Dag 21 - Ett annat ögonblick

En bild säger mer än tusen ord. Runt 15.30 den 5 juli 2008 blev jag Lars fru.

Foto: Sussi Petersson.

Dag 20 - Den här månaden

Den här månaden har förflutit i samma raska tempo som alla månader har sen Ludvig föddes. Tiden verkligen springer iväg, även om en dag då och då kan kännas som att den pågår i en evighet.

Under mars har vi haft besök av mamma/mormor/svärmor, vi har varit i Umeå, Ludvig har bestämt sig för att det är bättre att krypa än att åla, han har fått sin andra tand och även börjat stå helt själv korta stunder. Ingen dag är den andra lik när man har barn och det händer saker precis hela tiden.

Den här månaden har vi också tagit beslutet att vi ska bygga hus. Vi har pratat om det flera gånger men backat ur. Om inget oförutsett händer blir det av denna gång. Så sent som ikväll har vi bestämt oss för vilken tomt vi ska ha. Bara att tuta och köra nu då!

Wish us luck! Och må april bli en riktig toppenmånad då vi får mycket gjort.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 19 - Detta ångrar jag

Jag ångrar en hel del, dock mest sånt jag inte har gjort. Och det är väl på sitt sätt bättre än the other way around.

Det jag ångrar allra mest är att jag inte lyssnade på min kloka mamma och reste mer när jag hade chansen att göra det riktigt billigt. Att jag inte bara jobbade stenhårt en period, sparade så mycket pengar jag bara kunde och sen drog iväg jorden runt eller något. Eller att jag inte åkte iväg som aupair medan jag hade chansen. Nu skulle det ju inte funka så bra att dra iväg och jobba i USA ett år liksom.

Jag önskar helt enkelt att jag hade hunnit se mer av världen innan jag stadgade mig. Jag tror det hade varit bra för mig och min personliga utveckling.

Men med det sagt så ångrar jag självklart inte hur mitt liv ser ut nu. Jag skulle inte byta ut Ludvig och Lasse mot någon resa i världen, såklart. Det vore ju bara dumt.

Och som tur är finns ju den stora vida världen kvar. Och nu kommer jag få utforska den med mina allra finaste. Inte illa.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ibland är jag lik mamma också

Det är någonting över ögonen som gör det.

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Jag har firat många, många fina födelsedagar i mitt liv. Nästan alla har nog varit riktigt bra, i alla fall vad jag kan minnas. Min mamma gillar t ex att överraska, så det är ju mer än en gång hon bara dykt upp, oavsett vart jag bott. Och jag som älskar överraskningar!

Men svaret här får nog bli dagen då jag fyllde 23, alltså 27 augusti 2007.

Jag visste att vi skulle åka någonstans, jag och maken. Men inte var. Det enda jag visste var att jag skulle packa en väska för övernattning och att jag skulle ta med mig något att ha på mig "typ för restaurangbesök".

Jag gick hem tidigt från jobbet den dagen och maken hämtade mig på pendeltågsstationen (det var alltså medan vi bodde i Södertälje), sedan bar det iväg och jag var förvirrad hela vägen.

Till Norrköping tog han mig, älskade maken, för hotellövernattning, restaurangbesök och konsert. Det var avslutning för The Arks sommarturné. Skitbra! Och god mat och allt.

Fina maken. Hoppas på fler såna överraskningar i framtiden.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tack

Tack alla ni för era fina och tröstande ord angående vårt besök på Öppna Förskolan. Trevligt att fler outade sig som trogna bloggläsare. Jag önskar att Sverige var lite mindre avlångt så att Ludvig kunde få leka med tåliga bebisar!

Dagens Ludvig

Idag har vi bara skrotat omkring här hemma. Vaknat tidigt, som vanligt, myst en stund i sängen och sen klivit upp för att starta dagen. Ny blöja till Ludvig, kläder och så småningom frukost för oss båda. Ludvig har sett till att lägenheten behåller sin status som bombnedslag och jag har åtminstone dammsugit. Och plockat lite, men det syns såklart inte längre.

Tröja (rea - 50kr!), jeans och underbody från KappAhl, kalasbyxor från H&M (klart bästa kalasbyxorna!).

Efter lunch fick Ludvig sitta i duschen en lång stund och leka med sina badleksaker medan jag höll i duschmunstycket. Väldigt populärt förstås, han älskar ju att duscha. Det är ett enkelt sätt att roa honom och göra honom på bättre humör. Det är kul för mig att titta på också, så win-win.

Efter duschen får man mysa i badrocken en stund. Köpt på Thun's.

