För ett år sedan

Din graviditet startade Mån 10 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Mån 24 aug 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 100 av 280. (35,7%).
Du är i vecka 15.
Du har gått 14 fulla veckor och 1 full dag (v14+1).
Du är i 3:e kalendermånaden.
Du är i 4:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Sön 16 maj 2010
Du har 180 dagar kvar till beräknad förlossning.

Jubileum idag alltså - graviditeten fyller 100 dagar! Men bebisen fyller ju egentligen "bara" 86 dagar idag, eller lite mindre än det till och med. Undrar vem det var som kom på att man skulle börja räkna graviditeten från och med sista menstruationen?

Hur som helst, 100 dagar - that's a long time! Det innebär att det är ungefär 70 dygn sedan jag sov en hel natt, och med tanke på att det är en bebis vi ska ha så lär jag väl inte få sova en hel natt på minst 70 månader till, eller?

180 days to go... 

För exakt ett år sedan hade jag alltså varit gravid i 100 dagar. Det var sex månader kvar till Myran skulle födas. Och nu sitter jag här med en bebis som blir sex månader på lördag. Helt fantastiskt, eller hur? Känns som att det är 100 år sedan jag var gravid, minst.

Sexmånaderskontrollen igår gick jättebra. Ludvig växer och utvecklas precis som han ska och ligger fortsatt löjligt exakt på sina kurvor. 8690 gram tung och 68,5 centimeter lång. Bra det, då hinner han upp till (och över) viktgränsen på bilbarnstolen vi tänkt köpa innan det är dags att åka ner till Dalarna över julen. Skönt, vill ju inte behöva knö in honom i babyskyddet hela den resan. Det hade jag inte gjort ändå, men nu vet jag att han verkligen kommer att vara så stor som han ska vara.

Två sprutor fick han, en i vardera benet. Inte blev han glad av det precis, men vår underbara sköterska skojade bort det på nolltid. Hjärta och lungor lät bra och allt annat såg också bra ut. Läkaren undrade om vi tyckte att han var frisk, och ja, något annat kan vi nog inte säga. Pigg som en mört!

Inne på sköterskans kontor visade Ludvig sen hur duktig han är på att sitta själv och att han även kan parera till viss del när han börjar tippa åt något håll. Hon blev imponerad, och det blev vi också. Så stadigt och bra och länge har han typ aldrig suttit förut, så det går verkligen framåt. Men precis när vi hade konstaterat det så tippade han förstås, och landade med pannan/ögat/tinningen (ja, det området...) mot foten till bordet. Ajajaj vilken ledsen kille vi fick då. Som tur var gick det över rätt fort och ingen bula, blödning eller blåmärke blev det. Puh. Och ingen feber eller hängighet av sprutan heller.

Frisk var ordet ja. Jag hoppas det håller i sig.