Jag har ett "dagisbarn"!

I fredags gjorde vi sista dagen på inskolningen. Det blev en lång inskolning på totalt 7 dagar och allt gick verkligen jättebra och enligt plan. Första veckan (tisdag-torsdag) var jag och Ludvig där tillsammans i 1,5 timme per dag. I tisdags var vi där tillsammans i 2,5 timmar och åt dessutom lunch med övriga barn, föräldrar och pedagoger. I onsdags var han ensam (eller ja, utan mig...) där i 1,5 timme, i torsdags i 2,5 timmar (åt lunch) och i fredags 4,5 timmar (lunch och sovvila).

Han verkar trivas hur bra som helst, när jag lämnar på morgonen får jag en puss och en liten vinkning, sen är han i full gång med att leka med sina favoritkompisar. Pedagogerna bara skrattar åt hur lätt han är och säger att han är oerhört social och initierar ofta lek med de andra barnen, kanske mer än vad som är normalt i hans ålder. Så ja, all in all - förskola är toppen! Även om det inte känns helt naturligt att lämna bort sitt barn om jag ska vara ärlig, men 15 timmar i veckan får väl ses som det bästa av två världar antar jag.

Några saker att komma ihåg.

Känner att jag måste skriva ner de här sakerna/händelserna för att jag ska komma ihåg det (typiska småbarnsföräldergrejer, antagligen föga intressant för någon annan än mig och Ludvigs pappa).

• Natten till igår kissade inte Ludvig i blöjan, allt kom i pottan på morgonen istället (och enligt pappan var det mycket).

• Imorse var blöjan förvisso blöt, men morgonpottbesöket genererade både kiss och bajs (för första gången!). 

• Ikväll när jag skulle ta med Ludvig upp för att lägga honom låg Isadora i trappan. Jag frågade Ludvig om han skulle säga godnatt till Isadora, varpå han plockar ur tutten ur munnen och lutar sig fram för att ge Isadora en puss på huvudet. Och han fick faktiskt göra det dessutom! Sötungen.

Ja. Det var det. For now.

God Jul!

Jo, vi lever faktiskt. Men bloggen har inte alls varit prioriterad under hösten och det har faktiskt varit väldigt skönt att inte känna att man måste uppdatera hela tiden. Tanken var ju att maken kanske skulle blogga lite under sin föräldraledighet, men det blev det ju verkligen ingenting av med. Så nu får vi se vad som händer - om bloggen vaknar till liv igen, eller om det bara blir lite sporadiska inlägg. Kanske är det någon som läser i alla fall, annars är det kul att ha för vår egen skull.

Hösten har varit minst sagt hektisk - två flyttar på en och en halv månad är inget jag rekommenderar sådär jättestarkt. Men, det gick ju det med. Vi flyttade in här i vårt fina hus den sista september och sen dess har det varit fullständigt kaos. Vi renoverar, jag pluggar, vi försöker hinna med oss själva och så ska ju Ludvig såklart ha uppmärksamhet större delen av dygnet. Det funkar, men ibland undrar man ju vad man gett sig in på.

Ludvig ja, han är ju en stor kille nu. Nitton månader och fyra dagar för att vara exakt. 86 centimeter lång och drygt 13,5 kilo tung för en månad sen. Springer omkring som en stolle hela dagarna och klättrar på allt. Jämt. Att sitta stilla är inte uppskattat, om det inte är Mumin eller Meckar-Micke på tvn. Han härmar allt vi gör, är hur smart som helst och är (som alltid) en väldigt bestämd herre som bossar här hemma. Det senaste är att han bestämmer när katten (Tyson) ska gå ut och när han ska gå in. Oftast försöker han dock få in honom lite för tidigt, typ direkt katten klivit ut genom dörren.

Han äter som en häst och har slutat med välling. Nappen har han också slutat med, på dagtid i alla fall. Sömnen har funkat sisådär under hösten, men nu känns det som att vi börjar få rätsida på det hela. Snart flyttar han in i eget rum igen (vi håller på att renovera det) och då sover han förhoppningsvis ännu bättre. Talet går det lite trögt med, under hösten har han "tappat" de flesta av orden han kunde säga och under en period har han bara sagt "mamma", men nu börjar det lossna igen. BVC gjorde förstås en stor sak av det och sa att om han inte börjar prata inom ett par månader så måste vi få kontakt med en logoped. Men jag är inte orolig. Han förstår allt vi säger och kan göra sig förstådd, och jag vet ju att han kan säga fler ord än vad han just nu gör. Så det kommer nog snart.

