Vatten

Skellefteälven.

 Plask plask! Fotbad i älven.

 Lite kallt om fötterna...

Sillskatan.

Ludvig smakar på havet för första gången.

 Ludvig <3 havet.

 Vi har långgrunda och superfina stränder här i Skelleftetrakten. Perfekt för barn.

 Klart eller klart?

Storhamn.

 Vänta på mig pappa!

 Måste smaka på det här havet också (även om det såklart är samma...).

 Ludvig verkligen älskar att bada i det kristallklara och ljumma havsvattnet.

 Här skulle jag gärna ha en sommarstuga.

 Promenad med pappa i vattenbrynet.

Pratstund med mamma efter badet.

Vill ni ha badtips i Skelleftetrakten så är det Storhamn som gäller, tätt följt av Sillskatan. Vilka ställen! Och eftersom det är så långgrunt så är vattnet jättevarmt (tills man kommer ut på djupt vatten förstås...). Perfekt för badkrukor som mig!

Feedback

Nu ska jag på allvar ta tag i det här med att svara på kommentarer och så, det är ju så mycket roligare med tvåvägskommunikation - eller hur? Så hädanefter svarar jag i kommentarsfältet.

Nu vet ni det.

Planering för eventuella syskon.

Dags att börja beta av listan med önskade rubriker/ämnen, det var ju faktiskt ett tag sen önskemålen kom in. Så dagens ämne är alltså planering för eventuella syskon.

Som ni kanske vet så är jag ensambarn, samtidigt som jag har två syskon. Jag är alltså min mammas enda barn och har vuxit upp som ensambarn, men min pappa har två barn till. Jag tror, eller snarare vet, att min uppväxt har färgat mitt sätt att se på familjeplanering och storleken på en familj. Dock inte så som det verkar påverka de flesta andra ensambarn.

De flesta andra ensambarn jag har pratat med har sagt att ensamheten de känt som barn har gjort att de aldrig någonsin medvetet skulle utsätta sina barn för att växa upp utan syskon. De flesta vill dessutom har barnen tätt, med max två år emellan. Syskon verkar vara svaret på allt enligt vissa - barnen har då alltid en kompis, lär sig att dela, känner sig aldrig ensamma och har någon att luta sig mot när föräldrarna blir gamla. Men tänk om syskonen är så olika att de faktiskt inte kommer särskilt bra överens? För det händer faktiskt. Bara för att man är bror/syster innebär det inte att man automatiskt kommer att vara varandras bästa vänner. Även om det såklart är toppen om det blir så.

Jag då, jag hade länge tanken om att jag bara skulle ha ett barn. Och jag antar att det till viss del är en stor komplimang till min mamma och till min övriga familj - jag har haft det så bra under min uppväxt att jag inte ser poängen med att ha syskon, jag har ju haft det toppen och jag är ensambarn (i teorin). Det handlar dock också om rädslan att inte kunna ge allt till fler än ett barn. Att inte räcka till. Att inte kunna älska flera barn. Och det är jag fortfarande rädd för. Livrädd. Ludvig är mitt allt, jag vill ge honom allt och jag älskar honom mer än någonting annat - så hur kan jag vilja utsätta honom för risken att få mindre av mig? Mindre tid? Mindre uppmärksamhet? Och hur schysst är det mot nästa barn - tänk om jag inte klarar av att älska honom eller henne lika mycket som jag älskar Ludvig?

Mitt hjärta

Jag inser dock att det är ganska normalt att tänka så här, innan man har fått barn nummer två. Ludvigs pappa är ju barn nummer tre i sin familj och han är ju minst lika älskad som sina bröder, och alla tre verkar ha fått den uppmärksamheten de behövde när de var små (och fortfarande). För honom skulle det vara otänkbart att bara ha ett barn (om det nu inte är så att vi inte kan få fler såklart, men det hoppas vi inte ska vara några problem). Och för mig är det också otänkbart numera, jag känner mig inte alls klar med graviditet, barnafödande och spädbarn.

Anyway, tillbaka till ämnet. Vi vill alltså ha fler barn, men just nu vill vi lägga all vår tid och kärlek på Ludvig (och varandra förstås). Bara vara vi tre, låta honom få sin tid i rampljuset som ensam härskare här hemma. Ge honom den närhet, trygghet och uppmärksamhet han vill ha och behöver. Vår tanke är att vi vill ha ungefär tre år mellan våra barn, vilket också gäller till barn nummer tre om vi skulle besluta oss för att vi vill ha tre (som det känns i dagsläget så vill vi ha tre). Då hinner Ludvig bli lite mer självständig, förhoppningsvis napp- och blöjfri och han är så pass gammal att det är lite enklare för honom att förstå saker.

