torsdag 16 juni 2011

Hur jag och Ludvigs pappa/min man träffades.

Sagan om mig och Lasse (dvs min man och Ludvigs pappa) började i oktober 2004. Vi var båda medlemmar på match.com och eftersom jag tyckte att L såg så himla söt och trevlig ut så skickade jag en "virtuell kyss" till honom. Så småningom (det tog faktiskt ganska lång tid...) svarade han med ett mail som löd:

”Tjaba!
Så du skickar kyssar till mig.... trevligt! Gillar Norrland gör du tydligen också. Vilken tur att jag är en riktig norrlänning som dessutom bor i Norrland då. Fantastiskt!
Berätta lite mer om ditt liv så ska jag berätta lite mer om mitt.
/Lasse från Norrland”

När jag väl fick det där mailet hade jag inlett ett förhållande med en annan kille, men vänner blev vi på en gång och vi pratade på MSN nästan varje dag och mailade rätt ofta också. Mitt förhållande blev ganska snart ganska så dåligt, och då var det L som räddade mig kan man säga. Han satt många, långa kvällar och pratade om allt och inget med mig på MSN, för att trösta mig och hålla mig vid hyfsat gott mod. Snällt tänkte jag, men maken (numera alltså) hade förstås bakomliggande motiv ;-) I efterhand har han erkänt att han redan då var intresserad av mig.


I februari 2005 pratade vi mer och mer, nästan all ledig tid satt vi vid datorn tror jag. L lade in sin stöt lite smått när mitt förhållande var mer eller mindre dödsdömt, och när han sen åkte till USA för att jobba i ett par veckor pratade vi i telefonen för första gången. Mailade gjorde vi förstås dagligen också och under tiden han var borta bestämde vi oss för att ses när han kom hem till Sverige igen.

Sagt och gjort! När L klev av planet på Arlanda lördagen den 18/3 2005 stod jag och väntade på honom och på darriga ben gick vi mot varandra - och kysstes faktiskt på en gång! En middag och massa mys på Ls hotellrum senare var saken biff. Sen dess är det vi och två och en halv månad senare gick mitt flyttlass från Västerås till Skellefteå.

Och sen dess har vi alltså förlovat oss, provat några år i Södertälje, gift oss, skaffat barn och flyttat tillbaka hit.

Så, nu kan ni vakna igen ;-)

9 kommentarer:

Sara sa...

Vad fint Angelica!

Sandra sa...

Det låter ganska mycket som när jag träffade min J, det gick fort för oss också.

Fint!

Therese sa...

Vilken saga! Riktigt skoj att läsa om hur ni träffades. Kram

Irina sa...

Visst är det härligt, när man ser varandra och saken verkligen är biff på en gång :-) Så var det med mig och Adam också <3

Anonym sa...

Låter nästan som en romantisk saga! Så fint!

Linda sa...

Man kan nästan bara skicka en smilie åt detta inlägg...mysig berättelse!!!

Irina sa...

Jag vill inte tjata men jag gör det ändå. Nu behövs en uppdatering! ;-)
Vill se lillpöjk´n och höra om allt du undrade om vad vi ville att du skulle blogga om!

Mallis in real life sa...

Kikar förbi och säger hej. Väntar mest på en uppdatering. Hoppas allt är bra.

Kram

Nadja sa...

Men vilken mysig historia, Och himla fin blogg. Och Tack för din kommentar :)