Om en månad ska han börja på förskola (min lilla bebis!) och då kommer det väl börja rinna ord ur honom. Tror jag i alla fall. Egentligen hade vi bestämt att han skulle få gå hemma med mig till hösten eftersom jag pluggar på distans (dvs är hemma om dagarna) och vi inte kunde få plats på förskolan här i byn förrän i augusti, men nu har jag insett att det inte kommer funka med plugget om han ska vara hemma hela dagarna. Han är alldeles för aktiv och kräver alldeles för mycket uppmärksamhet och övervakning för att jag ska få något vettigt gjort. Så vi bestämde att vi tar den förskoleplats vi kan få och sen flyttar vi honom till hösten. För vi vill ju såklart helst att han ska gå här i byn, 100 meter från vårt hus. Men tills dess blir det en ny avdelning i grannorten. Det kommer nog funka bra. Han är en så pass trygg och social unge så jag tror förskola kommer bli en riktig hit, och eftersom han bara ska gå halvtid så har vi ju ändå eftermiddagarna tillsammans. Och då kommer jag kunna vara en mycket bättre mamma känner jag, fullt fokuserad på honom och med ork kvar. Men lite jobbigt känns det ändå, han är ju mitt lilla hjärta.

Hur som helst, det här blev ett längre inlägg än vad jag hade tänkt. Jag ville bara skriva några rader, se om det finns någon som fortfarande väntar på inlägg här och tala om att vi lever och att bloggen kanske vaknar litegrann i alla fall. Och så ville vi förstås säga det här:

Ett år. Tolv månader. 52 veckor. 365 dagar. Av kärlek.

Namn: Ludvig Philip Alexander Bergström.
Ålder: 1 år och 1 vecka.
Vikt: 11400 gram.
Längd: 77,5 centimeter.
Huvudmått: 48,7 centimeter.
Fotmått: Ca 12,2 centimeter. (Skostorlek = 20-21)
Antal tänder: 4, femte är på väg.
Klädstorlek: 80 för det mesta.
Blöjstorlek: 5.
Ordförråd: Där, mpa (lampa), pappa, mamma (typ). Och massa oförståeligt.
Gör: Sitter, kryper, står, går (både inne och ute), springer (både inne och ute), klättrar, äter själv (dock inte med bestick, det vägras), dansar, diggar, klappar händerna, möter pappa i dörren när han kommer hem, äter allt, pekar på allt, vinkar, städar efter sig (ibland), passar mindre skålar i större skålar, stoppar saker i toaletten, "sorterar" tvätt, ger mamma klädnypor och blöt tvätt när vi tvättar, pillar på allt, läser böcker.
Förstår (dvs gör när man frågar om det): Dansa, digga, klappa händerna, var är lampan/blomman/bilen/Isadora/Tyson/mamma/pappa (pekar), vill du ha vatten (kommer och hämtar muggen), var är magen (visar), var är nappen (hämtar), får mamma/pappa (vi säger tacktack och sträcker fram handen), klappa fint (klappar katterna mindre hårdhänt), hallåhallå (håller handen mot örat), ska Ludvig mysa (kramas med gosedjuren), får mamma/pappa smaka, kom, nu kommer pappa hem.
Sover: Ca 20-07. Och två pass om vardera en timme på dagtid.
Älskar: Bilar, mat, att bada, clementiner, att gå med skor, katterna, dammsugaren, diskmaskinen.


Puh, där får det vara nog. Han kan massor alltså, förstår inte hur mycket ett barn kan lära sig på så kort tid. Och han har alltså växt 23,5 centimeter sen han föddes, blivit 7180 gram tyngre och 11,7 centimeter tjockskalligare på ett år. HUR går det till?!

Nyfödd.

1 månad.

2 respektive 3 månader.

4 månader.

5 respektive 6 månader.

7 respektive 8 månader.

9 respektive 10 månader.

11 månader.

1 ÅR!

Tack älskade, underbara Ludvig för att jag får vara din mamma. Tack för att jag får se dig växa, förändras och upptäcka dig själv och världen. Jag kan inte tänka mig något bättre än att få vara vid din sida, hålla dig i min famn och älska dig över allt annat.