På eftermiddagen har Ludvig sovit två timmar, sen blev det messmörsmacka och kiwi till mellanmål. Lite mera bus, klättrande och krypande och sen gjorde vi som skrivits i ordning våfflor att gnaga på. Ludvigs farmor och farfar kom förbi som hastigast och lämnade våra hockeybiljetter också och nu ligger prinsen och sover gott för natten. Själv njuter jag av lugnet.

Och om en kvart är det Earth Hour.

Våfflor

Jag och Ludvig firade våffeldagen idag, en dag försent. Självklart fick Ludvig en egen bit att gnaga på. Och jag blev sådär äckelmätt - som vanligt.

Vanligtvis ska allt han får tag i in i munnen, men en våffelbit kan han minsann sitta och stirra på i evigheter!? Till slut åt han ändå upp den och en bit till. Plus sin egen middag.

(Ignorera mitt smaskande i bakgrunden, jag var så hungrig att jag inte kunde hålla mig.)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tanden!

Tror inte jag lyckats fånga tanden på bild tidigare, så här kommer bildbevis!

Man måste vara lite sur för att tanden ska synas på bild.

Idag har även tand nummer två, till höger (ur Ludvigs synvinkel) om den han redan har, brutit igenom helt. Det tar sin lilla tid det här, minst sagt. Undrar om alla tänder kommer komma så sakta? Första tanden bröt ju igenom för typ två månader sedan, och redan då kunde man ana den som brutit igenom idag under tandköttet. Knasigt. Ludvig verkar dock inte lida av att vara mer eller mindre tandlös.

Dag 17 - Mitt favoritminne

Oj, svår fråga. Det finns så många. Dagen jag träffade maken förstås, vår förlovning, bröllopsdagen... När Lydvig föddes, log sitt första leende och när han skrattade för första gången.

Men om vi ska gå bortom det självklara så är det ett minne som jag gått och tänkt på mycket de senaste dagarna, ett himla fint minne.

När jag var typ 7 (?) "kidnappade" mamma och min styvpappa mig och vi åkte iväg på en mysig campingsemester. Eller rättare sagt, de sa att de skulle åka bort och att jag skulle få vara hos farmor och farfar (eller minns jag fel, mamma?), men i själva verket åkte vi till Rättvik och campade.

Jag älskar att campa, och att bli överraskad, så det är ett himla fint minne faktiskt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

10,2 kilo kärlek

BVC-besök idag, tiomånaderskontroll. Allt gick bra, Ludvig kunde det han skulle och visade också finfina prov på krypandet, ståendet och gåendet. Och var till och med på så bra humör att han ville sitta i BVC-sköterskans knä innan vi gick därifrån. 10,2 kilo kärlek fördelat på 75 centimeter skönhet, det blev dagens resultat. Han följer sina kurvor fint och ligger lite, lite över medelkurvan. Lite.

 Ludvig fick nya coola brillor idag. Han kan redan stajla (styla?).

Hyfsat charmig?

Innan vi gick hem bokade vi in nästa tid. Då är det dags för ettårssprutan. ETT ÅR?! Are you freakin' kidding me?! Mitt barn blir fasiken inte ett år snart. Det är ju fullständigt omöjligt.

Eller?

Lycka kan vara...

...att dela en morot! Som mina fina killar gjorde igår.

Ludvig fick dock inte i sig så mycket. Men själva grejen var ju att få dela något med pappa, och göra som honom.

Dag 16 - Min första kyss

Djäknegatan i Uppsala, på sjätte våningen, i mitt rosaprickiga rum. Året var nog 1999 och pojken hette Jonas. Min första riktiga kyss.

Jag var jättenervös, och jättekär. Han - not so much. Men kanske lite. Det har alltid funnits ett speciellt band mellan oss, trots att vi bara var tillsammans några dagar den gången vi faktiskt blev tillsammans. Sen krossade han mitt hjärta. Och ändå har vårt band överlevt.

Tillbaka till kyssen. Ivrigt påhejade av övriga deltagare - åtminstone den "manliga" delen - på festen möttes vi, läppar mot läppar. Trevande tungor. Den smakade nervositet, spänning, sött och alldeles underbart. Och som mycket annat underbart här i livet var den över nästan innan jag hunnit reagera.

Det var väl ingen jätteromantisk händelse direkt, men ett fint minne som jag alltid bär med mig.

Nu kysser jag bara min man - och det är ännu bättre. För nu får jag kyssas så länge och så mycket jag vill!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 15 - Mina drömmar

Jag är en sån person som dagdrömmer en hel del. Mest hela tiden skulle nog vissa säga. Det finns många drömmar att ägna dagdrömmandet åt.

