Rispuffar och kuvert

Ludvig övar finmotoriken med rispuffar. Det går alldeles strålande! Verkar gott också. Frågan är hur gott det är med kuvert?

Ännu bättre går det när fingrarna blivit lite blöta, då fastnar rispuffarna.

Kan själv!

Det är så kul att dricka vatten när man kan göra det själv!

Mmm...

Ja, ni hör ju själva hur gott det är med banan.

Mr. Banan himself.

Humörsvängningar?

Eller vad ska man kalla det?

Jag vill inte ha mera mamma.

Ludvig har som sagt börjat äta mer hemlagat nu och idag skulle han få äta korvstroganoff igen, till lunch. Ungefär halva portionen slukade han med stor entusiasm, sen - not so much. Då blev det bara tvärstopp och det jag fick in i munnen svaldes icke. Man ska inte tramsa med maten, men samtidigt kan jag inte låta bli att skratta lite.

Känsliga tittare varnas.

Jag vägrar svälja!

Puh...

Ludvig kan dricka ur pipmugg själv nu.

...så fullt det blev i magen!

För lite mat?

Ludvig verkar tycka att han får för lite mat här hemma, så igår försökte han länsa kylskåpet på palsternacka. Mmm, så gott?

Den tar jag!

Mmm, smakar mums!

Man kan stå och äta samtidigt. "Palsternacka on the go" kallas det.

Provade att ge Ludvig korvstroganoff igår. Förra veckan fick han nämligen viltskavspasta som pappan lagat, så jag tänkte att det kanske skulle funka fint. Och det gjorde det! Fast bara halva portionen, sen var det stängt och lyckades man få in en sked så fick han kväljningar. Tror det är en invänjningsprocess faktiskt. Så det fick bli en macka också för att garantera mättnaden, och den gick ner såklart. Fick Ludvig bestämma skulle han väl leva på macka (med messmör, leverpastej eller ost) och banan resten av livet.

Men jag ska inte klaga. Jag har ett barn som äter nästan allt, och är villig att smaka både en och två gånger på det mesta.

Så mycket att upptäcka!

Tänk vad spännande allting måste vara när man är nio månader och ägnar hela dagarna åt att utforska både saker omkring sig och sina egna färdigheter. Som att krypa till exempel, och hur mycket mer lättillgänglig världen blir när man kan förflytta sig på detta förträffliga sätt. Ludvig drar iväg på egna upptäcktsfärder mest hela tiden, så det gäller att hänga med i svängarna.

Vem är killen i ugnsluckan?

Vad finns bakom dörren?

Hur använder man dammsugaren?

Vad finns i baljan och hur smakar en badanka?

Hjulet på gåvagnen - hur sitter det fast?

Vad gör kissen i fönstret? Och vad finns egentligen under täcket?

Hur fungerar en kamera?

Varför lyser lamporna blått? Finns det något gott käk hemma?

En annan sak man kan göra när man kan krypa är att möta pappa i dörren när han kommer hem på eftermiddagarna. Och det gör såklart Ludvig, varje dag. Snabbt försvinner han iväg, kryper fram till sin pappa och kräver att bli upplockad av honom. Välkommen hem pappa, liksom.

Vad försiggår här?

Spännande - nästan som tv!

Läskig mamma

Så... Jag höll på att göra mig i ordning för gårdagens tjejkväll. Jag hade Ludvig på ena höften och tog ut en vinflaska ur kylen med min lediga hand. Ställde den på köksbänken och antagligen viftade Ludvig mot den för den föll, ner mot golvet. För att den inte skulle krossas mot golvet sköt jag fram min fot för att dämpa fallet. Bad move.