Jag är inte redo

Imorgon klockan 08.59 är det ett år sedan Ludvig föddes. Ett helt år. Jag har sett honom växa, utvecklas och förändras så himla mycket på dessa tolv månader, så egentligen är det väl ett mindre mirakel att det bara är ett år det handlar om.
Men jag är inte redo.

Ludvig hjälper till med hushållssysslorna i alla fall. Väluppfostrad redan från start!

Ettårsdagen har för mig alltid symboliserat att bebistiden är över, att bebisen blir ett barn. Fortfarande liten, men inget spädbarn, ingen bebis - ett barn. Imorgon har vi alltså ett barn när vi vaknar. Förstår ni? Han är inte min lilla bebis längre, och för varje dag som går kommer vi närmare den dagen då han inte är "min lilla"-nånting överhuvudtaget. Jag är inte redo!

Nyduschad kille. Efter att ha sprungit naken, kissat på golvet och sen dansat i pölen.

Yoda vs Jerry Williams. Eller helt enkelt Ludvig?

Han är 364 dagar gammal idag. Han kan massa saker som han inte kunde när han föddes. Skratta. Peka. Sitta. Stå. Prata. Gå. Springa. Klappa händerna. Kramas. Pussas. Krypa. Dansa. Vinka. Äta mat. Dricka ur mugg. Visa vad han vill. Han har lärt sig så himla mycket. Och under det kommande året kommer han lära sig så himla mycket mer. Prata "ordentligt". Gå och springa stadigt utomhus. Äta själv med sked. Lägga pussel. Åka på sin sparkbil. Tala om vad han vill. Det kommer hända så himla mycket, och det kommer vara så fantastiskt roligt att se.
Men jag är inte redo.

 Den långhåriga klätterapan Ludvig Bergström. Inget är säkert längre.

 Törstig kille.

Pausknapp tack? Rewind please?

Babysim idag...

...och vi hade hur roligt som helst! Ludvig var på toppenhumör redan från start, så fort vi kom in i poolrummet och han fick syn på poolen släppte han min hand och gick mot den. Fick dock tag i honom innan han dök i.

När vi sen kom ner i vattnet plaskades det för fullt, han skrattade, pratade och tjöt av glädje. Han dök sprattlade, simmade med simring och hoppade från kanten och allt var lika roligt. Det fanns också en sorts tunnel att krypa i, en "flytmatta" med bågar över, som Ludvig älskade. Han kröp fram och tillbaka och brydde sig inte alls om att det gungade eller att han dök ner med ansiktet under vattnet när han kastade sig mot oss i slutet av tunneln.

Så underbart att se honom så lycklig!

Ett kompispar var där och simmade extra och den mamman badade inte och passade då på att knäppa kort på oss andra. Dessutom var det undervattensfotografering idag, så jag ser fram emot att få se bilderna!

Ludvig har annars varit lite knasig i magen idag, fyra gånger har vi fått byta bajsblöjor. Det händer typ aldrig. Hans hud gillade det inte, så ikväll innan läggdags fick han vara helt naken en stund för att lufta lite. Då gick han omkring här, supernöjd och viftandes med en blöja i handen. Han gick genom halva lägenheten utan några problem, trots trösklar och leksaker på golvet, och var så nöjd att han gick samma väg tillbaka - lika bra och stabilt. Han är så himla duktig!

Gammal bild i brist på nya...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hyfsat nöjd kille!

Det här är vad Ludvig har ägnat sig åt under påskhelgen.
Vad har ni gjort?

- Posted using BlogPress from my iPhone

12 - 1 = 11

Nu börjar det kännas jobbigt på riktigt. Om en månad blir min bebis hela ett år. Det känns som en så himla stor milstolpe på något sätt, han blir ett barn mer än en bebis. Precis som många av mina bloggvänner så känner jag paniken, flåset i nacken. Stanna tiden! Ge mig min lilla bebis tillbaka! Samtidigt så blir han bara roligare och roligare att umgås med hela dagarna, och samtidigt som han kräver mer så kräver han också mindre. Kan roa sig själv långa stunder, men visar ändå hur roligt han tycker att det är när jag sätter mig på golvet och leker med honom. Sötnosen. Hur gammal han än blir så kommer han alltid vara min bebis.

11 fantastiska månader.

Ludvig elva månader...

