Älskade Ludvig: augusti 2010

fredag 27 augusti 2010

Framsteg!

Det är full rulle här hemma med förberedelser för dop, besök, födelsedagsfirande (jag fyller visst 26 år idag) och helt enkelt att hinna med vardagssysslorna också. Så mycket tid till att blogga, det finns just nu inte. Men efter helgen blir det förhoppningsvis bättre.

Bjuder på några bilder i alla fall!

Aja baja säger mamman när tummen åker in i munnen, då glittrar det av bus i Ludvigs ögon.

Nu börjar det bli lite småkyligt, så Ludvig får ha sina söta kossatofflor på sig inne.

Tror ni pappan smälte när han fick den här bilden via mms?

Ut på promenad i kylan, då använder man mysigaste overallen (Me Too) som mormor köpt.

Det har bakats muffins (till dopet) i sinne här i veckan och egentligen skulle jag ha bakat en sort till idag - men jag orkar bara inte! Så i eftermiddag är det jag som åker och köper färdiga tårtor och dekorerar på något fint sätt. Det får faktiskt vara bra så. Vi har ju ändå tre sorters muffins, kakor, två olika sorters matpaj och så skulle Ludvigs farmor göra norrländsk sushi tror jag. Och så dricka till det. Blir hur bra som helst utan att jag driver mig själv till vansinne tror jag.

Igår hände det en himla härlig grej och jag blev så stolt! Ludvig satt och pillade på nappen, drog ut den, tittade lite på den och lyckades sen sätta in den igen - åt rätt håll och allt! Äntligen äntligen. Inte för att vi inte kommer få hjälpa till med nappen ett tag till, men nu är vi en bit på väg i alla fall! Mammas duktiga lilla kille!

onsdag 25 augusti 2010

Bomb

När Ludvig bajsar efter tre dagars uppehåll behövs följande:

Två vuxna människor
En miljon tvättlappar
Två klädnypor
En tvättmaskin

Herregud säger jag bara. Herregud. Det är tur att han är så söt.

måndag 23 augusti 2010

Helgen och dagen idag.

Pappan har fått agera madrass. Så här mysigt blir det när alla grabbarna kvällsmyser.

Pappan och Ludvig har läst. Mamman och Ludvig också. Ludvig gillar att läsa.

Ludvig har haft tjejbesök. Han var inte lika imponerad som hon var.

Ludvig har halverat vart och ett av sina sovpass på dagen, men ligger gärna kvar och myser en stund.

Ludde (hunden - jo, den döptes faktiskt 7 månader innan Ludvig tittade ut) är både mysig och god.

Lite bus med mamma.

Vackrast i världen. Jo, det är sant.

Ikväll har prästen som ska döpa Ludvig på lördag varit här. Vi har småpratat lite och gått igenom dopordningen, valt psalmer, texter och bestämt vem som ska göra vad. Så nu är det väl bara att tuta och köra då?

I veckan ska jag baka ett gäng muffins, pajer ska också tillagas och så ska vi fixa några tårtor fram emot helgen. Dopklänningen ska hämtas på onsdag och jag måste förstås ner på stan och köpa band till den också. Håll tummarna för att den passar på Ludvig!

Glad prins.

Förresten så var han en trevlig prick. Prästen alltså.

söndag 22 augusti 2010

Mardrömmar

Det värsta som kan hända en mamma (eller en pappa för den delen) måste ju vara att något händer barnet. Att det försvinner (kidnappas), skadas eller liknande. Nå, det har hänt mig flera nätter i rad nu, i mina drömmar (mardrömmar!) dvs.

Flera nätter i rad har jag drömt att Ludvig kidnappats av olika personer, i olika miljöer. Jag har vaknat av att Lasse har skakat om mig eftersom jag legat och gnytt och snott i sängen. Men värst var nog inatt, den senaste drömmen, då hela familjen var på kryssning. Helt plötsligt försvann Ludvig och vi letade som galningar efter honom. Ingenstans fanns han att finna och jag började inse att han nog var död, att vi aldrig skulle hitta honom, aldrig mer få se honom. Jag grät, grät och grät. Avgrundsdjup smärta, även i drömmen.

Men som genom ett mirakel kom mamma med honom i sina armar, hon hade hittat honom. Han såg ut precis som vanligt, men mamma berättade att hon hade behövt hålla honom hemlig för mig en liten stund, för jag hade inte klarat av att se honom i det skick hon hade hittat honom - drogad, misshandlad och smutsig. En liten bebis! Hemskt.

