitar för första gången. Här tuggas det på utan tänder!

Ludvig 7 månader

I skrivande stund är det sju månader, tolv timmar och fyrtioåtta minuter sedan Ludvig såg dagens ljus. Jag har varit mamma i sju månader, tolv timmar och fyrtioåtta minuter. Det känns ju helt galet! Galet fantastiskt alltså, något annat ord kan man väl inte använda för att beskriva den lycka som ens barn ger en?

Ludvig sju månader...

...sitter själv, parerar när han vinglar (lyckas nästan jämt) och väljer själv när han inte vill sitta längre. Då lägger han sig helt enkelt ner på mage och gör något annat istället.

...kan inte krypa än, men övar på att stå på alla fyra varje dag. Gungar fram och tillbaka och ibland, om han är riktigt uppspelt, lyckas han hoppa fram på alla fyra. Rätt fascinerande att se faktiskt. Men oftast faller han platt på mage när han vill ta sig framåt. Snart så, snart är det full rulle här hemma...

...vänder sig nu åt alla håll och kanter utan problem. Så sent som idag överkom han det sista hindret - att rulla åt vänster (från rygg till mage). Tidigare har han helt enkelt bara vänt åt höger.

...pratar nästan konstant och har rätt så många konsonanter i sitt språk. Nänänä och Mamama är favoritorden. Häromkvällen kunde man höra far och son inne i vardagsrummet - Lasse började med att säga Blablabla och Papapa, varpå Ludvig svarade med Nänänä, Mamama. Duktig kille! Andra konsonanter han upptäckt är bland andra K, B, D och G.

...äter nästan allt och så länge det finns något kvar gapar Ludvig. Inget ska lämnas, det är ju bara dumt. Favoritmaten är gröt och typ alla sorters pastarätter. Och frukt och bär är typ det bästa som finns. Blåbär, jordgubb, hallon, banan, ananas, päron, persika, äpple, mango - you name it!

...älskar att pussas och kramas och gör det ofta. Ber man om en puss får man för det mesta en, i alla fall jag. Då tar han sina små händer, greppar tag i kinderna eller håret och pussas med våld. Öppen mun och tunga. Tur att han är så liten så man hinner lära honom att pussas med stängd mun. Men det är så mysigt.

...är jättestark i sina ben, står gärna upp och går om man håller honom i händerna. På tårna. Hur sött som helst. Men mest går han förstås i gåstolen, där har han händerna fria att utforska precis allt - både sånt man får och sånt man inte får. Vi behöver mer barnsäkringsgrejer. That's for sure.

...är kittlig nästan överallt. Precis som sin mamma.

...har inga tänder. Än. Men man ser att de ligger och lurar precis under tandköttet, så det är verkligen bara en tidsfråga. Mig gör det inget att tänderna låter vänta på sig, han älskar nämligen att bita och hugga tag där han kommer åt. Inga tänder - mindre smärta. De kommer när de kommer.

...sover numera (än så länge i alla fall) i eget rum. För det gick såklart jättebra inatt, Ludvig sov hela natten utan att egentligen behöva vår hjälp eller tröst. En gång vaknade jag av att han lät (babyvakten står bredvid sängen), vid 03, men det blev tyst lika fort igen. Självklart kunde jag inte hålla mig utan klev upp och gick in till honom för att kolla läget. Han sov som en stock. Han vaknade dock en timme tidigare än vad han brukar, men det ger sig. Nu måste bara jag vänja mig vid att inte ha honom hos mig. Suck.