• ...väger ca 10,5 kg (enligt vår våg här hemma) och jag skulle gissa att han är drygt 76 centimeter lång. Då följer han sin kurva och det har han ju gjort jämt hittills.
• ...skulle kunna äta i all oändlighet. Ny favorit är mandariner/clementiner/satsumas. Och mackor, han skulle kunna leva på mackor (med messmör såklart).
• ...står stadigare än vad han själv tror.
• ...drar storlek 74-80 på kläder. 19-20 på strumpor och 21 på skor. 4-5 på blöjor.
• ...sover ganska bra. Ca 19-19.30 till 05.40-06.20.
• ...har tre tänder! Två nere och en uppe.
• ...har tagit sina första stolta steg och övar dagligen. Superduktig!
• ...tycker att det är kul att gnissla tänder, nu när han kan. Brr.
• ...ställer sig mot våra ben och hoppar när han vill upp i famnen.
• ...pussas massor. Och kramas förstås.
• ...älskar att slänga ut sladdarna som ligger i en låda i bokhyllan på golvet.
• ..."städar" mer än gärna. Dvs slänger saker omkring sig så det ser ut som att en tornado har dragit fram.
• ...älskar att leka tittut och drar ofta igång leken helt själv. Då sitter han under en filt/handduk/klädesplagg och kvittrar tills någon av oss frågar var Ludvig är. Då tittar han fram och skrattar gott.
• ...säger ofta ta-ta när man ger tillbaka något till honom. Misstänker att det betyder tack tack.
• ...är bästa kompis med dammsugaren och Tyson. Om det är ömsesidigt är dock oklart.
• ...klättrar. På allt. Jämt.

Gungpremiären igår. Som ni redan sett - väldigt lyckat.

Glad Ludvig i vagnen igår.

Han går!

Jag tycker det är svårt att avgöra när det faktiskt handlar om att medvetet gå i motsats till att råka snubbla framåt utan att någon håller i. Medan vi har varit hos mamma har vi övat lite varje dag, då har Ludvig fått gå mellan oss och det har gått bra, men det har väl egentligen inte handlat om att regelrätt gå.

Men idag! Idag tycker jag faktiskt att man kan säga att han tagit sina första stapplande steg. Jag ställde honom en bit ifrån mig, släppte och backade undan. Han stod en liten stund och fixade till balansen. Tog ett steg, ett till och ett till, innan han sträckte ut handen och tog tag i mitt ben. Skitnöjd förstås.

Nöjd kille.

Och jag? Superstolt såklart!

10 långa månader?

10 långa månader har nu gått sen vår lilla skatt föddes. Långa? Lilla? Nja...

På väg till SkeKraft Arena för kvartsfinal 7 mot Linköping. Första matchen!

Ludvig tio månader...

• ...väger ca 9,8 kg (enligt vår våg här hemma) och jag skulle gissa att han är drygt 74 centimeter lång. Nästa vägning och mätning blir på BVC-kontrollen på fredag.
• ...älskar mat. Nu även mammas och pappas hemlagade mat. Thai är en höjdare.
• ...kryper snabbare än blixten, med fötterna ovanför golvet.
• ...drar storlek 74-80 på kläder. Mest 74.
• ...sover hyfsat bra igen. Ca 19.30-06.00.
• ...har fortfarande bara en tand. Tanden bredvid ser dock ut som att den tänker bryta igenom när som helst.
• ...älskar att pussa sin egen spegelbild.
• ...går och står med stöd mest hela tiden. Glömmer ibland bort sig och står utan stöd, men än så länge är det rätt läskigt. I fredags lyckades han faktiskt ta ett par steg utan stöd - för att han glömde bort sig.
• ...älskar att läsa bok och borsta tanden.
• ...säger mamma och babba/pappa, dä (där) och mpa (lampa). Och massa annat obegripligt.
• ...kan vinka, men gör det sällan. Annat är viktigare och roligare. Som att smacka eller "klicka" med tungan.
• ...äter själv så ofta tillfälle ges. Dock inte med sked/gaffel.
• ...är i en rätt så kinkig period just nu där det är världens undergång om jag lämnar rummet. Eller om han lämnar rummet och sen kommer på att jag inte hängde med.
• ...har varit på sin första hockeymatch dagen till ära.
• ...tycker att skafferiet och skåpet där mamma har sina bakgrejer är himla kul.
• ...diggar till musik.
• ...kramas mycket, men pussar får man tigga. Kanske tur det, med tanke på att han hugger läppen på en så fort han får tillfälle.
• ...är givmild. Vill ofta ge bort saker och ber man om en sak han håller i så får man den alltid. Supernöjd blir han varje gång.

