fredag 25 mars 2011

Dag 17 - Mitt favoritminne

Oj, svår fråga. Det finns så många. Dagen jag träffade maken förstås, vår förlovning, bröllopsdagen... När Lydvig föddes, log sitt första leende och när han skrattade för första gången.

Men om vi ska gå bortom det självklara så är det ett minne som jag gått och tänkt på mycket de senaste dagarna, ett himla fint minne.

När jag var typ 7 (?) "kidnappade" mamma och min styvpappa mig och vi åkte iväg på en mysig campingsemester. Eller rättare sagt, de sa att de skulle åka bort och att jag skulle få vara hos farmor och farfar (eller minns jag fel, mamma?), men i själva verket åkte vi till Rättvik och campade.

Jag älskar att campa, och att bli överraskad, så det är ett himla fint minne faktiskt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

3 kommentarer:

Irina sa...

Jag läste ett tidigare inlägg om att Ludvig skrämt barn med sin röst. Fattar ingenting. Jag har gått igenom flera filmer och tycker inte alls han låter som ett barn som har en annorlunda röst jämfört med andra ungar?!
Det måste varit riktig otur för er, som råkat ut för ungar som varit extra fjompiga!

Anonym sa...

Nja... inte riktigt faktiskt. Vi sa att vi skulle åka upp till Långå fast åka en ny sträcka så att vi kunde åka in och säga hej till din farmor och farfar. Du förstår ju att de såg ut som fågelholkar när vi kommer in och du talar om att vi är på väg till Långå :) Jag fick köra lite teckenspråk för att de skulle sluta och ifrågasätta vårat vägval :))

Puss puss/M

Angelica sa...

Nåja, det var länge sen och jag hade åtminstone rätt om att farmor och farfar fanns med i historien :-)