Jag har ett "dagisbarn"!

I fredags gjorde vi sista dagen på inskolningen. Det blev en lång inskolning på totalt 7 dagar och allt gick verkligen jättebra och enligt plan. Första veckan (tisdag-torsdag) var jag och Ludvig där tillsammans i 1,5 timme per dag. I tisdags var vi där tillsammans i 2,5 timmar och åt dessutom lunch med övriga barn, föräldrar och pedagoger. I onsdags var han ensam (eller ja, utan mig...) där i 1,5 timme, i torsdags i 2,5 timmar (åt lunch) och i fredags 4,5 timmar (lunch och sovvila).

Han verkar trivas hur bra som helst, när jag lämnar på morgonen får jag en puss och en liten vinkning, sen är han i full gång med att leka med sina favoritkompisar. Pedagogerna bara skrattar åt hur lätt han är och säger att han är oerhört social och initierar ofta lek med de andra barnen, kanske mer än vad som är normalt i hans ålder. Så ja, all in all - förskola är toppen! Även om det inte känns helt naturligt att lämna bort sitt barn om jag ska vara ärlig, men 15 timmar i veckan får väl ses som det bästa av två världar antar jag.

Då var det dags!

We're off to första inskolningsdagen!

Några saker att komma ihåg.

Känner att jag måste skriva ner de här sakerna/händelserna för att jag ska komma ihåg det (typiska småbarnsföräldergrejer, antagligen föga intressant för någon annan än mig och Ludvigs pappa).

• Natten till igår kissade inte Ludvig i blöjan, allt kom i pottan på morgonen istället (och enligt pappan var det mycket).

• Imorse var blöjan förvisso blöt, men morgonpottbesöket genererade både kiss och bajs (för första gången!). 

• Ikväll när jag skulle ta med Ludvig upp för att lägga honom låg Isadora i trappan. Jag frågade Ludvig om han skulle säga godnatt till Isadora, varpå han plockar ur tutten ur munnen och lutar sig fram för att ge Isadora en puss på huvudet. Och han fick faktiskt göra det dessutom! Sötungen.

Ja. Det var det. For now.

Sen sist

Jag vet att ni faktiskt är några stycken som väntar på uppdatering, och det är såklart kul att veta! Det har varken funnits tid eller lust till bloggandet de senaste veckorna, fast mest är det nog lusten som inte existerat. Jag menar, hade jag verkligen velat så hade jag nog kunnat ta mig tid vid något tillfälle.

Så vad har hänt sen sist?
Ludvig har fått sin tredje tand (kom i och för sig upp före det senaste inlägget - 11/6).

Jag och Ludvig har varit nere hos mamma. Vi busade, fikade, åt mat, myste, umgicks och besökte leklandet (rutschkana och hoppborg var roligast).

Ludvig och hans tjej Abby.

Ludvig har fått ett svårläkt sår på foten (som nu äntligen nästan har läkt).
Ludvig har blivit 13 månader.

Jag och maken har varit på bröllop i Korpikylä, så farmor och farfar fick njuta av barnbarnet under ett dygn.
Ludvigs mun har krockat med vardagsrumsbordet och vi fick besöka akuten och sen också tandläkaren. Alla tänder kvar, inget brutet. Massa blod, ett sår och väldigt svullet dock.
Ludvig har slagit upp såret i munnen.
Jag har fått halsfluss.

Ludvigs version av att hjälpa mamma med städningen.

Vi har haft finbesök från Stockholm - tant Lotta var här över helgen. Mycket uppskattat av oss alla tre.
Vi har hängt på Stadsfesten.

Ludvig diggade till Eric Saade på pappas axlar.

Ludvigs öga har krockat med vardagsrumsbordet (men det gick bra).
Jag och Ludvig har hängt med Jenny och Tyra på 4H-gården.

Marsvin...

...kaniner och getter...

...och får! Mycket spännande.

Ja, det var lite om vad som hänt sen sist. Jag tänker inte lova täta och regelbundna uppdateringar här den närmsta tiden, men kanske några inlägg i veckan i alla fall. Det är trots allt sommar och vi har tusen saker att tänka på just nu, inte minst med tanke på flytt och husbygge. Det känns som att jag inte hunnit tänka klart en tanke på flera veckor.

Klart slut!

Ett år. Tolv månader. 52 veckor. 365 dagar. Av kärlek.

