Ludvig älskar sitt röda lejon!

Ludvig 6 månader

Jag kan inte fatta det. Vår lilla bebis är nu sex månader gammal. För sex månader sedan låg jag och tittade på honom med stora, förundrade ögon på BB. Han sov. Lasse sov. Men inte jag. Vem behöver sova när man är hög på ett mirakel?

Ikväll är han närmare ett år än nyfödd. Och även om det känns som att han alltid har varit en del av våra liv, så kan jag inte förstå att tiden har gått så fort. Liten börjar redan bli stor. Formar sin person. Upptäcker världen. Utforskar sina färdigheter. Lär sig nya saker varje dag. Tänk om man kunde frysa tiden, då skulle jag göra det nu. Fast kanske inte ändå. Det är en så spännande resa att vara med på.

En alldeles färsk Ludvig, bara timmar gammal.

Ludvig...

• ...sitter själv utan stöd och blir stadigare och stadigare för varje dag. Han är även jätteduktig på att parera när han känner att han börjar tippa åt något håll, men det går ju inte alltid bra förstås (som när han for in med huvudet i foten till bordet på BVC).

En vecka gammal, redan då var vi bortskämda med förhållandevis god sömn.

• ...äter nästan allt som serveras, så länge som det inte är för mixat. Då blir det tråkigt och tråkigt innebär att Ludvig blir skitförbannad och tjuter värre än en ambulanssiren. Bitar ska det vara i maten, då är det gott. Detta gäller dock bara mat, gröt och fruktpuré kan vara hur slätt som helst. Favoriten är (förutom alla sorters gröt) pasta med grönsaker och blåbärspuré.

Två veckor gammal, en skön liten snubbe med en helt egen stil.

• ...har inte börjat med välling som många andra bebisar i samma ålder. Inte heller har vi några planer på att börja med det och ta bort ersättningen. Så länge som han är nöjd och blir mätt och sover gott på ersättning finns det ingen anledning att byta tycker vi. Så ersättning it is, morgon och kväll.

En månad och alldeles nybliven västerbottning.

• ...har bara de senaste dagarna blivit superduktig på att stoppa in nappen själv. Och ta ut den förstås. Han har kunnat göra det länge, men just det där med stoppa in den och låta den sitta kvar har varit lite klurigt, han har liksom inte velat släppa greppet - och ja, då har nappen förstås åkt ur när han dragit bort handen. Men nu så, nu sitter nappen där den sitter! Duktiga killen.

Två och tre månader. Ansiktet växer så sakteliga ikapp nappen.

• ...är otroligt rörlig utan att man egentligen fattar hur det går till. Han kan inte krypa och han kan inte ta sig framåt (mer än någon millimeter möjligtvis, om han inte har något som han kan ta sats ifrån förstås), men ändå ligger han aldrig kvar där man lagt honom - oavsett om han ligger på mage eller rygg. Ofta hittar man honom under köksbordet. Fascinerande.

Fyra och fem månader. Nya saker händer varje dag.

• ...älskar att pussas och kramas. Är han i min famn så kan han helt plötsligt slänga armarna runt halsen på mig, greppa tag ordentligt i nackhåret och trycka mitt ansikte mot sin mun och så gosar han verkligen in sig i min kind. Säger jag "Får mamma en puss?" så får jag oftast det - jag pussar dock med stängd mun medan han möter mig med ett stort gap. Sötnosen.

SEX månader! Tillsammans med nallen han fick av pappans kollegor på Scania.

• ...har storlek 62, 68 och 74 på kläder nu. Mycket förvirrande. Mest i strl 68 dock, så vi säger väl att det är hans storlek. Vilket stämmer rätt bra överens med hans längd och ålder, så vi säger så. Men man kan verkligen bli galen på det där med storlekar. Puh.

Den är så go'!

• ...har börjat använda Up&Go-blöjor på dagarna, i alla fall när det är jag som byter blöja. Dessa blöjor har räddat mitt förstånd kan jag säga, jag höll på att bli galen på riktigt. Först var det bara sparkarna och sprattlandet som gjorde blöjbytena jobbiga, men sen kom Ludvig på att man kan dra upp tejpen efter att mamma satt fast blöjan. Suck. Så tack Libero för era Up&Go-blöjor!

Lejonet från pappans kusin är helt enorm! Lika glad för det är Ludvig.

• ...har lärt sig att plingandet från en nyckelknippa utanför dörren innebär att någon kommer. Och att det antagligen, i alla fall 99% av gångerna, är pappa. Han tittar alltid mot dörren när han hör det ljudet.

När man är sex månader spenderas mycket tid på golvet, ålandes åt sidan och bakåt.

• ...sover så bra både dag och natt så att man nästan blir rädd för att skaffa fler barn. Hur ska det då gå liksom? Vi lär ju få igen för det här, vi vet att vi är oerhört bortskämda. Nu sover han i regel för natten mellan 20.30 och 07.30. Det går alltså ingen nöd på oss, om vi nu kunde ta oss i säng i tid.

Stans gladaste sexmånaderskille!