Så, om allt går som det ska och som vi idag tänker oss, ja då är vi fyra om två år ungefär. Och fem om fem år. Plus katterna förstås.

Juli del 2

Andra halvan av juli spenderade vi lite överallt i Sverige - vi åkte på roadtrip! Först åkte vi till min mormor och morfar där vi var i en vecka. Fem barn (varav tre under två år) och sju vuxna = bäddat för kaos. Mysigt förstås eftersom jag älskar att umgås med min familj, men vi var rätt trötta och tacksamma när vi åkte vidare. Synd att vi inte träffas oftare, i mindre klungor.

Vi fortsatte alltså vidare, ner genom Dalarna där vi hälsade på min pappa, styvmor och lillebror, bodde på hotell och tog en fika med fina Sandra och Molly. Jag och Sandra har "känt" varandra (via nätet) i två år snart och Molly är född fem dagar efter Ludvig, så det var jätteskoj att ses! Halvt omöjligt att ta kort på dem båda dock (så Sandra, om du fick bättre bilder än vi fick - vilket jag tror - då kan du väl skicka någon bild till mig?). Efter fika och lite shopping åkte vi vidare ner till Norrtälje där vi spenderade en vecka med mamma/mormor, Lisa och massa annat härligt folk. Vi besökte Skansen, lämnade Ludvig med mormor och åkte in till Stockholm för en trevlig middag med goda vänner, hängde med Ludvigs morfar, gick ut och åt på tumanhand och sista kvällen tog mamma med mig ut på krogen för en riktigt kul kväll! Mådde dock inte så bra dagen efter, då vi skulle åka hela långa vägen hem... Först när vi kom till Övik (dvs efter ungefär två tredjedelar av resan) vågade maken låta mig köra.

 På vägen neråt stannade vi på en rastplats, mycket spännande.

 Vaddå, ska jag inte vara här?

 Att få fyra av fem barn på bild var ett nästintill omöjligt uppdrag faktiskt...

 Plocka grus, plocka jordgubbar. Ludvig hade det himla bra på semestern.

 Lite bad i kusinernas pool blev det också, dock fick Ludvig bada ensam. Emilia tyckte nog det var för kallt, och Alicia är inte alls särskilt förtjust i Ludvig.

 Men Ludvig är väldigt förtjust i Alicia och ville vara nära henne mest hela tiden. Inte så uppskattat...

 Julia vågade dock bada med Ludvig. Eller åtminstone doppa sina små fossingar.

 I sjön var det för kallt enligt barnen.

 Finingar!

 Ludvig och gammelmormor trivdes mycket bra ihop.

 Molly och Ludvig på Wayne's.

 Hej kompis!

 Det slutade med att Ludvig käkade upp Mollys pannkakor...

 Skansen besöktes som sagt.

 Och Ludvig promenerade och utforskade fontäner med morfar.

 Picknick i det gröna hann vi med också!

Och ett besök hos familjen Åström/Smedman i Sundsvall. Simon är en riktigt glad prick!

Vi hade en riktigt bra semester och njöt av sol, värme och umgänge. Men jag lovar er, det var riktigt skönt att komma hem också. Det första Ludvig gjorde när vi kom innanför dörren (trots att det var mitt i natten och han var supertrött) var att mysa med Tyson. Han hade nog saknat honom jättemycket.

P.S. Om det nu är någon som börjar oroa sig för att Ludvig fått för mycket stark sol på sig när han badat med bara badbyxor så kan jag säga att vi dagtid kört bad i skugga (och insmord förstås) och i solen på sen eftermiddag/kväll (fortfarande väl insmord förstås). Så nu vet ni det. Inga brännskador eller för mycket tid i starkt solljus.

Juli del 1

Det kommer att ta år och dagar att komma ikapp med bloggandet om jag ska skriva ett inlägg för typ varje dag av sommaren. Så det gör vi inte. Istället kommer här bilder och korta kommentarer om vad vi gjorde (kopplat till bilderna) den första halvan av juli.

Juli var en härlig månad då det hände massa skoj. Vi fick finbesök, var på Stadsfesten och besökte 4H-gården under den första veckan, det kan ni läsa om här. Efter det blev det en del sandlådelek, massa badande i olika former och så gick pappan på semester - så att vi kunde dra iväg på vår roadtrip. Mer om den kommer i nästa inlägg.

 Ludvig och Jacob lekte i sandlådan medan jag och Therese umgicks och pratade strunt.

 Bad i baljan hemma på balkongen kan vara nog så roligt.

 Ludvig och Julius tog ett svalkande dopp i Julius pool medan mammorna solade sig.