Namn: Ludvig Philip Alexander Bergström.
Ålder: 1 år och 1 vecka.
Vikt: 11400 gram.
Längd: 77,5 centimeter.
Huvudmått: 48,7 centimeter.
Fotmått: Ca 12,2 centimeter. (Skostorlek = 20-21)
Antal tänder: 4, femte är på väg.
Klädstorlek: 80 för det mesta.
Blöjstorlek: 5.
Ordförråd: Där, mpa (lampa), pappa, mamma (typ). Och massa oförståeligt.
Gör: Sitter, kryper, står, går (både inne och ute), springer (både inne och ute), klättrar, äter själv (dock inte med bestick, det vägras), dansar, diggar, klappar händerna, möter pappa i dörren när han kommer hem, äter allt, pekar på allt, vinkar, städar efter sig (ibland), passar mindre skålar i större skålar, stoppar saker i toaletten, "sorterar" tvätt, ger mamma klädnypor och blöt tvätt när vi tvättar, pillar på allt, läser böcker.
Förstår (dvs gör när man frågar om det): Dansa, digga, klappa händerna, var är lampan/blomman/bilen/Isadora/Tyson/mamma/pappa (pekar), vill du ha vatten (kommer och hämtar muggen), var är magen (visar), var är nappen (hämtar), får mamma/pappa (vi säger tacktack och sträcker fram handen), klappa fint (klappar katterna mindre hårdhänt), hallåhallå (håller handen mot örat), ska Ludvig mysa (kramas med gosedjuren), får mamma/pappa smaka, kom, nu kommer pappa hem.
Sover: Ca 20-07. Och två pass om vardera en timme på dagtid.
Älskar: Bilar, mat, att bada, clementiner, att gå med skor, katterna, dammsugaren, diskmaskinen.


Puh, där får det vara nog. Han kan massor alltså, förstår inte hur mycket ett barn kan lära sig på så kort tid. Och han har alltså växt 23,5 centimeter sen han föddes, blivit 7180 gram tyngre och 11,7 centimeter tjockskalligare på ett år. HUR går det till?!

Nyfödd.

1 månad.

2 respektive 3 månader.

4 månader.

5 respektive 6 månader.

7 respektive 8 månader.

9 respektive 10 månader.

11 månader.

1 ÅR!

Tack älskade, underbara Ludvig för att jag får vara din mamma. Tack för att jag får se dig växa, förändras och upptäcka dig själv och världen. Jag kan inte tänka mig något bättre än att få vara vid din sida, hålla dig i min famn och älska dig över allt annat.

Hyfsat nöjd kille!

Det här är vad Ludvig har ägnat sig åt under påskhelgen.
Vad har ni gjort?

- Posted using BlogPress from my iPhone

12 - 1 = 11

Nu börjar det kännas jobbigt på riktigt. Om en månad blir min bebis hela ett år. Det känns som en så himla stor milstolpe på något sätt, han blir ett barn mer än en bebis. Precis som många av mina bloggvänner så känner jag paniken, flåset i nacken. Stanna tiden! Ge mig min lilla bebis tillbaka! Samtidigt så blir han bara roligare och roligare att umgås med hela dagarna, och samtidigt som han kräver mer så kräver han också mindre. Kan roa sig själv långa stunder, men visar ändå hur roligt han tycker att det är när jag sätter mig på golvet och leker med honom. Sötnosen. Hur gammal han än blir så kommer han alltid vara min bebis.

11 fantastiska månader.

Ludvig elva månader...

• ...väger ca 10,5 kg (enligt vår våg här hemma) och jag skulle gissa att han är drygt 76 centimeter lång. Då följer han sin kurva och det har han ju gjort jämt hittills.
• ...skulle kunna äta i all oändlighet. Ny favorit är mandariner/clementiner/satsumas. Och mackor, han skulle kunna leva på mackor (med messmör såklart).
• ...står stadigare än vad han själv tror.
• ...drar storlek 74-80 på kläder. 19-20 på strumpor och 21 på skor. 4-5 på blöjor.
• ...sover ganska bra. Ca 19-19.30 till 05.40-06.20.
• ...har tre tänder! Två nere och en uppe.
• ...har tagit sina första stolta steg och övar dagligen. Superduktig!
• ...tycker att det är kul att gnissla tänder, nu när han kan. Brr.
• ...ställer sig mot våra ben och hoppar när han vill upp i famnen.
• ...pussas massor. Och kramas förstås.
• ...älskar att slänga ut sladdarna som ligger i en låda i bokhyllan på golvet.
• ..."städar" mer än gärna. Dvs slänger saker omkring sig så det ser ut som att en tornado har dragit fram.
• ...älskar att leka tittut och drar ofta igång leken helt själv. Då sitter han under en filt/handduk/klädesplagg och kvittrar tills någon av oss frågar var Ludvig är. Då tittar han fram och skrattar gott.
• ...säger ofta ta-ta när man ger tillbaka något till honom. Misstänker att det betyder tack tack.
• ...är bästa kompis med dammsugaren och Tyson. Om det är ömsesidigt är dock oklart.
• ...klättrar. På allt. Jämt.