• ...är världens gladaste när han vaknar på morgonen. Oftast ligger han och pratar en liten stund för sig själv innan jag har orkat vakna tillräckligt för att tända lampan, men när jag gör det vänder han sig direkt mot mig och fyrar av världens största leende. Då kan man ju inte annat än vakna med ett leende själv.

Och självklart får man bada med de nya badleksakerna när man blir sex månader.

• ...älskar att bada. Det är den klart bästa sysselsättningen tycker Ludvig, och fick han bestämma så skulle han nog aldrig kliva upp ur badet. Speciellt nu när han kan sitta själv och pilla med sina leksaker. Vi ser verkligen fram emot fortsättningskursen på babysimmet som drar igång i januari.

Ludvig kan sitta själv i badbaljan nu, men vi sitter förstås alldeles bredvid och håller koll.

• ...är så fantastiskt underbar så att jag knappt kan tro att det är sant, att han finns och att han är vår son. Att jag faktiskt får spendera alla dagar med honom och att jag, och hans pappa förstås, är de två allra viktigaste personerna i hans liv. Det är en ren ynnest faktiskt.

Vi älskar dig Ludvig, mer än du någonsin kan förstå!

Tankar

För sex månader sedan läckte jag fostervatten som ett såll och låg och väntade på regelbundna värkar. En spännande resa var på väg mot sitt slut, medan nästa resa - den största - väntade runt hörnet.

För sex månader sedan hade jag ännu inte fått se det underbara underverket som växt i min mage under nio månader. Det underbara, vackraste underverket som nu ligger och sover så sött i sin spjälsäng vid fotänden av vår säng.

Vilken natt det blev, den där natten för sex månader sedan. Och vilken morgon som följde efter. Efter den natten och morgonen är livet för alltid lite rosaskimrande, även på de tyngsta av dagar.

Om åtta timmar och 33 minuter blir älskade Ludvig sex månader.

Sent from my iPhone

Mammas charmtroll!

För ett år sedan

Din graviditet startade Mån 10 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Mån 24 aug 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 100 av 280. (35,7%).
Du är i vecka 15.
Du har gått 14 fulla veckor och 1 full dag (v14+1).
Du är i 3:e kalendermånaden.
Du är i 4:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Sön 16 maj 2010
Du har 180 dagar kvar till beräknad förlossning.

Jubileum idag alltså - graviditeten fyller 100 dagar! Men bebisen fyller ju egentligen "bara" 86 dagar idag, eller lite mindre än det till och med. Undrar vem det var som kom på att man skulle börja räkna graviditeten från och med sista menstruationen?

Hur som helst, 100 dagar - that's a long time! Det innebär att det är ungefär 70 dygn sedan jag sov en hel natt, och med tanke på att det är en bebis vi ska ha så lär jag väl inte få sova en hel natt på minst 70 månader till, eller?

180 days to go... 

För exakt ett år sedan hade jag alltså varit gravid i 100 dagar. Det var sex månader kvar till Myran skulle födas. Och nu sitter jag här med en bebis som blir sex månader på lördag. Helt fantastiskt, eller hur? Känns som att det är 100 år sedan jag var gravid, minst.

Sexmånaderskontrollen igår gick jättebra. Ludvig växer och utvecklas precis som han ska och ligger fortsatt löjligt exakt på sina kurvor. 8690 gram tung och 68,5 centimeter lång. Bra det, då hinner han upp till (och över) viktgränsen på bilbarnstolen vi tänkt köpa innan det är dags att åka ner till Dalarna över julen. Skönt, vill ju inte behöva knö in honom i babyskyddet hela den resan. Det hade jag inte gjort ändå, men nu vet jag att han verkligen kommer att vara så stor som han ska vara.

Två sprutor fick han, en i vardera benet. Inte blev han glad av det precis, men vår underbara sköterska skojade bort det på nolltid. Hjärta och lungor lät bra och allt annat såg också bra ut. Läkaren undrade om vi tyckte att han var frisk, och ja, något annat kan vi nog inte säga. Pigg som en mört!

Inne på sköterskans kontor visade Ludvig sen hur duktig han är på att sitta själv och att han även kan parera till viss del när han börjar tippa åt något håll. Hon blev imponerad, och det blev vi också. Så stadigt och bra och länge har han typ aldrig suttit förut, så det går verkligen framåt. Men precis när vi hade konstaterat det så tippade han förstås, och landade med pannan/ögat/tinningen (ja, det området...) mot foten till bordet. Ajajaj vilken ledsen kille vi fick då. Som tur var gick det över rätt fort och ingen bula, blödning eller blåmärke blev det. Puh. Och ingen feber eller hängighet av sprutan heller.

Frisk var ordet ja. Jag hoppas det håller i sig.

Ny favorit!

 

Jordgubb/äpple/päron/svarta vinbär. Mums! Och så nya roliga grejen: Tugga! På allt. Trots att han inga tänder har.

Som stora barn

Ikväll har Ludvig suttit som stora barn gör i kundvagnen, och det gick jättebra!

Hittills har vi använt vagnarna med babystol, men eftersom jag börjar tycka att det är lite läskigt att sätta en allt tyngre Ludvig i de där babystolarna så testade vi alltså på det gamla hederliga viset!

