söndag 20 februari 2011

Efterlysning

Är det någon som vet var Ludvigs goda sömn tagit vägen? Vänligen återbörda den till dess ägare snarast i så fall.

Efter ett antal normala nätter har Ludvig nu förvandlats till ett monster som tycker att det är morgon vid 05.30-05.45. Och nu är klockan 03.42 och han är vaken utan att visa några tecken på att sova. Ärligt talat lämnade jag honom i hans rum och tänkte låta honom stå och skrika en stund, men maken gick in istället. Känner mig hemsk.

Är det här en fas? Eller är det payback för att vi haft det så bra och enkelt? Han - vi alla tre - behöver ju sömnen. Och han tar inte igen den på dagtid. Det märks ju tydligt på honom att han inte är utsövd - så VARFÖR sover han inte?!


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 17 februari 2011

Vårkläder

Med tanke på att termometern visat runt -25 grader i flera dagar och kylan inte visar några tecken på att ge vika så känns våren rätt långt borta.

Men som vi alla vet så kommer den ju så småningom och sprider ljus och värme över vårt frusna land, och då behövs ju en annan sorts garderob till våra små. Jag tänker fleecejackor, regnställ, skalkläder, stövlar osv. Men vad ska man egentligen satsa på?

Hur tänker ni? Vad ska ni köpa? Märke? Storlek?




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Vårkläder

onsdag 16 februari 2011

Bananamania


Nöjd, nöjdare nöjdast!

Bland det bästa som finns enligt Ludvig är banan. Kanske särskilt för att det är hyfsat lätt att äta banan själv? Han har börjat bli en riktig expert på att plocka i sig bitar själv och ikväll har han uppvisat finfina tendenser till att bemästra pincettgreppet även med små, tunna saker som ostskivor! Och han blir galet nöjd varje gång han lyckas.


Det går verkligen i rasande fart när han börjar prova någonting nytt, för typ en vecka sen kunde han kanske lyckas få in en tredjedel eller möjligtvis hälften av bitarna man lade framför honom - på ett eller annat mer eller mindre bra sätt - och nu är det ytterst få bitar som inte hamnar där han vill att de ska hamna.

Gottigott.

Bara på några dagarna nu har han lärt sig massor tycker jag. Pincettgrepp, att sätta sig med kontroll, resa sig mot saker som det egentligen inte går att greppa särskilt bra för stöd (t ex dörrar), han visar tendenser till att börja peka, går med bara en hand i min (även om det fortfarande är lite läskigt) och säkert något mer som jag just nu inte kommer på.

Just det, en tand till är på G. Höger fram i nederkäken, dvs bredvid den som redan kommit upp.

tisdag 15 februari 2011

Sju på morgonen


Åkpåse från 7 A.M. beställd.

Att köpa eller inte köpa.

Åkpåse. Det är det som jag går och funderar på här hemma. Ska vi köpa en eller inte?

Vi har ju en jättefin åkpåse i fårskinn som ni vet, men den är inte anpassad för att sitta i. Dels är den lite kort när Ludvig sitter upp, dels går den inte så högt upp på kroppen när han sitter och dels finns det ingen möjlighet att använda selen när man använder den åkpåsen - vilket leder till att hela åkpåsen glider ner hela tiden vilket i sin tur leder till en sur Ludvig.

Åkpåsen vi har är alltså vad jag skulle vilja kalla en liggåkpåse. Den funkar finfint när Ludvig ligger ner i vagnen och ska sova, då är den verkligen oslagbar. Varm och go och vindtät. Men ärligt talat, tror ni Ludvig är så värst sugen på att ligga ner i vagnen hela tiden bara för att det är kallt? Sover gör han ju bara en halvtimme i vagnen, sen är han piggelin igen. Och när jag säger en halvtimme så menar jag verkligen en halvtimme - det slår aldrig fel.

Eftersom jag då har en son som inte vill ligga ner när han är vaken och bara sover en halvtimme i vagnen har jag känt mig något begränsad nu när det varit (och är!) så kallt. Ska man passa på att gå ut när han sover och bara kunna vara ute en halvtimme (kanske 45 minuter om man har tur), eller ska man sätta på honom alla kläder vi äger och har och snurra in honom i ett gäng filtar och täcken (ja, jag överdriver lite) och gå ut när han är vaken? Eller ska man köpa en varm åkpåse som han faktiskt kan sitta i?

Med lite tur är vintern "över" om 1-1,5 månad. Med lite otur varar den i 2-2,5 månader till. Det blir många inställda promenader det (även om det såklart inte alltid är så kallt att han måste tryckas ner i en åkpåse). Och köper man en normalstor åkpåse borde han kunna ha den i höst och kanske även nästa vinter också. Samtidigt är det så mycket annat som ska inhandlas nu att jag inte vet om det är värt att lägga pengar på en åkpåse.

