Jag och Ludvig firade våffeldagen idag, en dag försent. Självklart fick Ludvig en egen bit att gnaga på. Och jag blev sådär äckelmätt - som vanligt.
Vanligtvis ska allt han får tag i in i munnen, men en våffelbit kan han minsann sitta och stirra på i evigheter!? Till slut åt han ändå upp den och en bit till. Plus sin egen middag.
(Ignorera mitt smaskande i bakgrunden, jag var så hungrig att jag inte kunde hålla mig.)
- Posted using BlogPress from my iPhone
1 kommentar:
Hahaha.. undrar vad han funderar på när han vänder och vrider den gång på gång. Men det så ju ut som om det föll honom i smaken till slut i alla fall. Och att mamma tycker det är gott det hör vi ;)
Puss puss/M
Skicka en kommentar