Apropå tyngd så är det dags för sexmånaderskontroll på BVC imorgon! Det innebär läskigheter som sprutor och läkare, men som tur är följer pappan med som moraliskt stöd.

Snark

Ludvig ligger och sover på mig i soffan - då låter det såhär.

Mmm, apelsin!

 

Ludvig är precis som sin mor. Han är skeptisk till fisk (om inte svärmor lagar, fast det har ju Ludvig aldrig testat) och tycker att morötter är blä, men pasta och apelsiner - det är grejer det!

Utvecklingssprång

Flera stycken har försökt lugna mig med att det antagligen är ett utvecklingssprång på G nu, när Ludvig har sovit sämre och varit lite kinkigare än vanligt - och dessutom fick det där utbrottet (?) igårkväll. Gick in på FamiljeLiv och läste lite om utvecklingssprången, som man generellt kan säga sker vid 5, 8, 12, 19, 26, 37 och 46 veckors ålder. Ludvig är 25 veckor nu.

Fas 1: Först en jobbig period när barnet kräver extra uppmärksamhet. Det är inte bara vi föräldrar som inte känner igen vårt barn. Barnet känner heller inte igen sig själv! Allt har förändrats, barnet har liksom trätt in i en ny värld.

Tecknen på att ett nytt utvecklingsprång är på gång är ungefär desamma varje gång:

Barnet...

• skriker oftare och mer.
• vill ha mer fysisk kontakt och vill att du ska ägna dig mer åt det.
• har sämre aptit.
• är blygare och klängigare än vanligt.
• sover dåligt.
• suger mer på tummen.
• är tystare och mindre livligt.

Fas 2: Själva utvecklingssprånget: Vad som händer varierar för varje språng.

Fas 3: Nu följer en lugn period. En vila efter den ansträngande utvecklingsfasen och inför nästan stora språng. Under viloperioden är barnet gladare och mer självständigt än tidigare. Både föräldrar och barn kan njuta av barnets nya färdigheter.

SPRÅNG 5 
Vid omkring 23 veckors ålder är det dags igen. Barnet blir missnöjt grinigt och lynnigt. Det beror, som tidigare, på att världen kommer i gungning därför att stora förändringar är på väg.

Det femte språnget, som inträffar vid omkring 6 månaders ålder, kan kallas relationssprånget. Barnet lär sig att omvärlden är stor och själv är han eller hon bara en liten prick. Den leksak barnet vill leka med ligger onåbar uppe på en hylla. Mamma och pappa kan försvinna till ett annat rum och då är de borta. Det kan förstås kännas mycket skrämmande.

Nu sover barnet ofta sämre. Kanske har det svårt att somna eller vaknar tidigare. Kanske verkar det ha mardrömmar. Barnet blir blygare och vill helst ha mamma eller pappa riktigt nära för att ha koll på att ingen försvinner. Snuttesaker är viktiga.

Allt stämmer så himla bra. Han har sovit oroligare och vaknat tidigare nu i drygt en veckas tid. Han vill ofta ha just den leksaken han inte når, och blir då ledsen när han inte når den förstås. Aptiten har varit sämre och han har varit extremt uppmärksamhetssökande, inte nöjd med att roa sig själv längre än någon minut. Mycket mardrömmar verkar han ha haft också, även om han inte skrikit så som han gjorde igår varje kväll. Och Ludde (gosehunden) och snutten ligger han och pillar på konstant i sängen, som att försäkra sig om att de är där.

Och framförallt märks det att det är så mycket på gång i hans lilla huvud och kropp. Han testar nya saker varje dag och lyckas oftare och oftare med det han vill. Nya rörelser, nya ljud, nya färdigheter. Måste vara omtumlande för en sån liten person.

Så kanske lugnar det ner sig snart...

Skrik

Ludvig vaknade med ett hårresande, förtvivlat skrik för en stund sedan. Ett ljud jag aldrig hört förut.

I vanliga fall brukar jag bara gå in i sovrummet, tala lugnande, se till att han har nappen, buffa rumpan lite och så är det bra sen. Men den här gången blev jag så rädd av hans panikslagna skrik att jag plockade upp honom, höll honom tätt intill mig och försökte lugna honom.

Det hjälpte inte. Han bara skrek och kastade med huvudet. Jag vaggade, vyssjade, gungade och gick med honom - han skrek och skrek. Jag tog med honom in i vardagsrummet, lade mig i soffan med honom på mitt bröst - han skrek.

I tio-femton minuter försökte jag lugna honom, men det gick inte. Så jag provade att lägga honom i spjälsängen igen, och han skrek förstås. Buffade, klappade, strök och pussade, till slut lugnade han sig men ganska snart kom en ny snyftning. Och en till. Buffa, klappa, stryka, pussa. Och till slut - lugn. Och så somnade han på två röda, som att inget hade hänt.

Själv känner jag mig väldigt uppjagad och illa till mods. Känns inte som att jag kommer få sova särskilt gott inatt, men jag hoppas att Ludvig gör det.

Sent from my iPhone

Vackraste ljudet någonsin