Jag drömmer om ekonomiskt oberoende, om resor, om sommarhus i andra länder, om jobb, om hus och trädgård, om saker jag vill ha.

På ett sätt lever jag ju redan i en dröm, en sanndröm. Jag är gift med den jag älskar, jag har en underbar son och en familj som jag står väldigt nära. Det är mer än många andra i världen har, och jag är förstås tacksam för att jag har dessa "delar" i mitt liv.

Tre drömmar som dock inte slagit in (ännu?) men som jag hoppas blir verklighet i framtiden är:

• Att kunna vara hemma mycket med Ludvig och eventuella syskon till honom.
• Att skriva, och ge ut, minst en bok. En utveckling av den här drömmen är att kunna livnära mig på skrivandet.
• Att bygga vårt eget drömhus.

Och vet ni? Den sistnämnda drömmen är inom räckhåll, för vi har nu bestämt oss för att bygga nytt hus istället för att köpa!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hopplöst?

Idag var jag och Ludvig på Öppna Förskolan som håller till i kyrkans lokaler. Hade stora förväntningar och tänkte att det skulle bli så kul att få prata med lite andra föräldrar och samtidigt se Ludvig leka med jämnåriga, han skulle behöva det.

Det var skittråkigt. Hemskt. Och jag började faktiskt nästan gråta. Varför?

Ludvig blev typ totalt utfryst av de andra föräldrarna (och därmed barnen). Mitt älskade lilla barn! Han var så glad när vi kom dit och han fick se alla barn och kröp snabbt fram till första bästa och kramade och pussade så fint och försiktigt. Sen skulle han prata. Och någonstans där gick det fel. Barnet började gråta, varpå föräldern plockade upp barnet, tittade konstigt på Ludvig och sen på mig, och gick bort med barnet. Ludvig satt kvar och såg lite fundersam ut, men bestämde sig snabbt för att prova lyckan någon annanstans och kröp fram till nästa barn. Puss, kram, prat. Gråt, upplockning, konstiga blickar, Ludvig ensam. Om och om igen. Efter ett tag satt Ludvig helt själv (jag satt förstås med honom) och lekte med leksakerna, alla andra barn hade flyttats i princip.

Ser han farlig ut?

Är det något fel på mitt barn? Han tycker om att prata, är det fel? Han har basröst för att vara så liten, är det fel? Visst, barn kan bli rädda vid ljud de inte är vana vid, det säger jag ingenting om. Men måste man som förälder förstärka den rädslan genom att plocka upp barnet och bära det därifrån? Måste man titta konstigt på ett barn som är TIO månader, som försöker kommunicera med andra barn? Vore det inte bättre att sätta sig ner hos barnet, trösta det och sen uppmuntra barnet att fortsätta leka? Kanske överdriver jag, men jag blev faktiskt jätteledsen av att se hur de andra mammorna betedde sig mot Ludvig.

Ska jag behöva gå och oroa mig för dagistiden nu också, för att jag har ett barn som vill kommunicera med andra barn?

Ärligt talat är jag så fruktansvärt less på att bebisar och barn blir rädda så fort Ludvig öppnar munnen. Visst, de rår inte för det, men lever alla familjer helt ljudisolerat eller? Så jäkla högljudd är han inte.

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?

Den här rubriken igen? Hur kul kan det vara liksom? Nåväl...

Underkläder, vitt långt linne, rutig skjorta/tunika och svarta leggings.

Dag 13 - Den här veckan

Dagen idag har inte bjudit på så mycket spänning. Vi har bara skrotat runt här hemma, gosat, busat, pekat på lampan i sovrummet och bilarna utanför fönstret. Ludvig har krupit kors och tvärs och hittat på hyss, medan jag har försökt läsa på så mycket som möjligt om husbygge och olika hustillverkare. För det är vad som planeras nu - husbygge.

Resten av veckan kommer nog gå ganska mycket i samma anda, men både imorgon och på onsdag ska vi till församlingshemmet - imorgon för Öppna Förskolan och på onsdag för sångstunden. Camilla och Julius hakar på imorgon också, det blir skoj! Hoppas Ludvig inte skrämmer Julius alltför mycket den här gången, eller något annat barn för den delen.

På fredag ska vi eventuellt på fredagslek på biblioteket och på söndag blir det babysim. Just det, vi ska till BVC på fredag också.

Helt plötsligt känns det som en rätt späckad vecka...





Ludvig provar skor första gången. Taget i Umeå för ett par veckor sedan.

Ögat

I fredags konstaterade både jag och maken att Ludvigs öga slutat gegga! Vi vet inte exakt när, men det måste ha hänt ganska så nyligen. Skönt hur som helst!