Gungpremiären igår. Som ni redan sett - väldigt lyckat.

Glad Ludvig i vagnen igår.

Han går!

Jag tycker det är svårt att avgöra när det faktiskt handlar om att medvetet gå i motsats till att råka snubbla framåt utan att någon håller i. Medan vi har varit hos mamma har vi övat lite varje dag, då har Ludvig fått gå mellan oss och det har gått bra, men det har väl egentligen inte handlat om att regelrätt gå.

Men idag! Idag tycker jag faktiskt att man kan säga att han tagit sina första stapplande steg. Jag ställde honom en bit ifrån mig, släppte och backade undan. Han stod en liten stund och fixade till balansen. Tog ett steg, ett till och ett till, innan han sträckte ut handen och tog tag i mitt ben. Skitnöjd förstås.

Nöjd kille.

Och jag? Superstolt såklart!

Tanden!

Tror inte jag lyckats fånga tanden på bild tidigare, så här kommer bildbevis!

Man måste vara lite sur för att tanden ska synas på bild.

Idag har även tand nummer två, till höger (ur Ludvigs synvinkel) om den han redan har, brutit igenom helt. Det tar sin lilla tid det här, minst sagt. Undrar om alla tänder kommer komma så sakta? Första tanden bröt ju igenom för typ två månader sedan, och redan då kunde man ana den som brutit igenom idag under tandköttet. Knasigt. Ludvig verkar dock inte lida av att vara mer eller mindre tandlös.

10 långa månader?

10 långa månader har nu gått sen vår lilla skatt föddes. Långa? Lilla? Nja...

På väg till SkeKraft Arena för kvartsfinal 7 mot Linköping. Första matchen!

Ludvig tio månader...

• ...väger ca 9,8 kg (enligt vår våg här hemma) och jag skulle gissa att han är drygt 74 centimeter lång. Nästa vägning och mätning blir på BVC-kontrollen på fredag.
• ...älskar mat. Nu även mammas och pappas hemlagade mat. Thai är en höjdare.
• ...kryper snabbare än blixten, med fötterna ovanför golvet.
• ...drar storlek 74-80 på kläder. Mest 74.
• ...sover hyfsat bra igen. Ca 19.30-06.00.
• ...har fortfarande bara en tand. Tanden bredvid ser dock ut som att den tänker bryta igenom när som helst.
• ...älskar att pussa sin egen spegelbild.
• ...går och står med stöd mest hela tiden. Glömmer ibland bort sig och står utan stöd, men än så länge är det rätt läskigt. I fredags lyckades han faktiskt ta ett par steg utan stöd - för att han glömde bort sig.
• ...älskar att läsa bok och borsta tanden.
• ...säger mamma och babba/pappa, dä (där) och mpa (lampa). Och massa annat obegripligt.
• ...kan vinka, men gör det sällan. Annat är viktigare och roligare. Som att smacka eller "klicka" med tungan.
• ...äter själv så ofta tillfälle ges. Dock inte med sked/gaffel.
• ...är i en rätt så kinkig period just nu där det är världens undergång om jag lämnar rummet. Eller om han lämnar rummet och sen kommer på att jag inte hängde med.
• ...har varit på sin första hockeymatch dagen till ära.
• ...tycker att skafferiet och skåpet där mamma har sina bakgrejer är himla kul.
• ...diggar till musik.
• ...kramas mycket, men pussar får man tigga. Kanske tur det, med tanke på att han hugger läppen på en så fort han får tillfälle.
• ...är givmild. Vill ofta ge bort saker och ber man om en sak han håller i så får man den alltid. Supernöjd blir han varje gång.

Hörselkåpor på i ishallen förstås. Om inte annat för att LHC-fansen skrek så fula saker.

