OK-stämpel

Nu har vi alltså varit hos ögonläkaren och Ludvig har fått en OK-stämpel i rumpan. Bildligt talat alltså.

När vi kom till ögonkliniken precis i tid (efter en fantastisk spurt av mig, det var inte det enklaste att gå fort iklädd klumpiga vinterkängor och termobyxor) fick vi i sedvanlig ordning vänta. Ludvig såg mycket skeptisk ut, precis som jag gör när jag är på sjukhus.

Väl inne hos doktorn fick Ludvig kolla på en skum 3D-bild och sen gjorde hon lite andra tester på honom, allt såg bra ut men hon ville ändå mäta hans syn. Vilket för oss innebar ögondroppar (fast det gällde ju bara Ludvig förstås) och ytterligare tid i väntrummet, en sisådär 50 minuter. Detta för att ögondropparna skulle hinna work their magic och vidga pupillerna så att Ludvig såg ut som han gick på någon häftig drog.

Med enorma pupiller fick vi sen komma in till läkaren igen och hon höll upp stora glaslinser (såg det ut som) framför Ludvigs ögon samtidigt som hon lyste i dem. Efter denna undersökning kunde hon till sist säga att Ludvig är översynt med 2,5 vad-det-nu-är-för-mått, att det var helt normalt för hans ålder och att han hade inåtskelningstendenser men att det antagligen var kopplat till översyntheten och troligtvis kommer växa bort, liksom översyntheten.

Positiva besked alltså! Återbesök om ett halvår.

Nu tar jag dig!

Någon är väldigt snabb att använda sina nya färdigheter till att ta sig till det han finner mest fascinerande i hemmet - kissen (den ena, den andra har han inte en suck att få tag i än så länge)!

Pillipill...

...killikill.

Det är tur att Tyson är en snäll katt, that's for sure.

Framåt marsch!

Febran

Som vi säger här i Norrland (i alla fall om man tittar på Pistvakt). Eller feber som man säger i resten av landet. Den har alltså hittat hit, till min lilla älskling. Vi var på språng ut genom dörren för en lunch med en vän och hennes son igår när jag kom på att Ludvig kändes lite varm och att jag skulle skynda mig att ta tempen på honom. 38,7 grader. Så vi blev kvar hemma och Ludvig fick sig en Alvedon.

Sen dess har febern gått både upp och ner, som högst har den legat på 39 grader och när jag tempade honom i eftermiddags var febern borta. Men nu innan läggdags hade han 38,4 grader, så lite feber har han än. Stackars liten.

Fast jag vet inte om det är så synd om honom egentligen, förutom att han är lite lite tröttare och lite lite kinkigare (eller snarare närhetstörstande) så är han precis som vanligt. Busar, skrattar, pillar, pratar och får utbrott. Just as always.

Min teori är att det är tänder på G, hans blöjor har luktat fruktansvärt de senaste dagarna, han dregglar som om hans mun vore självaste Niagarafallen och så nu feber på det. Men än så länge sticker ingen tand upp, så vi får väl se.

Eller så har han utvecklingsfeber? Ett nytt begrepp som jag hittade på precis nu, för trots sjukdom så övar han upp nya färdigheter. Han har tränat överarmarna uppenbarligen, för nu drar han sig fram över golvet - och fort går det! Benen hjälper också till så gott de kan och hinner, och det ser ut som att det inte alls är särskilt långt borta att han kommer upp i riktig krypställning. Duktiga, duktiga lilla killen!

Annars har dagen, eller i alla fall kvällen, varit lite av en otursdag för Ludvig. Han fick stå (i gåstolen) vid kastrullskåpet och titta på sakerna (stod mest och öppnade och stängde dörren), och så fick han tag i stekpannan och dess lock. PANG! Ner i golvet och eventuellt tog någon av delarna på någon av Ludvigs tår, eller så blev han bara rädd. Det är ännu oklart (dock inga brutna ben eller blåmärken, så jag tror på rädsla). Grät gjorde han i alla fall.

Sen stängde jag skåpet och gav honom ett mindre lock att hålla i och undersöka - och vad händer? PANG! Ner i golvet, och eventuellt på hans tår. Också ännu oklart, men rädd blev han definitivt och tårarna kom. Så vi övergav gåstolen och vände oss mot hoppgungan istället, där Ludvig stod och studsade medan jag lagade mat.

När han sen satt i sängen och lekte med sin "bil" (en "lek-och-lär-ratt") slog han sig lite på den och hela världen rämnade förstås. Ja, det är inte lätt att vara liten och sjuk helt enkelt.

Imorgon ska vi till ögonläkaren. Jippie.

Fortfarande trasig

Min dator är fortfarande trasig, men förhoppningsvis kan maken fixa till den imorgon eller så. Håll tummarna.

Igår möblerade vi om här hemma. Dels för att öka trivseln, men också för att göra det lite mer öppet för Ludvig att springa runt i gåstolen. Vilket kanske inte är enbart positivt i och för sig.

Medan vi höll på med möbleringen sprang Ludvig omkring i gåstolen, mellan vardagsrum och sovrum eftersom det var mellan dem rummen vi gick. Så, när vi båda står i vardagsrummet, hör vi ett brak och ett högt, förtvivlat skrik - och sen tystnad. Vi springer ut i hallen och ser Ludvig och gåstolen ligga i en hög över sovrumströskeln.