Hörselkåpor på i ishallen förstås. Om inte annat för att LHC-fansen skrek så fula saker.

När blev min lilla kille så stor? Kommer tiden någonsin att stanna upp? Om två månader fyller han ett år. ETT ÅR! Herregud! Jag ångrar nu alla stunder då jag längtat efter att han ska bli äldre, samtidigt som det är hur spännande som helst att se honom utvecklas. Jag tycker att jag ändå varit rätt bra på att njuta av stunden som är, men ibland känns det inte som jag gjort det tillräckligt. Borde bli bättre på det. Han kommer aldrig vara så här liten och så här mycket "min" igen.

Mpa!

Inte helt oväntat kan vi nu konstatera att Ludvigs första ord (förutom mamma och babba/pappa, som han säger lite nu och då inte har stenkoll vad det är än) blev Mpa - dvs lampa. Sen i måndags är det Mpa som gäller. Och Dä. Dä mpa! Följt av ett ivrigt pekande på närmsta lampa.

Ända sedan vi började lära Ludvig att titta efter och peka på lampan så har han varit helt besatt av lampor, därför är det som sagt föga förvånande att just det skulle bli första ordet. När vi var på husvisning i tisdags så hade mäklaren såklart tänt massor med lampor i huset, så Ludvigs huvud snurrade 360 grader för att hinna titta och peka på alla lampor.

Annars har den senaste veckan präglats av en hel del gnäll. Gnäll, gnäll, gnäll från morgon till kväll. Nästan i alla fall. Ludvig vill sitta som ett frimärke på mig och gnäller när han vill upp, eller när han stuckit iväg på egna upptäcktsfärder och kommer på att jag sitter kvar där han lämnade mig. Då gnäller han hela vägen från vardagsrummet till sovrummet (eller var han/jag nu befinner sig/mig). Men sen när han får komma upp i famnen så börjar han vrida och åka sig och gnälla igen, så inte vet jag vad han vill? Uppenbarligen vet inte han det heller.

Såhär många personligheter har Ludvig ibland.

Idag fick vi hem ett nytt ex av Ludvigs favoritbok - Willes Djurbok. Det första exet är så älskat och misshandlat att första sidan ramlat av och ryggen inte existerar längre, så jag tyckte att det var bäst att beställa en ny. Den boken kan Ludvig sitta och "läsa" länge, han sitter och pratar och pussas med djuren och är som allmänt nöjd. Så varför ändra på ett vinnande koncept?

Vilka är favoritböckerna hemma hos er?

Puh...

Ludvig kan dricka ur pipmugg själv nu.

...så fullt det blev i magen!

Så mycket att upptäcka!

Tänk vad spännande allting måste vara när man är nio månader och ägnar hela dagarna åt att utforska både saker omkring sig och sina egna färdigheter. Som att krypa till exempel, och hur mycket mer lättillgänglig världen blir när man kan förflytta sig på detta förträffliga sätt. Ludvig drar iväg på egna upptäcktsfärder mest hela tiden, så det gäller att hänga med i svängarna.

Vem är killen i ugnsluckan?

Vad finns bakom dörren?

Hur använder man dammsugaren?

Vad finns i baljan och hur smakar en badanka?

Hjulet på gåvagnen - hur sitter det fast?

Vad gör kissen i fönstret? Och vad finns egentligen under täcket?

Hur fungerar en kamera?

Varför lyser lamporna blått? Finns det något gott käk hemma?

En annan sak man kan göra när man kan krypa är att möta pappa i dörren när han kommer hem på eftermiddagarna. Och det gör såklart Ludvig, varje dag. Snabbt försvinner han iväg, kryper fram till sin pappa och kräver att bli upplockad av honom. Välkommen hem pappa, liksom.

Hallelulja och be careful what you wish for

Nu har mamma/mormor åkt hem till sig igen och vi återvänder till vardagen. Vi har haft supermysigt som vanligt och hunnit med några shoppingrundor, fikapauser och goda luncher. Glass i stora lass också. Och Ludvig har njutit av att ha sin mormor här, det har synts. Han avgudar henne. Mormor är bäst liksom, och bjuder dessutom på godsaker (macka, majs, hallonjuice, kycklingbitar osv).

