Djäknegatan i Uppsala, på sjätte våningen, i mitt rosaprickiga rum. Året var nog 1999 och pojken hette Jonas. Min första riktiga kyss.
Jag var jättenervös, och jättekär. Han - not so much. Men kanske lite. Det har alltid funnits ett speciellt band mellan oss, trots att vi bara var tillsammans några dagar den gången vi faktiskt blev tillsammans. Sen krossade han mitt hjärta. Och ändå har vårt band överlevt.
Tillbaka till kyssen. Ivrigt påhejade av övriga deltagare - åtminstone den "manliga" delen - på festen möttes vi, läppar mot läppar. Trevande tungor. Den smakade nervositet, spänning, sött och alldeles underbart. Och som mycket annat underbart här i livet var den över nästan innan jag hunnit reagera.
Det var väl ingen jätteromantisk händelse direkt, men ett fint minne som jag alltid bär med mig.
Nu kysser jag bara min man - och det är ännu bättre. För nu får jag kyssas så länge och så mycket jag vill!
- Posted using BlogPress from my iPhone
2 kommentarer:
Åhh, den där första kyssen! Tror du våra karlar kommer ihåg sin första kyss som vi gör eller är det bara en i mängden? :P
Tack för att du skrev att det oftast finns vattenkokare. Hoppas verkligen att det finns annars får jag väl gå ner i receptionen och be dem gå in i köket och värma vatten :) Ska bli väldigt intressant att bo på hotell med Molly. Kan se framför mig hur hon kommer skita ner hela hotellsängen bara för att göra mig lite extra less :P
Nu har jag äntligen lyckats varva ner efter den här dagen. Hoppas det dröjer läääänge till innan det blir en sådan här dag igen. Tar verkligen på krafterna så det ska bli grymt skönt att krypa ner i sängen nu. Nattinatt!
Det låter väl jätteromantiskt! Huvudsaken är ju att det pirrar hos en själv, hahah :-D
Skicka en kommentar