Platt fall, ansiktet rakt ner i golvet. Jag sprang fram och plockade upp Ludvig som var mitt uppe i ett andlöst skrik - därav tystnaden. Och så drog han efter andan och började gråta hejdlöst, tårarna bokstavligt talat sprutade. Allt det här hände under loppet av typ 3 sekunder, men det kändes som en halv evighet. Och jag kände mig som världens sämsta mamma.

Det tog sin lilla tid att trösta och pussa bort rädslan och det onda, men när Ludvig väl lugnat sig kunde vi konstatera att allt var helt, tack och lov. Inga bulor eller blåmärken heller. Pust. Mitt älskade barn. Lilla hjärtat.

Rädd för gåstolen blev han dock inte, en stund senare sprang han runt i den igen. Men denna gång fanns inga trösklar att falla över.

Bjuder på en bild från idag, Ludvig och Tyson hänger.




Han är faktiskt läskigt lik mig på den här bilden.

Just det, Ludvig har fått smaka lite nya grejer de senaste dagarna. I lördags fick han formfranska med mjukost, det gick INTE hem. Igår fick han formfranska med leverpastej. Det var tydligen rätt gott. Och idag åt han en halv kiwi - MUMS såklart!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tala är guld?

Jag vill bli som pappa

FRAMsteg!

Plask

Min dator har blivit sjuk, så det får bli en kort uppdatering via telefonen istället. För de som talar Mac-språk kan jag säga att Finder verkar ha spårat ur och öppnar och stänger sig själv hela tiden, vilket gör att man typ inte kan göra något annat än att bli irriterad.
Vet du vad som är fel? Tell me what to do!

Hur som helst, idag har vi varit och badat hela familjen. Svåger med familj var också med, och trots att det skiljer 7,5 år mellan kusinerna så verkar de ha väldigt kul ihop. Ludvig ville pussas med Emil och Emil roade Ludvig genom att leka tittut. Här skulle det förstås ha suttit fint med en bild eller två, men ingen kamera var med tyvärr.

Vi har inte varit på badhuset sen babysimmet slutade (oktober? november?) och Ludvig var inte helt impad i omklädningsrummet. Men när vi kom ner i barnpoolen blev han världens lyckligaste och skrattade, plaskade och sparkade länge länge. Hade han fått bestämma hade vi nog fortfarande varit där.

Efter badandet passade vi på att käka lunch innan vi gick hem. Jag tog en tacotallrik och maken käkade en kycklingsallad, medan Ludvig tuggade på pappans simglasögon. Han var dock väldigt intresserad av vår mat, så han fick smaka lite allt möjligt - köttfärs, majs, ost och även lite av kusinens pannkakor. Mums och slurp sa Ludvig, precis som han gjorde imorse när han fick apelsinklyftor och i eftermiddags när det bjöds på äppelbitar.
Jo, han gillar mat vår son.

Den hemlagade gröten går det dock inte bra med. Imorse försökte vi med samma grötblandning som igår, men jag malde grynen först. Det gjorde dock ingen större skillnad, Ludvig tog 3-4 tuggor och sen vägrade han öppna munnen. Jag måste dock säga att jag förstår honom, jag tycker inte heller att den är särskilt god. Imorgon ska vi prova en annan sorts hemlagad gröt, så vi får väl se hur det går. Och just det, jag ger alltid aprikospuré till den hemlagade gröten för järnets skull.

Slutligen kan jag berätta att jag och Ludvig ikväll har övat på att ställa oss upp (Ludvig alltså) och att "visa" vars lampan är och det har gått alldeles förträffligt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ludvig vs lådspärr

Dagen

Ludvig har varit på shoppingtur på Rusta med mamma och pappa...

 Första ridturen.

...och där hittade han en häst! Självklart fick han rida en liten sväng.

 Kul tyckte Ludvig, sött tyckte mamma och pappa.

Efter shoppingturen och en liten sovstund här hemma åkte vi vidare till Ludvigs farmor och farfar. Där fanns någon som hade väntat på att få träffa Ludvig hela långa dagen, nämligen...

 Första mötet. Se så snyggt kusinerna matchar varandra!

...Ludvigs kusin Emil som är på besök från Göteborg! Och faster Emma förstås, hon hade nog också längtat lite. Farbror Kenneth hade ju redan träffat Ludvig, på Ludvigs dop.

Imorgon ska vi antagligen iväg och bada allihop, det blir skoj!

Icke godkänd

Vi testade en ny gröt till frukost imorse, en grynblandning som jag läste om på Rebeccas blogg. Tänkte att det kanske kunde vara något att varva med. Men det tycker inte Ludvig!

Icke godkänt blev det, jag har aldrig sett honom kväljas på det sättet förut. Stackars liten. Men vi ger förstås inte upp med hemlagad gröt för det, skam den som ger sig. Men ett annat recept blir det, och kanske får vi mixa havregrynen lite också till en början, det blev nog en rätt stor omställning.

För övrigt har vi varit och storhandlat idag, så nu har vi en massa läckerheter att laga Ludvig-mat på!