 Världens finaste unge! Undrar om det var mamma han tänkte på (älskar, älskar inte...)?

Första doppet ute i det fria var lite kallt och lite läskigt. Bäst att vara nära pappa eller mamma (Ludvig klamrade sig fast som en liten apunge runt våra kroppar till en början, men efter ett tag gick det bättre och blev roligare och roligare).

 Jordgubbar har varit sommarens stora hit, liksom sandlådesetet jag köpte på Jysk.

 Vi badade på Vitbergsbadet också. Bättre än sjön tyckte Ludvig.

 En inte alltför ovanlig syn i sommar. 

 Kriminellt söt. Så att hjärtat brister lite.

 Var är Ludvig? Tittut!

Som sagt, ett gäng underbara veckor. Strålande sol och värme, massa bus och gos. Livet har varit ganska så härligt med andra ord.

Imorgon

Imorgon verkar det som att vi får internet inkopplat här hemma - då ska jag blogga!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kaos ja...

Nu är jag inte mammaledig längre. Snyft. Min lilla bäääääbis! Tur att jag ska plugga på distans det kommande året så att jag får vara med honom mycket ändå.

Anyway, vi kämpar på med kaoset. Köket är väl typ halvfärdigt, likaså vardagsrummet. Mina kläder ligger i lådor, väskor och sopsäckar lite överallt här i lägenheten och vet inte riktigt vart de ska flytta in. Det är hårt att gå från åtta garderober till två + en liten klädkammare.

Den enda som fått lite ordning är Ludvig, i princip alla hans grejer är uppackade och har hittat sin plats. Här kommer en liten sneak peek:





Jag fixade i ordning Ludvigs hörna medan han och pappan var ute och lekte. När de kom in igen såg det inte ut så här särskilt många sekunder...

Imorgon är det tänkt att vi ska flytta hit datorn. Förhoppningsvis funkar bredbandet här då också så att jag kan börja blogga från datorn istället, tycker det är grymt drygt att blogga från telefonen varje gång...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Slut på semestern.

Nu tycker tydligen Ludvig att semestern är över. Under semestern har han tagit sovmorgnar till mellan 7 och 8 - oftast runt 7.30 - men nu har han vaknat 6.45 två dagar i rad. Gäsp.

Idag är för övrigt min sista dag som mammaledig. Känns ledsamt på något vis, var har tiden sen Ludvig föddes tagit vägen liksom? Han är ju stor nu min lilla bebis.

Hur som haver, imorgon är det alltså Lasses tur att gå på föräldraledighet och jag unnar honom verkligen det. Och förresten, då är det väl han som får lida av att Ludvigs semester är slut?



Bilden är tagen i måndags när jag och Ludvig bakade kladdkaka. En mycket god idé enligt Ludvig.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hemma på vår gata i stan

Hallå från flyttkaoset!
Trevligt att veta att man har några läsare kvar trots allt, förstår om folk ledsnat.

Här är vi alltså mitt uppe i flyttstök. Vi har bytt boende till en något mindre och mycket billigare lägenhet, för att spara pengar inför kommande husköp/-bygge. Vi har kört grejor varje dag den här veckan och igår flyttade vi sängarna så vi har sovit här en natt. Trots totalt kaos måste jag säga att jag trivs, lägenheten är så mycket mysigare och så mycket bättre planerad än den förra, och balkongen är nog stor för att användas! Vi har badkar och bor en trappa upp (men trappan är i lägenheten) och det är så skönt att slippa ha folk ståendes utanför fönstret varje fredag- och lördagkväll, pratandes och rökandes. Bara plus än så länge alltså! Har inga invändiga bilder än, men så här ser det ut utvändigt:




Eftersom vi är mitt uppe i flytten så har jag inte tillgång till dator och bredband, så det får bli lite kortare uppdateringar med lite halvtråkiga bilder tills det är fixat. Men det är förhoppningsvis bättre än inget.

Inget blogginlägg utan en bild på Ludvig, så här kommer en bild från i tisdags, då Ludvig ekiperade sig inför Skellefteå AIKs första isträning för säsongen (stor grej här i stan, fantastisk stämning, 5600 personer på plats):




- Posted using BlogPress from my iPhone

Not the world's greatest

Jag erkänner. Jag är världens sämsta bloggare. Bloggen fick visst ett långt och oplanerat sommarlov. Skönt, förvisso. Men nu börjar det vara dags att starta upp vardagen igen, och med den även bloggen. Jag har förstås massor att berätta och tusen bilder att visa, men innan jag börjar plita ner ord och redigera foton måste jag bara fråga:

Har jag några läsare kvar?







- Posted using BlogPress from my iPhone