Ludvig hänger i skuggan, och tränar rygg och nacke förstås.
Mycket mys blev det med mormor. Ludvig har återupptäckt sina händer - de är väldigt goda att äta på.
Sötnosen tränar igen. Märk väl hur mycket starkare han blivit jämfört med första bilden i det här inlägget (knappt en vecka emellan). Nu stödjer han sig ordentligt på armarna.
Pappan gjorde oss sällskap på fredagen (vi åkte ner på torsdagen) och jag överdriver inte om jag säger att han inte tittade bort från Ludvig mer än någon sekund under de första timmarna. Så sött! Efter söndagens dop åkte han och morfarn söderut igen, och kvar blev jag, Ludvig, mamma och Kasper. Och (gammel-) mormor och morfar förstås. Jag, mamma och barnen (jo, jag kan faktiskt säga så nu!) åkte runt till vänner och bekanta på måndagen och sen bogserade vi vår bil (som självklart gick sönder på semestern) till Sveg på tisdagen. Dagen efter åkte mamma och Kasper hem och pappan kom tillbaka. Sen trodde vi att vi skulle få åka hem på torsdagen, men då hade inte delarna till bilen kommit än. Så inte förrän på fredagen kunde vi åka hem, tur att vi var på ett trevligt ställe i alla fall.
Nu är vi tillbaka i vardagen igen. Pappan började på sitt nya jobb idag och jag och Ludvig får klara oss själva på dagtid. Konstigt, eller kanske inte, men det känns som att idag var min första mammalediga dag - trots att jag varit mammaledig sen Ludvig föddes.
P.S. Huvudorsaken till att vi åkte till Ytterhogdal var Alicias dop (jag som en av faddrarna var ju såklart tvungen att vara där. Inte för att just den rollen var den enda anledningen till att vi skulle delta...). Bilder från dopet kommer i nästa inlägg.
3 kommentarer:
En stor och stark prins.
Puss puss/M
Det var en intensiv vecka men helt underbar. Det bästa som finns är att få leka och gosa med dom tre små gullungarna. Att ni vuxna tycker om att komma hit till oss, värmer verkligen. Krama Ludvig från oss.
Kram/supermom
PS. Jag sa ju att prinsen hade utvecklats mycket på 9 dagar.
Vad skoj att pappa kom också. Låter som att ni har haft en kanon bra tid då ni var borta...Kram
Skicka en kommentar