Usch, jag ryser bara vid tanken på den där drömmen. Gråtfärdig.
Mitt älskade barn.

fredag 20 augusti 2010

Tre månader

Idag är det tre månader sen Ludvig såg dagens ljus för första gången. Idag, liksom då, skiner solen och himlen är klarblå. Som för att fira våra underbara lilla solstråle.

Nyfödd Ludvig.

Nu börjar jag hinna ikapp tiden och det är mer "bara" än "redan" när jag tänker på att han är tre månader. Det känns ju som sagt som att han varit i vårt liv för alltid. Men det har han ju inte, han har bara varit här hos oss i 92 dagar.

En månad.

Ludvig...

...sover fortfarande på mage. Inget annat duger. Jo, kanske sida ibland.
...sover hela nätter i sin vagn. 21.15 - 06.30 ungefär. Och då menar jag hela nätter, inga nattmål.
...sover i regel mycket även på dagtid, både i vagga och vagn. Eller på mamma.
...har nu så smått även börjat förgylla våra dagar med skratt. Dock väldigt sparsamt än.
...äter 150 ml ersättning 4 ggr/dag och 200 ml 1 ggr/dag.
...väger 6475 gram (vi var ju på BVC i onsdags).
...är 62 centimeter lång.
...använder fortfarande en del kläder i strl 56, men det blir mer och mer 62.
...har blöjstorlek 2 på dagarna och 3 på nätterna.
...pratar och jollrar och testar sin röst på andra sätt väldigt mycket.
...tycker om när mamma sjunger (av någon outgrundlig anledning). Gärna Imse Vimse Spindel, Vyssan Lull, Trollmors Vaggsång, Tre Brokiga Grisar eller Bockarna Bruse.
...sträcker sig efter och tar på leksakerna som hänger i babygymmet/på lekbågen till babysittern.
...håller i sina leksaker själv.
...tycker att det är hysteriskt roligt att leka tittut.
...roar sig själv längre och längre stunder. Men bara om mamma och/eller pappa är i närheten.
...är väldigt stabil i nacke/huvud och stödjer sig ordentligt på armarna när han ligger på mage.
...sitter gärna upp så att han kan titta på allt som händer.
...gillar att bada.
...har rullat från mage till rygg ett par gånger (fast bara en gång helt utan hjälp).
...älskar fortfarande att sova/mysa på mammas bröst och i pappas famn (speciellt om pappa rör sig under tiden).
...är fortfarande världens sötaste bebis!

Två månader.

Det har varit en helt fantastisk tid de här tre månaderna. Men också jobbig förstås, i och med flytt och att vara "mellan boenden". Ludvig har dock inte verkat bry sig, han har varit nöjd så länge mamma och pappa har funnits i närheten. Men det känns skönt nu, att ha landat. Att kunna ge honom stabilitet och trygghet här i vårt eget hem. Att ha en dörr att stänga om oss och bara vara, vår egen lilla familj. Att få njuta av Ludvig ifred.

Tre månader.

För njuter, det gör jag (vi) i fulla drag, av våra underbara, fantastiska, älskade lilla pojke. Och nu ser vi fram emot de kommande tre månaderna, en dag i taget.

P.S. För att njuta ännu mer har vi tagit beslutet att jag inte kommer att plugga i höst, åtminstone inte på heltid. Kanske blir det nånting ändå, en av kurserna jag sökt går nämligen över hela läsåret, så den vore det kanske bara (och förhoppningsvis kul) att ta. Men inget studiemedel. Det ska vi klara oss utan, åtminstone under hösten. Då behöver jag heller inte oroa mig om det visar sig att jag inte orkar med skolan. Och det känns så bra!

torsdag 19 augusti 2010

Filmmaraton

Lugn dag idag, har inte hänt så mycket. Ludvig har mest sovit (sov tio timmar inatt, 21.15-07.15, och fortsatte sen sova väldigt bra under dagen) och jag har suttit och planerat dopet lite. Börjar vara dags att få klart för sig vad vi ska bjuda på osv. Måste ner på stan och handla lite saker också. Dopklänningen är i alla fall inlämnad på kemtvätten.

Ludvig verkar *peppar peppar* ha klarat sig bra efter sprutan, ingen feber eller så än. Lite kinkig igårkväll, men om det berodde på sprutan eller trötthet eller vad som helst, det är svårt att säga.

Bjuder på några filmer då jag inte orkar skriva så mycket mer ikväll.

Ludvig pratar med mamma innan det är dags att sova (några veckor gammal video).