För er som inte vet vad jag pratar om så har Ludvigs högra öga varit geggigt mest hela tiden sen han föddes (förutom när vi just torkat förstås), hans högra tårkanal har helt enkelt varit för trång. Men eftersom han aldrig har haft några direkta besvär av det så har BVC sagt att det kommer bli bättre av sig själv, och nu har det alltså hänt!

Skönt för Ludvig, och för oss.

- Posted using BlogPress from my iPhone

10 långa månader?

10 långa månader har nu gått sen vår lilla skatt föddes. Långa? Lilla? Nja...

På väg till SkeKraft Arena för kvartsfinal 7 mot Linköping. Första matchen!

Ludvig tio månader...

• ...väger ca 9,8 kg (enligt vår våg här hemma) och jag skulle gissa att han är drygt 74 centimeter lång. Nästa vägning och mätning blir på BVC-kontrollen på fredag.
• ...älskar mat. Nu även mammas och pappas hemlagade mat. Thai är en höjdare.
• ...kryper snabbare än blixten, med fötterna ovanför golvet.
• ...drar storlek 74-80 på kläder. Mest 74.
• ...sover hyfsat bra igen. Ca 19.30-06.00.
• ...har fortfarande bara en tand. Tanden bredvid ser dock ut som att den tänker bryta igenom när som helst.
• ...älskar att pussa sin egen spegelbild.
• ...går och står med stöd mest hela tiden. Glömmer ibland bort sig och står utan stöd, men än så länge är det rätt läskigt. I fredags lyckades han faktiskt ta ett par steg utan stöd - för att han glömde bort sig.
• ...älskar att läsa bok och borsta tanden.
• ...säger mamma och babba/pappa, dä (där) och mpa (lampa). Och massa annat obegripligt.
• ...kan vinka, men gör det sällan. Annat är viktigare och roligare. Som att smacka eller "klicka" med tungan.
• ...äter själv så ofta tillfälle ges. Dock inte med sked/gaffel.
• ...är i en rätt så kinkig period just nu där det är världens undergång om jag lämnar rummet. Eller om han lämnar rummet och sen kommer på att jag inte hängde med.
• ...har varit på sin första hockeymatch dagen till ära.
• ...tycker att skafferiet och skåpet där mamma har sina bakgrejer är himla kul.
• ...diggar till musik.
• ...kramas mycket, men pussar får man tigga. Kanske tur det, med tanke på att han hugger läppen på en så fort han får tillfälle.
• ...är givmild. Vill ofta ge bort saker och ber man om en sak han håller i så får man den alltid. Supernöjd blir han varje gång.

Hörselkåpor på i ishallen förstås. Om inte annat för att LHC-fansen skrek så fula saker.

När blev min lilla kille så stor? Kommer tiden någonsin att stanna upp? Om två månader fyller han ett år. ETT ÅR! Herregud! Jag ångrar nu alla stunder då jag längtat efter att han ska bli äldre, samtidigt som det är hur spännande som helst att se honom utvecklas. Jag tycker att jag ändå varit rätt bra på att njuta av stunden som är, men ibland känns det inte som jag gjort det tillräckligt. Borde bli bättre på det. Han kommer aldrig vara så här liten och så här mycket "min" igen.

Härliga vårkänslor

Igår sken solen från en klarblå himmel och det var ett gäng plusgrader ute, så det verkade bara dumt att sitta inne. Efter att Ludvig käkat sin lunch gick vi ut genom dörren alla tre. Först en liten sväng på stan, sen passade vi vuxna på att fika vår matsäck nere vid älven medan sonen sussade gott i vagnen. Varma solstrålar, öppna vidder (så öppet det nu kan vara inne i stan), varm choklad och ostmacka. Bättre blir det inte!

 T.v: Ludvig provar finmössa! T.h: Mitt goda fika.

 T.v: De öppna vidderna, dvs älven. T.h: Maken/pappan njuter av solskenet.

Så här borde varje lördag få vara tycker jag. Helt underbart!

Dag 12 - I min handväska

Numera använder jag ju inte handväska sådär jätteofta, det blir mest bara skötväskan som följer med ut genom dörren (tillsammans med barn och vagn förstås). Jag ska demonstrera skillnaden.

Förr: Handväska.
Innehåll: Pennor, block, bok, läppglans, bindor, plånbok, hårspännen, hårsnoddar, hörlurar till mobilen, nagellack, nycklar och godispapper.

Nu: Skötväska.
Innehåll: Pennor, BVC-kort, rabattkuponger, blöjor, leksaker, ett ombyte kläder till Ludvig, förkläde, vattenflaska/mugg, tvättlappar, Bepanthen, extra nappar, bindor, plånbok, majskrokar och handservetter. När vi går ut läggs det ofta till sked, tallrik, matburk och frukt.

Mobilen har alltid oftast legat i jackfickan och numera ligger även nycklarna där.

Dag 11 - Mina syskon

Den som inte känner mig, eller inte känner mig särskilt väl, får nog uppfattningen att jag inte har några syskon. Jag talar om mig själv som ensambarn, jag nämner sällan några syskon och jag är väldigt egoistisk när det kommer till min mamma.

Men jag har faktiskt två syskon - en lillebror och en lillasyster. Emil som är 20 (blir 21 i år) och Emma som är 19. Vi delar samma pappa men inte samma mamma, och eftersom jag har den relation jag har till min pappa så har vi inte vuxit upp tillsammans. Alls. Vi har träffats väldigt sällan egentligen, om man slår ut det över åren. När de (och jag) var yngre sågs vi väl kanske varje år i alla fall, men sen jag blev äldre/vuxen har det blivit långt mellan gångerna. Inte för att jag inte vill ha en relation till mina syskon, men för att det inte alltid är så himla lätt.

Nu är ju mina småsyskon vuxna också, och sen några år tillbaka har jag och lillasyster bättre kontakt, vi träffas inte så ofta men smsar en del då och då. Hon var den första på "den sidan" av familjen som fick veta att vi skulle ha barn, och hon var också och hälsade på oss i Södertälje i några dagar sommaren 2009.

Tyvärr känner jag inte mina syskon tillräckligt väl för att göra något längre utlägg om hur de är som personer.

Jag vet att min bror gillar sin gamla bil som han håller på att fixa till, och att han gillar att sitta vid datorn. Han är rätt blyg (i alla fall när vi träffas) och en del säger att han är extremt lik mig. Varken han eller jag är helt övertygade dock.

Min lillebror.

Min lillasyster och jag delar ett stort intresse - djur i allmänhet och hästar i synnerhet. Hon har en egen häst som heter något som jag just nu inte kommer ihåg. Ett rätt roligt namn är det i alla fall. Just det - Hassan! Och jag vet att hon har haft det kämpigt under de senaste åren men att hon nu mår bättre och tar igen förlorad skoltid på en folkhögskola utanför Hudiksvall (?).

Jag och lillasyster.

Jag hoppas att vi - jag, min bror och min syster - under åren som kommer kan bygga en närmare relation till varandra, och kanske så småningom bli riktigt goda vänner.

Mpa!

Inte helt oväntat kan vi nu konstatera att Ludvigs första ord (förutom mamma och babba/pappa, som han säger lite nu och då inte har stenkoll vad det är än) blev Mpa - dvs lampa. Sen i måndags är det Mpa som gäller. Och Dä. Dä mpa! Följt av ett ivrigt pekande på närmsta lampa.

Ända sedan vi började lära Ludvig att titta efter och peka på lampan så har han varit helt besatt av lampor, därför är det som sagt föga förvånande att just det skulle bli första ordet. När vi var på husvisning i tisdags så hade mäklaren såklart tänt massor med lampor i huset, så Ludvigs huvud snurrade 360 grader för att hinna titta och peka på alla lampor.

Annars har den senaste veckan präglats av en hel del gnäll. Gnäll, gnäll, gnäll från morgon till kväll. Nästan i alla fall. Ludvig vill sitta som ett frimärke på mig och gnäller när han vill upp, eller när han stuckit iväg på egna upptäcktsfärder och kommer på att jag sitter kvar där han lämnade mig. Då gnäller han hela vägen från vardagsrummet till sovrummet (eller var han/jag nu befinner sig/mig). Men sen när han får komma upp i famnen så börjar han vrida och åka sig och gnälla igen, så inte vet jag vad han vill? Uppenbarligen vet inte han det heller.

Såhär många personligheter har Ludvig ibland.

Idag fick vi hem ett nytt ex av Ludvigs favoritbok - Willes Djurbok. Det första exet är så älskat och misshandlat att första sidan ramlat av och ryggen inte existerar längre, så jag tyckte att det var bäst att beställa en ny. Den boken kan Ludvig sitta och "läsa" länge, han sitter och pratar och pussas med djuren och är som allmänt nöjd. Så varför ändra på ett vinnande koncept?

Vilka är favoritböckerna hemma hos er?

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag

Underkläder, vitt långt linne, ljusblå farfarströja och jeans.

Spännande?

Dag 9 – Min tro

Svårt ämne. Väldigt abstrakt.

En del har kallat mig smygreligiös. Det vet jag dock inte om det stämmer.

Jag tror på nånting. Vad man ska kalla det vet jag inte riktigt. Gud? Ödet? En högre makt? Kalla det vad ni vill, men jag väljer i alla fall att tro på nånting, att allt inte bara sker slumpartat. För den sakens skull tror jag dock inte på t ex Skapelsen, men som sagt - nånting ligger bakom det mesta som sker.

Nu måste jag dock sluta tänka på det här, annars slutar det i en panikångestattack.

Dag 8 – Ett ögonblick

Lördagen den 18/3 2005 åkte jag ut till Arlanda för att möta en viss kille för första gången. Vi möttes i en något nervös och fumlig kyss i ankomsthallen, och sedan dess har det varit vi.

Lördagen den 18/3 2005 träffade jag min man.

Två månader senare såg dörren på Storgatan i Skellefteå ut så här.

I knew it!

Ludvig glömde just bort att hålla i sig och stod - riktigt stadigt! - en bra stund innan han fattade vad han gjorde och snabbt satte sig på ändan.

Jag visste väl att han kunde (han har stått förr, men inte så stadigt och så länge)!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad är det mamma satt på mig egentligen?

Den där listan. Dag 7 - Min bästa vän

Kommer ni ihåg listan? Den där det skulle komma ett nytt blogginlägg varje dag om olika ämnen - alla kopplade till mig? Den som jag började väldigt entusiastiskt på, men tappade bort någonstans på vägen? Den listan tänkte jag i alla fall fortsätta med nu, skam den som ger sig! Vad jag kan se hann jag till dag 6, så vi fortsätter väl i kronologisk ordning med nummer 7 då? Here it goes.

Min allra bästa vän är också min mamma. Alla borde ha den lyxen att stå så nära sin mamma (och resten av familjen för den delen) som jag gör. Det är fantastiskt. Hon är fantastisk. Så egentligen borde alla ha den lyxen att stå så nära min mamma, men tji fick ni! Min mamma är som sagt en fantastisk kvinna. Hon är vacker, vältalig, intelligent och självständig. Hon är en pålitlig syster, en snäll faster, en stöttande dotter och en riktig toppenmamma. Och nu också världens bästa mormor till Ludvig (min egen mormor är världens bästa mormor enligt mig förstås). Superbra på att laga mat, alltid hjälpsam och den bästa vännen man kan ha.

Jag och mamma (+ liiiten Ludvig i magen) på Helsingforskryssning hösten 2009.

Vi har mycket skoj ihop jag och min bästa vän. Vi reser (önskar det blev lite oftare bara), vi äter god mat, vi har långa nattliga samtal, vi spelar spel, vi äter onyttigheter, vi shoppar, vi tittar på film, vi dricker vin, vi tar promenader, vi skrattar och skojar. Men livet är ju inte alltid roligt, och då är det också skönt att hon alltid finns där. Och när min mamma är ledsen och mår dåligt, då gör det ont ända in i själen på mig. För är det någon jag alltid oroar mig för, så är det min mamma. Hon förtjänar det bästa.

Innedag

Innedag, då kan det se ut ungefär så här.

Idag har vi hållit oss inne, trots den klarblå himlen och den strålande solen. Det har blåst storm - mindre lockande promenadväder. Är för övrigt inte helt övertygad om att det hade funkat att ta en promenad med Ludvig vagnen, han har suttit som ett plåster på mig mest hela dagen.

Så, istället har vi ägnat oss åt att springa upp och ner i tvättstugan, vilket Ludvig gillar mer än vad jag gör. Busat har vi förstås också gjort, och så har vi övat att gå med bara en hand som stöd. Funkade fint, han bara knatade på. Sen har vi myst en hel del, och vilat tillsammans i soffan, blir lätt så när liten vill vara nära, nära mest hela tiden.

Till middag lagade jag Chili con Carne i gjutjärnsgrytan och passade på att göra extra så att Ludvig kunde få några matlådor också. Och så fick han det till middag ikväll förstås - och det gick ner! Med iver dessutom. Äntligen har jag lyckats! Ska jag vara helt ärlig så förstår jag honom, den blev riktigt bra. Massa järn och protein, det är bra för en liten kropp som växer massor.

Igår var vi för övrigt på babysim igen. Ludvig kastas mellan glädjetjur och sprutande tårar, det är inte lätt just nu. Man ser att han älskar vattnet och att bada, men så fort det ställs några "krav" på honom så går det inte. Bara lek, bus och gos med mamma och pappa funkar. Så vi kör på det tills vidare. Huvudsaken han bibehåller vattenvanan, resten hinner vi med.

Efter babysimmet var vi några föräldrar som satt utanför omklädningsrummen och gav våra bebisar mellanmål. En av bebisarna - Sigge - kröp omkring på golvet mest, så när Ludvig ätit färdigt satte jag ner honom på golvet också så att de kunde busa lite. Åh, så söta de var! Först kollade de bara på varandra med fånleenden på läpparna, sen böjde sig Ludvig fram för att kramas - och pussas! På munnen! Haha, så sött. Flera gånger pussade han på Sigge, som till slut ledsnade på uppvaktningen och tänkte krypa därifrån, varpå Ludvig tog ett grepp runt hans midja så att han inte tog sig någonstans. Ludvig måste ha varit överlycklig över att ha träffat en bebis som inte började gråta så fort han kom nära ;-)

Ludvig läser

Han som alltid är hungrig.

Åtminstone tills han inser att pappa sitter och äter. Nä nu jäklar!

Ludvigs nya ljud

Vår lilla gourmand.

Bara för att alla ska veta hur gott det smakar.

Trist...

Så många som läser, så få som kommenterar. Trist!

Har i alla fall fått en ny läsare den här veckan - kul och välkommen hit!

Tänker du skaffa barn? Testa följande först.

1: Kvinnor: För att förbereda dig för moderskapet - ta på dig en morgonrock och knyt fast en säck bönor på magen. Låt den sitta kvar i nio månader. Efter nio månader tar du ut tio procent av bönorna. Män: För att förbereda dig för faderskapet - gå till apoteket, töm innehållet i din plånbok på disken och uppmana personen i kassan att ta för sig. Fortsätt sedan till stormarknaden och ordna så att din lön kan betalas ut direkt till dess huvudkontor.

2: Ta reda på hur nätterna kommer att bli. Mellan fem och tio på kvällen går du runt i vardagsrummet med en blöt påse som väger mellan fyra och sex kilo. Klockan tio lägger du ner påsen, ställer klockan på midnatt och går och lägger dig. Gå upp klockan tolv på natten och gå runt i vardagsrummet med påsen till klockan ett. Ställ klockan på tre. Eftersom du inte kan somna om går du upp klockan två och tar något att dricka. Gå och lägg dig 02.45. gå upp när väckarklockan ringer klockan tre. Gå omkring och sjung i mörkret fram till klockan fyra på morgonen. Ställ klockan på 05.00. Gå upp. Laga frukost. Håll på med detta i fem år. Och se glad ut.

3: Gröp ur en melon och gör ett litet hål i sidan på den, ungefär en golfbolls storlek. Häng sedan melonen i ett snöre, fäst i taket och låt den svänga från sida till sida. Ta en sked uppblötta frukostflingor och försök sedan mata den svängande melonen samtidigt som du låtsas vara ett flygplan. Fortsätt tills hälften av flingorna är slut. Tippa ner resten i knät. Nu är du redo att mata en ettåring. Som förberedelse för lite större barn smetar du kaviar i soffan och sylt på gardinerna. Göm en fiskpinne bakom stereon och låt den ligga där ett par månader.

4: Att klä på småbarn är inte så lätt som det kan verka. Börja med att köpa en bläckfisk och en nätkasse. Försök lägga ner bläckfisken i nätkassen så att inga av armarna sticker ut. Tillåten tid för detta: hela morgonen.

5: Glöm sportbilen och köp en Volvo. Och tro inte att du kan ställa den fläckfri och glänsande på garageuppfarten. Familjebilar ser helt enkelt inte ut så. Köp en chokladglass och lägg den i handskfacket. Låt den ligga. Tryck in smågodis i bandspelaren. Smula sönder ett storpack chokladkex i baksätet. Dra en kratta längs bilens båda sidor. Så där. Perfekt!

6: Träna på att gå ut. Vänta utanför toaletten i en halvtimme. Gå ut genom ytterdörren. Gå in igen. Gå ut. Gå in igen. Gå ut och ta några steg på trädgårdsgången. Gå tillbaka. Gå nerför gången igen. Gå mycket, mycket långsamt på gatan i fem minuter. Stanna och inspektera noga varje cigarettfimp, tuggummi, smutsigt papper och död insekt längs vägen. Gå samma väg tillbaka. Skrik att du inte tänker vänta längre tills grannarna kommer ut och stirrar på dig. Nu är du redo att gå ut med ett litet barn.

7: Åk till stormarknaden med något som äger största möjliga likhet med ett förskolebarn - varför inte en fullvuxen get? Om du tänker skaffa fler än ett barn tar du med dig flera getter. Ordna din veckoinköp utan att förlora getterna ur sikte. Betala för allt som getterna äter eller förstör.

8: Lär dig namnen på alla figurerna i Teletubbies eller Power Rangers. När du upptäcker att du står i duschen och nynnar på signaturmelodin till Björnes magasin har du kvalificerat dig för att bli förälder.

9: Ett mycket gott råd är att upprepa allting du säger minst fem gånger.

10: Innan du slutligen bestämmer dig för att skaffa barn ska du söka upp ett par som redan är föräldrar och kritisera deras uppfostringsmetoder och brist på tålamod, och för att de låter sina barn löpa amok. Ge dem goda råd om hur barnens sovvanor, potträning, bordsskick och beteende i stort kan förbättras. Passa på att riktigt njuta - för sista gången i ditt liv sitter du inne med alla svaren.

Hittade den här roliga listan hos Sandra och skrattade gott. Livet som förälder är verkligen inte alltid lätt, och det är helt omöjligt att veta vad man ger sig in på innan man väl står där med barnet i famnen. Men en sak är säker, det är helt underbart. Och hur underbart det är kan man heller inte föreställa sig förrän man har det lilla livet i sina armar.

Det mest fantastiska vi gjort.

I ärlighetens namn känner jag inte igen mig särskilt mycket alls i ovanstående punkter. Än. Men fråga mig om ett år eller två så är det mycket möjligt att det har förändrats.

För övrigt fick jag en fråga för någon dag sen:
Vad är ditt bästa råd till någon som ska bli förälder för första gången?
Mitt svar?
Lita på dig själv och din kompetens som förälder till ditt barn. Det är det allra viktigaste man kan göra.

Skafferirensning

I onsdagskväll tyckte Ludvig att det var dags för en skafferirensning, så han tog på sig att utföra jobbet.

Vilken oordning mamma och pappa har i skåpen...

Jag ska nog fixa till det!

Hihi, det här var riktigt skojigt!

Vad? Allvarligt talat - det blir mycket bättre såhär.

Det hela slutade med att vi fick plocka fram dammsugaren. Några sekunder efter att sista bilden togs fick han nämligen tag på Oboy-paketet. Japp, det hamnade upp och ner. Japp, luckan öppnades. Japp, pulver överallt. Det är sånt man får ta om man vill ha en hjälpreda här hemma.

Vissa...

Ludvig älskar Tyson. Tyson tycker att Ludvig är OK... Ibland.

...gillar den här leken mer än andra.

Man kan sitta i den också.

Det är dock inte lika roligt som att gå med den. Inte alls lika roligt faktiskt.

De säger...

...att jag är lik min pappa!

Och ni skulle bara se hårsvallet i nacken...

Lunchdate

I tisdags kom Camilla och Julius över på en lunchdate med mig och Ludvig. Med sig hade de jättegoda sallader som vi mammor smaskade i oss medan barnen pillade på med sitt. Till efterrätt blev det kladdmuffins som jag hade slängt ihop precis innan de kom hit - mums!

Camilla, Julius och Ludvig i en trevlig samvarohög på golvet. Innan Ludvig skrämt slag på Julius.

Ludvig tycker att det är jättekul med andra barn, han är så nyfiken och pratglad så hälften vore nog. Det verkar i alla fall andra barn tycka, för många blir rädda för Ludvig bara han öppnar munnen. Så även Julius. Ludvig öppnade munnen, Julius grät. Sen hjälper det ju inte att Ludvig är en riktig buffel som använder sin motorik och storlek till att ta sig fram och känna lite väl hårdhänt innan man själv hinner reagera. Ingen skada skedd dock, bara en rädd liten Julius.

Julius. Sex månader gammal och typ lika lång som Ludvig. Dock många gram lättare.

Men vad ska man göra då? Hittills har Ludvig fått minst två barn att gråta så fort han öppnar munnen. Jag kan ju inte gärna säga åt honom att vara tyst? Det är ju inte som att han förstår vad jag menar även om jag säger det - och han måste ju få prata! Hur lär man en nio månader gammal bebis det sociala spelet?

Ludvig vill bara känna lite. Sen gav han ifrån sig ett glädjetjut - och Julius började gråta.

Ludvig skulle nog behöva träffa lite äldre barn också, som kan "sätta honom på plats". Eller i alla fall som tål lite mer. Ludvig kan ju inte rå för att han har en riktig basstämma. Vart nu den kommer ifrån?

Hursomhelst hade vi i alla fall en jättetrevlig eftermiddag tillsammans.