Vi två

Vi klarar oss bra, jag och Ludvig. Men vi saknar pappan. Jättemycket. Och jag har definitivt utvecklat en stor (ännu större) respekt för ensamstående föräldrar, helt klart. Det är inte det lättaste att hinna med allt och orka hela dagen när man är ensam med en liten bebis. Puh.

Idag har vi varit på stan och käkat middag med tre gamla kollegor till mig. Vi satte oss på en uteservering och åt gott och hade trevligt i det fina vädret. Supermysigt! Sånt blir man glad av. Ludvig var med en stund innan vi fått vår mat och satt och tittade storögt omkring sig, sen sov han en stund och vaknade till lite då och då. När vi sen skulle lämna restaurangen vaknade han ordentligt och låg och kinkade ett tag innan han somnade om på vägen hem.

Vi har för övrigt börjat med en ny rutin (om man nu kan kalla det rutin efter två dagar). När Ludvig vaknar efter sin sovmorgon (runt 12) får han mat och sen klär jag av honom och lägger honom naken på en handduk på golvet så att han får lufta rumpan lite. Efter ett tag vänder jag över honom på mage, så att han får träna nacken också. Så här roligt tyckte han att det var imorse:

Ibland är det himla roligt att träna nacken!

Ludvig har alltid varit stark i nacken, men nu börjar han få upp lite styrka i armarna också så att han orkar hålla upp överkroppen. Det är så roligt att se hur han utvecklas från dag till dag, det går verkligen med stormsteg framåt! Idag när han låg på mage lyckades han till och med åla framåt en liten bit. Inte dåligt!

Nu ska jag göra Ludvig sällskap i sovrummet för lite skönhetssömn.