När blev min lilla kille så stor? Kommer tiden någonsin att stanna upp? Om två månader fyller han ett år. ETT ÅR! Herregud! Jag ångrar nu alla stunder då jag längtat efter att han ska bli äldre, samtidigt som det är hur spännande som helst att se honom utvecklas. Jag tycker att jag ändå varit rätt bra på att njuta av stunden som är, men ibland känns det inte som jag gjort det tillräckligt. Borde bli bättre på det. Han kommer aldrig vara så här liten och så här mycket "min" igen.

Mpa!

Inte helt oväntat kan vi nu konstatera att Ludvigs första ord (förutom mamma och babba/pappa, som han säger lite nu och då inte har stenkoll vad det är än) blev Mpa - dvs lampa. Sen i måndags är det Mpa som gäller. Och Dä. Dä mpa! Följt av ett ivrigt pekande på närmsta lampa.

Ända sedan vi började lära Ludvig att titta efter och peka på lampan så har han varit helt besatt av lampor, därför är det som sagt föga förvånande att just det skulle bli första ordet. När vi var på husvisning i tisdags så hade mäklaren såklart tänt massor med lampor i huset, så Ludvigs huvud snurrade 360 grader för att hinna titta och peka på alla lampor.

Annars har den senaste veckan präglats av en hel del gnäll. Gnäll, gnäll, gnäll från morgon till kväll. Nästan i alla fall. Ludvig vill sitta som ett frimärke på mig och gnäller när han vill upp, eller när han stuckit iväg på egna upptäcktsfärder och kommer på att jag sitter kvar där han lämnade mig. Då gnäller han hela vägen från vardagsrummet till sovrummet (eller var han/jag nu befinner sig/mig). Men sen när han får komma upp i famnen så börjar han vrida och åka sig och gnälla igen, så inte vet jag vad han vill? Uppenbarligen vet inte han det heller.

Såhär många personligheter har Ludvig ibland.

Idag fick vi hem ett nytt ex av Ludvigs favoritbok - Willes Djurbok. Det första exet är så älskat och misshandlat att första sidan ramlat av och ryggen inte existerar längre, så jag tyckte att det var bäst att beställa en ny. Den boken kan Ludvig sitta och "läsa" länge, han sitter och pratar och pussas med djuren och är som allmänt nöjd. Så varför ändra på ett vinnande koncept?

Vilka är favoritböckerna hemma hos er?

Hallelulja och be careful what you wish for

Nu har mamma/mormor åkt hem till sig igen och vi återvänder till vardagen. Vi har haft supermysigt som vanligt och hunnit med några shoppingrundor, fikapauser och goda luncher. Glass i stora lass också. Och Ludvig har njutit av att ha sin mormor här, det har synts. Han avgudar henne. Mormor är bäst liksom, och bjuder dessutom på godsaker (macka, majs, hallonjuice, kycklingbitar osv).

I vanlig ordning har Ludvig tagit ett språng i utvecklingen under sina dagar med mormor på besök. Numera kryper han på riktigt! Han har ju tagit sig fram med sin egen teknik so far, och ibland ställt sig upp på alla fyra för att krypa på riktigt, men det är först nu som det är första valet liksom. Och fort går det!

Och äntligen får jag honom att sova längre stunder i vagnen, inte bara en halvtimme åt gången. The key? Magläge förstås! Tack vare den nya fantastiska åkpåsen och det något varmare vädret har det bara varit att lägga ner Ludvig på mage i vagnen med helt vanliga kläder - inga ytterkläder som gör det trångt - och så har han sovit där i både en och två timmar och haft det varmt och gosigt. Förstår ni hur länge sen det var han sov så långa pass i vagnen (på dagtid överhuvudtaget på regelbunden basis)?! Hallelulja!

Just det. Be careful what you wish for. Mensvärk from hell i tisdags och delar av onsdagen. I mean it - from hell. Men det var så värt det på något sätt. Min kropp funkar och det känns som att en stor sten föll från mina axlar i samma sekund.

Nio månader

Igår blev Ludvig nio månader! Tänk att tiden kan gå så fort, när tiden gick så sakta medan han låg i magen. Why is that? Då ville man liksom att tiden skulle speeda på, nu ber jag varje dag om att tiden ska gå lite saktare, stanna upp lite nu och då och låta oss bara vara.

Nio månader!

Niomånadersdagen firade han med babysim, en ovanligt lång tupplur i vagnen under promenad och att vakna vid 03-tiden natten till idag och då få krypa ner i sängen bredvid mamma för att sova vidare. Något annat var inte att tala om.

Kvällsmys med pappa.