Hur tänker ni? Vad tycker ni? Råd? Hjälp mig ta ett beslut!

måndag 14 februari 2011

Snark



Såhär lät Ludvig när han sov middag igår (skruva upp volymen). Kan säga att jag blev riktigt fundersam när jag hörde det i babyvakten och tänkte att han kanske låg och pratade eller sjöng, men nej - han snarkade.

Utvecklingsläger?

Ja, nu är vi åter på plats hemma i ett kallt Skellefteå efter en finfin och supermysig vecka hos Ludvigs mormor och morfar, och Kasper. Vi har hunnit med en hel del fikor, god mat, fönstershopping, djupa (och mindre djupa) samtal, bus, gos och en hel del utveckling.

Ludvig testade pottan för första gången förra söndagen. Kul!

För vad är det egentligen med våra besök hos Ludvigs mormor och morfar? Det känns som han alltid gör stora framsteg och utvecklas massor medan vi är där. I höstas började han få ordning på sittandet och den här gången har han lärt sig vinka (i fredags - helt plötsligt från ingenstans vinkade han till mormor när han skulle gå och sova en stund), han har blivit superduktig på att resa sig mot allt och riktigt snabb på att gå längs med saker och mellan saker. Resa sig, stå och gå har han ju kunnat ett bra tag, men det har liksom blivit så mycket bättre den senaste veckan. Sätta sig ner från stående har han också blivit jätteduktig på nu, även om det inte är något han övar på särskilt ofta (för det bästa är ju att stå).

IKEA är skoj så länge man får stå upp. Note to self: Vita strumpor är överskattat.

Det är så spännande och häftigt att se hur han utvecklas hela tiden, hur han ibland tycks lära sig nya saker på bara några sekunder. Ivrigt står man där och hejar på och berömmer, applåderar och tjoar när han klarar något och varje gång blir han lika glad. Men i nästa sekund tänker man en stilla tanke om att en paus-knapp vore en himla bra grej att ha, så jag får ha min lilla bebis i litet format ett tag till.

Bebisdate! Inte det lättaste att få med alla tre på bild med hyfsad skärpa...

Isak och Elsa.

En fascinerande sak är också att se bandet mellan barnbarn och mormor. I ungefär en minut var Ludvig blyg för mormor, sen var den känslan som bortblåst. Han som numera brukar kunna vara rätt svårflörtad accepterar mormor som en självklar del i livet och nöjer sig nästan minst lika bra med mormor som med mamma - i nästan alla lägen.Trots att de i bästa fall ses ungefär en gång i månaden (visserligen flera dagar i sträck då men ändå). Skönt tycker jag, och jag misstänker att mormorn glädjer sig mycket åt detta.
Min teori om detta är för övrigt att vi ser så pass lika ut och låter nästan likadant (enligt andra), så att Ludvig mer eller mindre köper oss som - om inte exakt samma - så nästan samma person (mamma är ju alltid mamma, men ni hajar vad jag menar). Same same but different.


Här stod han mest hela tiden när vi var hemma, vid divanen/soffan.

En sak till: Min son älskar verkligen mat. All mat. Allt man erbjuder slinker ner med god aptit, oavsett om det är smoothie, kyckling, majs, grillad paprika, bröd, brie, avocado, citron eller filmjölk. Detta är ett smakprov på vad han fått smaka under den senaste veckan. Fick han skulle han nog äta allt som finns på våra tallrikar, men än så länge passar vi oss förstås för det mesta salta och saker som bebisar inte ska äta. Jag är i alla fall oerhört tacksam att han har en sådan god aptit och håller tummarna för att det kommer fortsätta så.

fredag 11 februari 2011

måndag 7 februari 2011

På väg

Vi är på semester jag och Ludvig! En hel vecka ska vi vara här hos mamma/mormor och mysa. Det gillas!

Nu är Ludvig och jag på väg in till Stockholm, vi ska käka lunch och umgås med Elin & Elsa och Rebecca & Isak.

Vi mammor (dvs jag, Elin och Rebecca) har "umgåtts" på nätet sedan våra små låg i magen och det här är första gången jag (vi) ska träffa dem i verkligheten - ska bli superskoj!

Ludvig åker buss för andra gången i sitt liv, och ser väl inte alltför imponerad ut...



- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 3 februari 2011

Ludvig och gåvagnen del 2



Det är lätt att bli distraherad av annat.

Ludvig och gåvagnen del 1



Det är inte kul när det tar stopp!

Flying baby



Såhär tränar maken när han inte tar sig till gymmet.