Jag skrek så högt att alla i huset måste ha hört mig när flaskan landade på min stortånagel. Ludvig hörde mig definitivt, och blev såklart livrädd och började gråta helt hysteriskt. Jag samlade mig tillräckligt för att trösta honom, men när han hade lugnat sig kunde jag inte hålla mig längre - och skrek på nytt. Varpå Ludvig blev rädd och började gråta igen, såklart. Jag sjönk ner på golvet med Ludvig i famnen, och när han lugnat sig körde vi samma visa igen - jag skrek, han grät. Så när maken - som varit ute och hämtat bilen - kom in, hittade han oss i en hög på golvet. Skrikandes.

Stackars Ludvig, han blev så rädd för mig. Och stackars min tånagel, den är alldeles blå och dunkar fortfarande. Och stackars mina vänner, som fick höra mitt gnäll om min tå om och om igen igårkväll. Helt fel dag att skada sig känner jag.

Nu har jag inte träffat Ludvig sen "olyckan" igår eftersom han och pappan sovit hos farmor och farfar, men snart kommer de hem. Då ska jag pussa och krama jättemycket på honom och be om förlåtelse för att mamma är så läskig.

Bjuder på en gammal bild, i brist på nya.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Hallelulja och be careful what you wish for

Nu har mamma/mormor åkt hem till sig igen och vi återvänder till vardagen. Vi har haft supermysigt som vanligt och hunnit med några shoppingrundor, fikapauser och goda luncher. Glass i stora lass också. Och Ludvig har njutit av att ha sin mormor här, det har synts. Han avgudar henne. Mormor är bäst liksom, och bjuder dessutom på godsaker (macka, majs, hallonjuice, kycklingbitar osv).

I vanlig ordning har Ludvig tagit ett språng i utvecklingen under sina dagar med mormor på besök. Numera kryper han på riktigt! Han har ju tagit sig fram med sin egen teknik so far, och ibland ställt sig upp på alla fyra för att krypa på riktigt, men det är först nu som det är första valet liksom. Och fort går det!

Och äntligen får jag honom att sova längre stunder i vagnen, inte bara en halvtimme åt gången. The key? Magläge förstås! Tack vare den nya fantastiska åkpåsen och det något varmare vädret har det bara varit att lägga ner Ludvig på mage i vagnen med helt vanliga kläder - inga ytterkläder som gör det trångt - och så har han sovit där i både en och två timmar och haft det varmt och gosigt. Förstår ni hur länge sen det var han sov så långa pass i vagnen (på dagtid överhuvudtaget på regelbunden basis)?! Hallelulja!

Just det. Be careful what you wish for. Mensvärk from hell i tisdags och delar av onsdagen. I mean it - from hell. Men det var så värt det på något sätt. Min kropp funkar och det känns som att en stor sten föll från mina axlar i samma sekund.

Allmänt babbel

Helgen var lugn och skön och innehöll precis lagom mycket. Fredagsmys i fredags, hockey i lördags och babysim igår. Ludvig fick dock inte följa med på hockey den här gången heller - farmor och farfar tar förstås alla möjligheter att få busa och gosa med guldklimpen. Han trivs så bra med dem och det är så skönt att se.

En annan han trivs väldigt bra med är förstås mormor, och hon kommer hit imorgon! Eller egentligen kommer hon till Umeå, vi ska åka och hämta henne där och passa på att ta en sväng på stan också. Blir mysigt med sällskap i några dagar, och jag vet att Ludvig kommer njuta.

Apropå babysim förresten - det märks även där att Ludvig är inne i en riktigt jobbig period med separationsångest. Allt som innebär att han inte kan hålla fast/krama oss är hemskt läskigt just nu. Instruktören sa dock att det var väldigt vanligt och vi koncentrerar oss helt enkelt på att ha skoj i vattnet så ger det nog med sig så småningom.

Avslutningsvis kan jag meddela att Ludvig nu äter både välling och hemmagjord havregrynsgröt varje dag. Vällingen har vi kört med i typ en vecka nu och havregrynsgröt började vi med i fredags. Needless to say - Ludvig slukar det som erbjuds, men välling är nog lite godare än havregrynsgröt ändå.

Har inga nya bilder att bjuda på, så jag slänger in en gammal.



- Posted using BlogPress from my iPhone