I tisdags kom Camilla och Julius över på en lunchdate med mig och Ludvig. Med sig hade de jättegoda sallader som vi mammor smaskade i oss medan barnen pillade på med sitt. Till efterrätt blev det kladdmuffins som jag hade slängt ihop precis innan de kom hit - mums!
Camilla, Julius och Ludvig i en trevlig samvarohög på golvet. Innan Ludvig skrämt slag på Julius.
Ludvig tycker att det är jättekul med andra barn, han är så nyfiken och pratglad så hälften vore nog. Det verkar i alla fall andra barn tycka, för många blir rädda för Ludvig bara han öppnar munnen. Så även Julius. Ludvig öppnade munnen, Julius grät. Sen hjälper det ju inte att Ludvig är en riktig buffel som använder sin motorik och storlek till att ta sig fram och känna lite väl hårdhänt innan man själv hinner reagera. Ingen skada skedd dock, bara en rädd liten Julius.
Julius. Sex månader gammal och typ lika lång som Ludvig. Dock många gram lättare.
Men vad ska man göra då? Hittills har Ludvig fått minst två barn att gråta så fort han öppnar munnen. Jag kan ju inte gärna säga åt honom att vara tyst? Det är ju inte som att han förstår vad jag menar även om jag säger det - och han måste ju få prata! Hur lär man en nio månader gammal bebis det sociala spelet?
Ludvig vill bara känna lite. Sen gav han ifrån sig ett glädjetjut - och Julius började gråta.
Ludvig skulle nog behöva träffa lite äldre barn också, som kan "sätta honom på plats". Eller i alla fall som tål lite mer. Ludvig kan ju inte rå för att han har en riktig basstämma. Vart nu den kommer ifrån?
Hursomhelst hade vi i alla fall en jättetrevlig eftermiddag tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar