God Jul!

Jo, vi lever faktiskt. Men bloggen har inte alls varit prioriterad under hösten och det har faktiskt varit väldigt skönt att inte känna att man måste uppdatera hela tiden. Tanken var ju att maken kanske skulle blogga lite under sin föräldraledighet, men det blev det ju verkligen ingenting av med. Så nu får vi se vad som händer - om bloggen vaknar till liv igen, eller om det bara blir lite sporadiska inlägg. Kanske är det någon som läser i alla fall, annars är det kul att ha för vår egen skull.

Hösten har varit minst sagt hektisk - två flyttar på en och en halv månad är inget jag rekommenderar sådär jättestarkt. Men, det gick ju det med. Vi flyttade in här i vårt fina hus den sista september och sen dess har det varit fullständigt kaos. Vi renoverar, jag pluggar, vi försöker hinna med oss själva och så ska ju Ludvig såklart ha uppmärksamhet större delen av dygnet. Det funkar, men ibland undrar man ju vad man gett sig in på.

Ludvig ja, han är ju en stor kille nu. Nitton månader och fyra dagar för att vara exakt. 86 centimeter lång och drygt 13,5 kilo tung för en månad sen. Springer omkring som en stolle hela dagarna och klättrar på allt. Jämt. Att sitta stilla är inte uppskattat, om det inte är Mumin eller Meckar-Micke på tvn. Han härmar allt vi gör, är hur smart som helst och är (som alltid) en väldigt bestämd herre som bossar här hemma. Det senaste är att han bestämmer när katten (Tyson) ska gå ut och när han ska gå in. Oftast försöker han dock få in honom lite för tidigt, typ direkt katten klivit ut genom dörren.

Han äter som en häst och har slutat med välling. Nappen har han också slutat med, på dagtid i alla fall. Sömnen har funkat sisådär under hösten, men nu känns det som att vi börjar få rätsida på det hela. Snart flyttar han in i eget rum igen (vi håller på att renovera det) och då sover han förhoppningsvis ännu bättre. Talet går det lite trögt med, under hösten har han "tappat" de flesta av orden han kunde säga och under en period har han bara sagt "mamma", men nu börjar det lossna igen. BVC gjorde förstås en stor sak av det och sa att om han inte börjar prata inom ett par månader så måste vi få kontakt med en logoped. Men jag är inte orolig. Han förstår allt vi säger och kan göra sig förstådd, och jag vet ju att han kan säga fler ord än vad han just nu gör. Så det kommer nog snart.

Om en månad ska han börja på förskola (min lilla bebis!) och då kommer det väl börja rinna ord ur honom. Tror jag i alla fall. Egentligen hade vi bestämt att han skulle få gå hemma med mig till hösten eftersom jag pluggar på distans (dvs är hemma om dagarna) och vi inte kunde få plats på förskolan här i byn förrän i augusti, men nu har jag insett att det inte kommer funka med plugget om han ska vara hemma hela dagarna. Han är alldeles för aktiv och kräver alldeles för mycket uppmärksamhet och övervakning för att jag ska få något vettigt gjort. Så vi bestämde att vi tar den förskoleplats vi kan få och sen flyttar vi honom till hösten. För vi vill ju såklart helst att han ska gå här i byn, 100 meter från vårt hus. Men tills dess blir det en ny avdelning i grannorten. Det kommer nog funka bra. Han är en så pass trygg och social unge så jag tror förskola kommer bli en riktig hit, och eftersom han bara ska gå halvtid så har vi ju ändå eftermiddagarna tillsammans. Och då kommer jag kunna vara en mycket bättre mamma känner jag, fullt fokuserad på honom och med ork kvar. Men lite jobbigt känns det ändå, han är ju mitt lilla hjärta.

Hur som helst, det här blev ett längre inlägg än vad jag hade tänkt. Jag ville bara skriva några rader, se om det finns någon som fortfarande väntar på inlägg här och tala om att vi lever och att bloggen kanske vaknar litegrann i alla fall. Och så ville vi förstås säga det här:

Ettårskontroll

Vi var till BVC på ettårskontroll och vaccination i måndags. Ludvig vägde (som jag skrev i förra inlägget) 11400 gram och mättes till 77,5 centimeter lång. Båda kurvorna pekar lite extra uppåt och Ludvig har nu åter lagt sig en halv kurva över medelkurvan, inne i en växtspurt som det verkar.

Tja, vem skulle kunna motstå den här charmören?

Han var på superbra humör, charmade alla sjuksköterskor och patienter han stötte på, klappade händerna, rotade i vår BVC-sköterskas ryggsäck och sprang omkring som en vilde. Monica (BVC-sköterskan) var mycket nöjd med allt. Ludvig var också nöjd, tills det var dags för stick i benen. Inte roligt alls.

Smoothie är så gott så gott. Slurp säger det bara så är det slut.

Men tack vare en Brio-hund och nappen så gick det hemska över rätt snabbt och han fortsatte springa omkring som en vilde. Jag blev nog mer traumatiserad än vad han blev. Men det blir jag ju alltid så fort jag ser en spruta. Nix, alla nålar jag fick i mig under förlossningen och tiden på BB har inte hjälpt särskilt mycket mot fobin. Men huvudsaken man klarar av det på något sätt när det är tvunget.

Färgen på tröjan matchar Ludvigs ögonfärg nästan på pricken.

Så, han fick alltså en OK-stämpel i rumpan (fast egentligen var det ett plåster på vardera lår) och nästa gång vi blir kallade är han 18 månader. Eller ska bli i alla fall. Dock kunde vi ringa själva och beställa tid för kontroll vid 15 månader om vi ville, så det kommer vi nog göra. Tycker det är kul att hålla lite koll och dessutom är ju pappan föräldraledig då så då kan ju han gå för en gångs skull.

10,2 kilo kärlek

BVC-besök idag, tiomånaderskontroll. Allt gick bra, Ludvig kunde det han skulle och visade också finfina prov på krypandet, ståendet och gåendet. Och var till och med på så bra humör att han ville sitta i BVC-sköterskans knä innan vi gick därifrån. 10,2 kilo kärlek fördelat på 75 centimeter skönhet, det blev dagens resultat. Han följer sina kurvor fint och ligger lite, lite över medelkurvan. Lite.

 Ludvig fick nya coola brillor idag. Han kan redan stajla (styla?).

Hyfsat charmig?

Innan vi gick hem bokade vi in nästa tid. Då är det dags för ettårssprutan. ETT ÅR?! Are you freakin' kidding me?! Mitt barn blir fasiken inte ett år snart. Det är ju fullständigt omöjligt.

Eller?

X är lika med...

xxxx gram = 9125 gram.
xx centimeter = 72,5 centimeter.

Det var alltså dagens siffror enligt BVC-sköterskan. Ludvig ligger nu precis på medelkurvan vad gäller vikten, men lite ovanför medelkurvan på längden. Längre än vad han är tjock alltså (dagens uttryck från min sida). Han är lite tjockskalligare än vad han är tjock också, det har han säkert ärvt från sin mor.

 Crazy baby.

Så här nöjd är jag när jag ställt mig upp i sängen själv.

Längdspurt sen sist alltså - 2,4 centimeter på 1 månad.

Boel

Idag har vår BVC-sköterska Monica varit här på hembesök för att utföra BOEL-testet. Blicken Orienterar Efter Ljudet fick jag förklarat för mig att det betydde. Och ja, Ludvigs blick orienterade definitivt efter ljudet, han tittade precis dit han skulle nära det plingade i små klockor bredvid hans huvud.

Allt annat hon kollade såg också bra ut - han gav henne svarsljud och svarleenden, var intresserad av sakerna hon erbjöd honom, stoppade dem i munnen (hrrm, han stoppar ALLT i munnen...) och visade hur bra han är på att sitta, sträcka sig efter saker och att parera när han är påväg att tippa. Vi visade också (som en liten bonus) att han kan resa på sig om man håller emot. Hon var mycket imponerad!

Det enda som inte var bra, men som inte behöver betyda något enligt henne, är att Ludvig fortfarande skelar lite på vänster öga. Det har blivit mycket bättre sen han föddes, och som hon också såg så kan han korrigera blicken själv, men när han slappnar av vill det gärna kika lite inåt mot näsan. Så hon skulle skicka en remiss till ögonmottagningen så att de får göra en grundligare undersökning och sätta in eventuell behandling så tidigt som möjligt - för ju tidigare desto bättre, som med allt annat.

Jag vet att jag är fånig, men jag tycker att det är jättejobbigt att få höra att Ludvig är mindre än perfekt. I mina ögon är han ju förstås alldeles perfekt som han är, så när någon "klankar ner" på honom blir jag sårad, irriterad och defensiv. Men jag förstår såklart att det inte är så det är menat, och att det är bra att ta saker och ting på allvar så att man kan sätta in hjälp och behandling om det skulle behövas.

Jag skyller allt på min morbror. Han skelade som en riktig galning när han var liten.

Hoppas att allt ordnar sig.

Min bebis krymper

Inte på längden, men på bredden (?).

Det var dags för sjumånaderskontroll idag på BVC och efter mycket kämpande på oplogade vägar och en hel del svett (trevligt värre) kom vi fram dit precis i tid. Ludvig var på bra humör, eller det var vad jag trodde i alla fall. För det var han uppenbarligen inte. Så fort jag lade ner honom på britsen började han gallskrika, helt förtvivlat.

Så jag fick hålla honom i famnen samtidigt som jag klädde på honom. Tydligen var det världens värsta straff - att behöva besöka BVC. Knasunge. När jag sen lade ner honom på vågen klamrade han sig fast vid mig så hårt att jag nästan inte fick honom att ligga kvar, så vi vägde riktigt snabbt för att jag skulle kunna ta upp och lugna honom igen.

Vågen visade på -15 gram sen förra månaden. Så vi kontrollvägde snabbt. Fortfarande -15 gram. Det låter inte mycket, men för en kille som stadigt har gått upp i vikt och följt sin kurva perfekt så är det förstås lite konstigt. Han "borde" ligga på 9 kg nu. Men så har han ju haft magsjuka också, stackarn. Tydligen tog den mer på honom än vad vi kunde ana.

På längden hade han i alla fall växt - 1,6 centimeter! Så nu väger han 8675 gram och är 70,1 centimeter lång. Med det har han gått in på medelkurvan både på längd och vikt, så han är fortfarande proportionerlig vår lilla älskling. Och allt annat såg jättebra ut, vår BVC-sköterska blev mycket imponerad av hur stadigt han sitter (den här gången också...) och att han hade så starka ben (tja, han har ju faktiskt alltid varit ett litet muskelknippe).

Men nu blir det till att ge gossen lite mer mat så han inte tappar mer. Imorgon startar vi med två mål gröt och två mål mat per dag, plus en flaska ersättning innan sänggång. Och så frukt förstås, en bra dag måste innehålla massa frukt enligt Ludvig.

Piggelin

Äntligen börjar det bli lite ordning på oss här hemma igen. Jag känner mig bättre efter att ha knaprat lite Ibumetin under gårdagen och sen fått sova ordentligt en natt. Ludvig är också sig själv igen, vilket han bevisade när han klämde i sig en hel portion gröt och en tredjedel av blåbärspuréburken till lunch. Så mycket har han inte ätit på en gång sen lunchen i torsdags. Skönt!

Dagens outfit

Body - Lingon & Blåbär

Kalasbyxor - Lundmyr of Sweden

Eftersom vi båda är hyfsat pigga och krya igen ska vi ge oss iväg på mammagruppsträff på BVC idag. Familjerådgivningen skulle visst komma på besök och prata lite med oss. Blir skönt att få komma ut ur lägenheten en sväng och träffa lite folk. Ludvigs sjukintyg kom inte med posten idag heller, så kanske kan vi få det direkt av vår BVC-sköterska.

För ett år sedan

Din graviditet startade Mån 10 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Mån 24 aug 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 100 av 280. (35,7%).
Du är i vecka 15.
Du har gått 14 fulla veckor och 1 full dag (v14+1).
Du är i 3:e kalendermånaden.
Du är i 4:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Sön 16 maj 2010
Du har 180 dagar kvar till beräknad förlossning.

Jubileum idag alltså - graviditeten fyller 100 dagar! Men bebisen fyller ju egentligen "bara" 86 dagar idag, eller lite mindre än det till och med. Undrar vem det var som kom på att man skulle börja räkna graviditeten från och med sista menstruationen?

Hur som helst, 100 dagar - that's a long time! Det innebär att det är ungefär 70 dygn sedan jag sov en hel natt, och med tanke på att det är en bebis vi ska ha så lär jag väl inte få sova en hel natt på minst 70 månader till, eller?

180 days to go... 

För exakt ett år sedan hade jag alltså varit gravid i 100 dagar. Det var sex månader kvar till Myran skulle födas. Och nu sitter jag här med en bebis som blir sex månader på lördag. Helt fantastiskt, eller hur? Känns som att det är 100 år sedan jag var gravid, minst.

Sexmånaderskontrollen igår gick jättebra. Ludvig växer och utvecklas precis som han ska och ligger fortsatt löjligt exakt på sina kurvor. 8690 gram tung och 68,5 centimeter lång. Bra det, då hinner han upp till (och över) viktgränsen på bilbarnstolen vi tänkt köpa innan det är dags att åka ner till Dalarna över julen. Skönt, vill ju inte behöva knö in honom i babyskyddet hela den resan. Det hade jag inte gjort ändå, men nu vet jag att han verkligen kommer att vara så stor som han ska vara.

Två sprutor fick han, en i vardera benet. Inte blev han glad av det precis, men vår underbara sköterska skojade bort det på nolltid. Hjärta och lungor lät bra och allt annat såg också bra ut. Läkaren undrade om vi tyckte att han var frisk, och ja, något annat kan vi nog inte säga. Pigg som en mört!

Inne på sköterskans kontor visade Ludvig sen hur duktig han är på att sitta själv och att han även kan parera till viss del när han börjar tippa åt något håll. Hon blev imponerad, och det blev vi också. Så stadigt och bra och länge har han typ aldrig suttit förut, så det går verkligen framåt. Men precis när vi hade konstaterat det så tippade han förstås, och landade med pannan/ögat/tinningen (ja, det området...) mot foten till bordet. Ajajaj vilken ledsen kille vi fick då. Som tur var gick det över rätt fort och ingen bula, blödning eller blåmärke blev det. Puh. Och ingen feber eller hängighet av sprutan heller.

Frisk var ordet ja. Jag hoppas det håller i sig.

Fem månader!

För fem månader och ett dygn sen hade vi precis kommit hem från förlossningsavdelningen på Södertälje Sjukhus där vi hade gjort en kontroll eftersom mitt vatten hade gått. Fyllda av förväntan, nervositet, glädje och viss oro. Som de allra flesta som när som helst ska bli föräldrar skulle jag tro. Vi lade oss i soffan, tittade på V och käkade godis i väntan på att värkarna skulle komma igång, och det gjorde de också så småningom.

 Ludvig firade med en långpromenad, BVC-besök och en tur på stan.

Äventyret med stort Ä tog sin början ungefär där, fast det egentligen hade startat redan nio månader tidigare. Äventyret med stort Ä, eller Livet med stort L om man så vill. För livet som föräldrar, föräldrar till det ljuvliga gossebarn som fick namnet Ludvig Philip Alexander, det är det bästa livet man kan leva och det häftigaste äventyret man någonsin kan få uppleva. För oss alltså, såklart.

Nu är det fem månader, tretton timmar och trettio minuter sen vi fick vila våra ögon på Ludvig för första gången. Tiden bara rusar iväg, snart är det fem ÅR sedan han föddes. Bergis.

 Vår solstråle! Det må vara mulet ute, men där Ludvig är, där skiner alltid solen ändå.

Ludvig...

• ...sover numera i sin spjälsäng och älskar den.
• ...äter gröt två gånger per dag och ersättning tre gånger per dag.
• ...älskar blåbär och katrinplommon.
• ...suger, biter och gnager på nånting nästan hela tiden.
• ...får smakisar varje dag. Hittills verkar potatis och palsternacka godast.
• ...ger all mat en chans, eller två. Men morot är gift.
• ...väger 7970 gram (BVC idag).
• ...är 67,5 centimeter lång.
• ...har storlek 62 och 68 på kläder.
• ...drar blöjstorlek 3. Men det blir nog snart 4. Och byxblöja.
• ...tycker att pruttljud är superroliga.
• ...vänder från rygg till mage ungefär hela tiden.
• ...somnar ca 21.00 och vaknar 07-07.30.
• ...klappar gärna händerna - Ludvigs hand i mammas/pappas hand.
• ...kan sitta helt själv korta stunder.
• ...älskar att duscha, bada och babysimma.
• ...är rätt snabb på att ta sig bakåt och åt sidan, framåt är svårare.
• ...blir bättre och bättre på att släppa nappen när han väl stoppat in den i munnen.
• ...sysselsätter sig gärna med hoppgunga och gåstol. Och babygym.
• ...har en bästis som heter Tyson (dvs vår katt).
• ...har så mycket spring i benen att hälften vore nog.
• ...har en massa annat för sig som jag inte kommer på just nu.

Och vet ni? Han är fortfarande världens sötaste bebis!

Vi älskar dig Ludvig, mest i hela världen.

Bumbobricka

Kattskallran aka handväskan.

Ikväll har jag varit och hämtat lekbrickan till bumbostolen. Äntligen kan man lägga lite leksaker framför Ludvig som han kan pilla med medan han sitter där! Trodde jag i alla fall...

Ludvig tyckte förstås att det var mycket roligare att sopa alla leksakerna i golvet, om och om igen, och sen rycka loss brickan och leka med den istället. Ja, man får väl vara nöjd med att han roar sig med nånting i alla fall.

Ikväll har jag läst på lite om skorv eftersom vår BVC-sköterska frågade mig i måndags om vi hade försökt behandla det på något sätt (och lät som att vi borde ha gjort det), vilket vi inte har. Annat än att ha babyolja i håret vid bad och sen "skrubba" med handduken vid torkning. Så ikväll har jag läst mig till att man kan smörja in hårbotten ordentligt med babyolja och låta det sitta över natten, sen kamma loss flagorna på morgonen efter och till sist duscha/tvätta håret och torka torrt. Så det ska vi testa nu.

Ditt och datt

Idag var det mer eller mindre omöjligt att få skarpa kort till dagens outfit, så det får duga med ett halvkasst foto. Modellen är ju lika söt ändå, och man ser ju ändå vad han har på sig.

Bodysuit - Lundmyr of Sweden

Strumpor - Tummen

Älskling!

Vi fortsätter med grötätandet här hemma och Ludvig verkligen älskar det! Idag fick han nästan en hel smakportion (dvs nästan 75% av en hel portion) och typ 85-90 ml ersättning + vatten då, och han var supernöjd! Det är så skönt att se honom mätt och framför allt belåten direkt efter matningen. Imorgon har vi tänkt börja med potatis- och palsternackspuré, får se vad lille herrn säger om det.

Igår var vi ju förresten på första föräldragruppsträffen! Det var jättetrevligt. Vi presenterade oss, snackade om namnval och kom ganska snart in på matdiskussioner - vilket inte kändes helt otippat. Ludvig verkar vara den enda som har börjat med smakisar, men så ammar typ alla andra också. Ludvig är också den enda killen för tillfället, eventuellt kommer det in en till kille. Tänka sig va, tjejtjusaren Ludvig ensam med sex tjejer!

Innan dess var vi på BVC och Ludvig ligger fortfarande exakt på sina kurvor! Fattar inte hur det går till, att han kan ligga så löjligt perfekt enligt sin kurva hela tiden? Men bra är det förstås. Fyra månader och 7190 gram tung och 65 centimeter lång. Och 43 centimeter tjockskallig ;-)

En arg modell

Body - Lindex

Jeans - KappAhl

Strumpor - Trumpette

Bib - Name It

Nu är det dags att kila iväg till BVC. Ludvig är skitless och asförbannad, så det är bäst att mamman tar sitt pick och pack (och Ludvig förstås) och går ut genom dörren. Ludvig vill sova NU, inte sen. Så - tjipp!

Att ligga stilla är överskattat.

Ludvig visar här på morgonen hur vig och rörlig han är. En liten akrobat?

Fötterna far in i munnen mest hela tiden, och Ludvig tippar åt än det ena än det andra hållet.

När jag lade ner honom låg han med huvudet ned till vänster i bild, vid handduken. Jo tjena!

Jag bara väntar på att han ska börja rulla runt över hela köksgolvet, för det lär ju hända. Känns inte som att det är så himla långt bort.

Idag har vi en del att stå i! Vi ska till BVC för vägning och mätning kl. 14.30. Efter det är det dags för första föräldragruppsträffen kl. 15.30. Sen avslutar vi dagen med en husvisning mellan 17.00-18.00. Misstänker att både jag och Ludvig kommer att vara rätt slut när dagen är över, men roligt ska det bli!

Förresten har jag glömt att berätta om en helt fantastisk grej! Ludvig har ju skrattat ett bra tag nu, men bara när jag, maken eller någon annan gör något roligt. I fredags satt han i mitt knä och lekte med en leksak - och började plötsligt skratta för sig själv! Lilla sötnosen. Lite roar små.

Stora killen!

Han börjar bli stor på riktigt nu, vår lilla kille. Vi var som bekant på BVC tidigare idag för vägning, mätning och vaccinering. Vågen visade hela 6475 gram, så jag var faktiskt närmast den här gången även om jag gissade 90 gram för lite.

När sköterskan hade mätt Ludvig så sa hon att den sköterskan vi träffade förra gången (inte ordinarie eftersom hon hade semester) måste ha gjort en "glädjemätning" och tagit i lite väl mycket på längden, för den här gången var han 62 centimeter (61 centimeter för en månad sen enligt icke-ordinarie sköterska). Och han har ju verkligen inte vuxit bara en centimeter på en månad, det tror varken jag eller Monica (vår BVC-sköterska).

Både längd- och viktmässigt ligger han ungefär en halv kurva över medelkurvan. För den som inte vet hur kurvorna ser ut så kan man titta här och här. Ludvig ligger alltså mellan svart och rosa.

Vaccineringen då? Jo, den gick rätt bra faktiskt. Jag som är rädd för sprutor vägrade att titta på de hemskingarna, jag koncentrerade mig på att titta Ludvig i ögonen och le, för att avdramatisera det hela lite. Det gick bra till en början, men ungefär när de var klara med sprutorna insåg han att det nog hade gjort lite ont, för då blev han ledsen. Snabbt upp i mammas famn så blev det bra! Dock tittade han misstänksamt på Monica efter det ;-)

En liten bildkavalkad kanske?

Glad kille som har varit på hotellfrukost (fast han åt förstås ingenting) med Tyra! (Måndag)

Inte världens bästa bild, men kolla in de galet blåa ögonen!

 Mammas lilla fotomodell. (Tisdag)

Nästa besök blir den 16 september!

Vaccinering

Idag är det dags för Ludvig att vägas, mätas och få sin tremånadersvaccinering. Kul och hemskt på samma gång. Det ska bli jättespännande att se vad som hänt med vikt och längd, nu när det är en månad sen vi vägde och mätte sist. Men usch, jag gillar verkligen inte sprutor. Önskar att jag hade Lasse med mig som stöd, men jag får bita ihop för Ludvigs skull. Det kommer säkert att gå jättebra.

Sist vi var till BVC vägde han 5640 gram och var 61 centimeter lång. Någon som vågar sig på en gissning inför dagens koll (vi var alltså där 23/7 sist)?

Jag gissar på 6385 gram och 63,7 centimeter.

De senaste dagarna...

...har förstås försvunnit i en rasande fart. Som alla andra dagar sedan vi blev föräldrar.

I fredags var vi till BVC för att kolla längd och vikt. Ludvig är nu 61 centimeter lång och väger 5640 gram (eller ja, så var det i fredags i alla fall). Hans huvudmått är 40 centimeter och han följer sina kurvor alldeles förträffligt. Duktig pojke! Han hade dock ökat lite mindre än vanligt sen senaste mätning (trots att kurvan ser bra ut) och BVC-sköterskan (som inte var vår "egen" då hon är på semester) tyckte att vi kunde öka på mängden mat lite. Så nu äter Ludvig 150 ml tre gånger om dagen, 135 ml en gång och 185 ml en gång (sista målet).

På BVC. Nyvägd, nymätt och nyäten. Och mätt i magen.

I lördags var vi på bröllop - Therese och Patriks bröllop. Superfint och jättetrevligt! Ludvig var här hemma med farmor och farfar, utan mamma och pappa i åtta timmar för första gången (bara en gång tidigare har vi lämnat honom båda två, då var det ungefär tre timmar för en bio). Jag tyckte att det var jättejobbigt innan att behöva lämna honom, men det gick över förväntan. Det blev lättare och lättare med tiden. Och Ludvig hade förstås haft det jättebra med farmor och farfar och ätit och sovit som han skulle. Men jag ska erkänna att jag småsprang från bilen och in i lägenheten när vi kom hem, och sen släppte jag honom inte med blicken förrän han låg och sov i vagnen.

Igår regnade det hela dagen. Regn = innedag. Så vi var inne helt enkelt. Åt, sov, myste. Jag bakade en kladdkaka och Ludvig låg i babygymmet på golvet bredvid mig och hejade på. Om ett år kanske vi håller till vid köksbordet och så sitter han där på en stol och hjälper mamma att baka. När kakan var klar och vi precis hade satt oss ner för att äta middag kom kvällens sällskap - John och Maria! Var jättelänge sedan jag träffade dem, så det var förstås jättekul. Kaffe (/vatten), glass och kladdkaka fikades och Ludvig var med och vaken nästan hela tiden, helnöjd.

Så här vill jag sitta!

Idag har vi mest varit inne också, men i eftermiddags tog vi faktiskt en promenad hela lilla familjen. Först till återvinningen, sen till Konsum och sen jagade pappan på mamman upp och ner för Vitberget med barnvagnen. Fy så jobbigt! Jag undrade om han ville ta livet av mig men han hävdade att det var just det han inte ville och att det var därför han motionerade mig ordentligt. Hmm...

Ludvig spanar in den fina kycklingen.

Mycket har hänt med Ludvig den senaste veckan, han utvecklas verkligen varje dag. Numera sitter han gärna rakt upp och ner i knäet på mamma eller pappa. Han har kommit på att om man slår på ankan i babygymmet så låter den, och gör just det. Slår på den. Medvetet. Mammas duktiga kille!
Men allra roligast är nog att det varje dag kommer nya ljud. Han testar sin röst, provar nya sätt att kommunicera. Och mamma och pappa reagerar naturligtvis alltid.

Vaggan har vi däremot inte haft någon större lycka med. Han somnar i den och så, men vaknar någon gång mellan 03.30 och 05.00 och vägrar somna om, oavsett hur länge vi försöker vagga honom. Han är inte ledsen eller så, han bara sovstrejkar. Så nu har vi börjat ha honom i vagnen igen på nätterna och ska låta honom sova i vaggan på dagtid till en början, så kanske han vänjer sig vid vaggan. Hoppas jag. För den är ju så fin!

Om en vecka är det bara jag och Ludvig här hemma, maken åker tillbaka till Södertälje och jobbar på söndag. Lite ångestframkallande är det. Inte att vara ensam med Ludvig, men att Lasse ska jobba 1,5 vecka där nere, sen är han ledig torsdag-söndag när han kommer hem och sen börjar han jobba heltid igen, på sitt nya jobb. Vi som skulle vara lediga tillsammans så länge - vart har tiden tagit vägen?! Usch vad jobbigt... Jag undrar om vi någonsin kommer att vara lediga tillsammans så länge igen? Å andra sidan kan det väl vara skönt att komma tillbaka till vardag och rutiner igen antar jag... Kanske. Men usch. Ändå.

7 veckor!

Vart tar tiden vägen? Idag är Ludvig hela 7 veckor gammal, min lilla prins. Önskar att tiden kunde sakta ner lite, känner att jag inte riktigt hänger med. Snart springer väl Ludvig omkring här och försöker riva stället.

Flörtis!

Ludvig...

• ...sover på mage.
• ...sover oftast hela nätter i sin vagn. 21-06 och 22-07 de senaste dagarna.
• ...sover mycket även på dagtid.
• ...bjuder ofta på underbara leeenden.
• ...har ett hett humör.
• ...äter 120-130 ml ersättning 4 ggr/dag och 165 ml 1 ggr/dag.
• ...väger 5290 gram (vi var på BVC igår).
• ...är 58,5 centimeter lång.
• ...har storlek 56 i kläder.
• ...pratar och jollrar mycket.
• ...följer mamma med blicken när hon lämnar rummet.
• ...är stark i nacken och ligger ofta och vrider huvudet från sida till sida när han ligger på mage.
• ...älskar att sova/mysa på mammas bröst och i pappas famn (speciellt om pappa rör sig under tiden).
• ...är världens sötaste bebis!

Mormorn har varit här sen i söndags och hjälpt oss med Ludvig och att komma i ordning i lägenheten (som vi alltså har flyttat in i nu). Det går framåt och Ludvig har mest sovit medan vi har packat upp lådor. När vi inte har gjort det har vi varit på stan och strosat, fikat på diverse caféer, eller som idag - åkt båt på älven mellan Stackgrönnan och Bergsbydammen. Ludvig var inte jätteimponerad av att åka båt och skrek som en stucken gris typ halva resan innan han lugnade sig under mammans kofta liggandes på mammans bröst. När vi sen kom hem somnade han ganska så omgående.

Matstund på båten, sen sovstund i vagnen när vi äntligen kom hem igen.

Ikväll har vi ätit hemmagjord palt och sen har pappan och mormorn käkat rabarberpaj som pappan bakat. Själv åt jag glass och Ludvig fick sin flaska med 165 ml ersättning. Han höll på att spricka innan han var klar, magen såg ut som en ballong! Hungrig liten kille har vi. Nu ligger han och sover, hoppas han sover lika bra inatt som de två senaste nätterna.

Mys med mormor i soffan.

Imorgon åker mormorn hem och vi kommer såklart att sakna henne jättemycket. Men det är bara en månad tills vi ses igen. Och samtidigt ska det bli rätt skönt att bara få vara vi igen, vi som inte varit ensamma tillsammans på typ en månad. Härligt att umgås med familjen, men ibland vill man faktiskt bara stänga dörren om sig. Lagom är bäst!