Ludvig nio månader...

• ...väger ca 9,4 kg (vägd på vår våg hemma idag) och jag skulle gissa att han är ungefär 73,5 centimeter lång.
• ...äter allt. Ikväll har han bland annat testat ägg och välling för första gången.
• ...kryper och ålar sig fram i en härlig kombination.
• ...drar storlek 4 på blöjor, 19 på strumpor och 68-80 på kläder. Mest 74. 
• ...brukade sova hela nätter mellan 20-07.30 men är nu inne i en fas (förhoppningsvis) och sover som en kratta.
• ...har en tand. Och minst en till på G.
• ...älskar att pussas och sen bitas i mammas underläpp.
• ...reser sig mot allt.
• ...går och står med stöd. Ibland även utan stöd - det går dock inte så bra.
• ...springer omkring själv med gåvagnen - den är kul!
• ...vinkar, smackar (när någon annan smackar), vet var lampan och Tyson är samt säger mamma.
• ...äter fruktbitar själv.
• ...är blyg och reserverad när han träffar andra, även sådana han känner. Men han tinar snabbt.
• ...äter ostskivor med pincettgreppet.

På promenad i solen idag. Vi <3 åkpåsen!

Utvecklingsläger?

Ja, nu är vi åter på plats hemma i ett kallt Skellefteå efter en finfin och supermysig vecka hos Ludvigs mormor och morfar, och Kasper. Vi har hunnit med en hel del fikor, god mat, fönstershopping, djupa (och mindre djupa) samtal, bus, gos och en hel del utveckling.

Ludvig testade pottan för första gången förra söndagen. Kul!

För vad är det egentligen med våra besök hos Ludvigs mormor och morfar? Det känns som han alltid gör stora framsteg och utvecklas massor medan vi är där. I höstas började han få ordning på sittandet och den här gången har han lärt sig vinka (i fredags - helt plötsligt från ingenstans vinkade han till mormor när han skulle gå och sova en stund), han har blivit superduktig på att resa sig mot allt och riktigt snabb på att gå längs med saker och mellan saker. Resa sig, stå och gå har han ju kunnat ett bra tag, men det har liksom blivit så mycket bättre den senaste veckan. Sätta sig ner från stående har han också blivit jätteduktig på nu, även om det inte är något han övar på särskilt ofta (för det bästa är ju att stå).

IKEA är skoj så länge man får stå upp. Note to self: Vita strumpor är överskattat.

Det är så spännande och häftigt att se hur han utvecklas hela tiden, hur han ibland tycks lära sig nya saker på bara några sekunder. Ivrigt står man där och hejar på och berömmer, applåderar och tjoar när han klarar något och varje gång blir han lika glad. Men i nästa sekund tänker man en stilla tanke om att en paus-knapp vore en himla bra grej att ha, så jag får ha min lilla bebis i litet format ett tag till.

Bebisdate! Inte det lättaste att få med alla tre på bild med hyfsad skärpa...

Isak och Elsa.

En fascinerande sak är också att se bandet mellan barnbarn och mormor. I ungefär en minut var Ludvig blyg för mormor, sen var den känslan som bortblåst. Han som numera brukar kunna vara rätt svårflörtad accepterar mormor som en självklar del i livet och nöjer sig nästan minst lika bra med mormor som med mamma - i nästan alla lägen.Trots att de i bästa fall ses ungefär en gång i månaden (visserligen flera dagar i sträck då men ändå). Skönt tycker jag, och jag misstänker att mormorn glädjer sig mycket åt detta.
Min teori om detta är för övrigt att vi ser så pass lika ut och låter nästan likadant (enligt andra), så att Ludvig mer eller mindre köper oss som - om inte exakt samma - så nästan samma person (mamma är ju alltid mamma, men ni hajar vad jag menar). Same same but different.

Här stod han mest hela tiden när vi var hemma, vid divanen/soffan.

En sak till: Min son älskar verkligen mat. All mat. Allt man erbjuder slinker ner med god aptit, oavsett om det är smoothie, kyckling, majs, grillad paprika, bröd, brie, avocado, citron eller filmjölk. Detta är ett smakprov på vad han fått smaka under den senaste veckan. Fick han skulle han nog äta allt som finns på våra tallrikar, men än så länge passar vi oss förstås för det mesta salta och saker som bebisar inte ska äta. Jag är i alla fall oerhört tacksam att han har en sådan god aptit och håller tummarna för att det kommer fortsätta så.