Ludvig snackar lite med kycklingen.

Datakillen Ludvig. Precis som pappa.

Overall

Kolla in den här otroligt söta overallen från Me Too:

Vill ha!

onsdag 18 augusti 2010

Det vackraste ljudet jag någonsin hört

Han skrattar! Den här filmen spelades in igår och då var det väl kanske lite mer fniss än riktigt skratt, men ikväll skrattade han ordentligt - helt underbart att höra!

Stora killen!

Han börjar bli stor på riktigt nu, vår lilla kille. Vi var som bekant på BVC tidigare idag för vägning, mätning och vaccinering. Vågen visade hela 6475 gram, så jag var faktiskt närmast den här gången även om jag gissade 90 gram för lite.

När sköterskan hade mätt Ludvig så sa hon att den sköterskan vi träffade förra gången (inte ordinarie eftersom hon hade semester) måste ha gjort en "glädjemätning" och tagit i lite väl mycket på längden, för den här gången var han 62 centimeter (61 centimeter för en månad sen enligt icke-ordinarie sköterska). Och han har ju verkligen inte vuxit bara en centimeter på en månad, det tror varken jag eller Monica (vår BVC-sköterska).

Både längd- och viktmässigt ligger han ungefär en halv kurva över medelkurvan. För den som inte vet hur kurvorna ser ut så kan man titta här och här. Ludvig ligger alltså mellan svart och rosa.

Vaccineringen då? Jo, den gick rätt bra faktiskt. Jag som är rädd för sprutor vägrade att titta på de hemskingarna, jag koncentrerade mig på att titta Ludvig i ögonen och le, för att avdramatisera det hela lite. Det gick bra till en början, men ungefär när de var klara med sprutorna insåg han att det nog hade gjort lite ont, för då blev han ledsen. Snabbt upp i mammas famn så blev det bra! Dock tittade han misstänksamt på Monica efter det ;-)

En liten bildkavalkad kanske?

Glad kille som har varit på hotellfrukost (fast han åt förstås ingenting) med Tyra! (Måndag)

Inte världens bästa bild, men kolla in de galet blåa ögonen!

Mammas lilla fotomodell. (Tisdag)

Nästa besök blir den 16 september!

Vaccinering

Idag är det dags för Ludvig att vägas, mätas och få sin tremånadersvaccinering. Kul och hemskt på samma gång. Det ska bli jättespännande att se vad som hänt med vikt och längd, nu när det är en månad sen vi vägde och mätte sist. Men usch, jag gillar verkligen inte sprutor. Önskar att jag hade Lasse med mig som stöd, men jag får bita ihop för Ludvigs skull. Det kommer säkert att gå jättebra.

Sist vi var till BVC vägde han 5640 gram och var 61 centimeter lång. Någon som vågar sig på en gissning inför dagens koll (vi var alltså där 23/7 sist)?

Jag gissar på 6385 gram och 63,7 centimeter.

tisdag 17 augusti 2010

Personligt tips

För den som vill köpa något personligt och roligt till en bebis, som han eller hon kan ha kvar resten av livet: Personliga böcker och cd-skivor.

En sån bok ska jag köpa till Ludvig, om nu inte någon har köpt det till honom i doppresent.

Rensning

Idag har jag för första gången gått igenom Ludvigs garderob och rensat bort kläder han inte längre kan ha. Vissa av kläderna har han inte kunnat ha på ett tag, men de allra flesta plagg i 56 har passat fram tills nu. En del kan han fortfarande ha, men det är inte långt kvar tills det bara är 62 som gäller.

Kändes lite sorgligt faktiskt, det är som att ett rosa skimmer omsluter de första små kläderna, så många minnen och upplevelser som de är knutna till. Men jag får väl "trösta" mig med att han har kunnat ha dem bra mycket längre än vad jag först trodde när jag fick reda på hur stor han var vid födseln.

Mammas lilla pojke börjar bli stor...

"Tycker du om mig...

...även om jag blir flintskallig?"

Den frågan var jag tvungen att ställa till Lasse igår, för det känns som att jag är bra bit på väg att bli just det. Jag tappar så kopiöst mycket hår att det faktiskt är ganska skrämmande, även om jag visste att det kunde blir så här efter förlossningen. Jag kan knappt ta i håret utan att ett helt gäng hårstrån följer med, och Ludvig tycks vara täckt av dem hela tiden. Läskigt. Jobbigt.

Jag vill inte bli flintskallig.

P.S. Han svarade som tur är "Ja".