I vanlig ordning har Ludvig tagit ett språng i utvecklingen under sina dagar med mormor på besök. Numera kryper han på riktigt! Han har ju tagit sig fram med sin egen teknik so far, och ibland ställt sig upp på alla fyra för att krypa på riktigt, men det är först nu som det är första valet liksom. Och fort går det!

Och äntligen får jag honom att sova längre stunder i vagnen, inte bara en halvtimme åt gången. The key? Magläge förstås! Tack vare den nya fantastiska åkpåsen och det något varmare vädret har det bara varit att lägga ner Ludvig på mage i vagnen med helt vanliga kläder - inga ytterkläder som gör det trångt - och så har han sovit där i både en och två timmar och haft det varmt och gosigt. Förstår ni hur länge sen det var han sov så långa pass i vagnen (på dagtid överhuvudtaget på regelbunden basis)?! Hallelulja!

Just det. Be careful what you wish for. Mensvärk from hell i tisdags och delar av onsdagen. I mean it - from hell. Men det var så värt det på något sätt. Min kropp funkar och det känns som att en stor sten föll från mina axlar i samma sekund.

Där!

Ludvig har ju kunnat visa med blicken var lampan är väldigt länge, men han har aldrig pekat på den (eller något annat för den delen). Han kanske instinktivt vet att det är "fult" att peka? Hur som helst, idag har han tittat och pekat på lampan varje gång man frågat var den är. Så sött! Han pekar dock med hela handen, så det är en bestämd herre vi har här, inget tjoller med pekfingrar inte.

Tack för er respons på förra inlägget. Velade mellan att kontakta Barnmorskemottagningen och min vårdcentral angående mina funderingar. Bestämde mig för vårdcentralen eftersom jag tänkte att jag skulle få träffa en läkare och ta lite blodprover + att det nästan alltid måste gå genom ens egen vårdcentral ändå. Först ringde jag men de hade inga tider kvar i återuppringningssystemet. Så jag skaffade ett "Mina Vårdkontakter"-konto för att kunna boka tid på nätet. Fyllde i alla uppgifter, vad mitt problem var och klickade på sänd. Väntade på svar. Då ringer de från vårdcentralen och tycker att jag ska kontakta Kvinnokliniken istället! Ringer dit, och vad händer? Telefontiden slut! Suck! Bättre lycka imorgon.

Ludvig älskar att gå omkring med sin gåvagn, och han är så duktig på det! Det har verkligen gått fort nu.

Förresten var vi på babysång igår, så roligt! En av tjejerna (och hennes son) som gick i vår grupp i höstas är med i samma grupp som mig även i vår, skönt med ett bekant ansikte. Två pappor var det med också, i höstas var vi bara mammor och barn. Och Ludvig tyckte det var hur roligt som helst att krypa omkring med de andra barnen och pilla på allt och inget. Bra, han behöver lite sånt.

P.S. Bilderna är tagna för någon vecka sedan.

Ludvig The Poser

 KappAhl baby! Hela outfiten utom kalasbyxorna (som inte syns) är från KappAhl.

 Le mot kameran Ludvig.

 Jag är så söt, go' och gla' vareviga da'! (Don't mind the dubbelhaka ;-))

Inget nattvaknande natten till idag, det var skönt. När makens klocka ringde strax efter 06.00 vaknade jag med ett ryck och undrade varför det kändes som att jag sovit hela natten, och varför det inte lät ur babyvakten. Skönt. Men jag vågar inte lita på att det upprepas inatt igen.

Idag har vi pysslat på hemma trots att solen lockat utomhus. Jag har städat, Ludvig har stökat. Jag har diskat, torkat av bänkar och bord, dammsugit golv och soffa, plockat lite här och var - och Ludvig har rivit ner tidningar på golvet och sparkat runt dem, vält ut allt som fanns i skurhinken (såpa, trasa, skrapa osv) och sprungit omkring och viftat med diskhandduken. Sen hjälptes vi åt att göra pannkakssmet (Ludvig var rådgivare) som pappan sen fick steka pannkakor av när han kom hem. Ludvig fick förstås också smaka (självklart tycker han om pannkakor också).

För övrigt glömde jag (minst) två saker på listan igår, nämligen:

• ...pussar sin egen spegelbild när han får chansen.
• ...är givmild med sin napp. Ibland får mamma den i sin mun, ibland får pappa den och idag försökte han till och med erbjuda den till Tyson. Han nappade som tur var inte på det erbjudandet.