måndag 20 december 2010

Ludvig 7 månader

I skrivande stund är det sju månader, tolv timmar och fyrtioåtta minuter sedan Ludvig såg dagens ljus. Jag har varit mamma i sju månader, tolv timmar och fyrtioåtta minuter. Det känns ju helt galet! Galet fantastiskt alltså, något annat ord kan man väl inte använda för att beskriva den lycka som ens barn ger en?


Ludvig sju månader...

...sitter själv, parerar när han vinglar (lyckas nästan jämt) och väljer själv när han inte vill sitta längre. Då lägger han sig helt enkelt ner på mage och gör något annat istället.

...kan inte krypa än, men övar på att stå på alla fyra varje dag. Gungar fram och tillbaka och ibland, om han är riktigt uppspelt, lyckas han hoppa fram på alla fyra. Rätt fascinerande att se faktiskt. Men oftast faller han platt på mage när han vill ta sig framåt. Snart så, snart är det full rulle här hemma...


...vänder sig nu åt alla håll och kanter utan problem. Så sent som idag överkom han det sista hindret - att rulla åt vänster (från rygg till mage). Tidigare har han helt enkelt bara vänt åt höger.

...pratar nästan konstant och har rätt så många konsonanter i sitt språk. Nänänä och Mamama är favoritorden. Häromkvällen kunde man höra far och son inne i vardagsrummet - Lasse började med att säga Blablabla och Papapa, varpå Ludvig svarade med Nänänä, Mamama. Duktig kille! Andra konsonanter han upptäckt är bland andra K, B, D och G.


...äter nästan allt och så länge det finns något kvar gapar Ludvig. Inget ska lämnas, det är ju bara dumt. Favoritmaten är gröt och typ alla sorters pastarätter. Och frukt och bär är typ det bästa som finns. Blåbär, jordgubb, hallon, banan, ananas, päron, persika, äpple, mango - you name it!

...älskar att pussas och kramas och gör det ofta. Ber man om en puss får man för det mesta en, i alla fall jag. Då tar han sina små händer, greppar tag i kinderna eller håret och pussas med våld. Öppen mun och tunga. Tur att han är så liten så man hinner lära honom att pussas med stängd mun. Men det är så mysigt.


...är jättestark i sina ben, står gärna upp och går om man håller honom i händerna. På tårna. Hur sött som helst. Men mest går han förstås i gåstolen, där har han händerna fria att utforska precis allt - både sånt man får och sånt man inte får. Vi behöver mer barnsäkringsgrejer. That's for sure.

...är kittlig nästan överallt. Precis som sin mamma.

...har inga tänder. Än. Men man ser att de ligger och lurar precis under tandköttet, så det är verkligen bara en tidsfråga. Mig gör det inget att tänderna låter vänta på sig, han älskar nämligen att bita och hugga tag där han kommer åt. Inga tänder - mindre smärta. De kommer när de kommer.


...sover numera (än så länge i alla fall) i eget rum. För det gick såklart jättebra inatt, Ludvig sov hela natten utan att egentligen behöva vår hjälp eller tröst. En gång vaknade jag av att han lät (babyvakten står bredvid sängen), vid 03, men det blev tyst lika fort igen. Självklart kunde jag inte hålla mig utan klev upp och gick in till honom för att kolla läget. Han sov som en stock. Han vaknade dock en timme tidigare än vad han brukar, men det ger sig. Nu måste bara jag vänja mig vid att inte ha honom hos mig. Suck.

4 kommentarer:

Elin sa...

Grattis Ludvig! Va duktig du är! Krypa kommer alldeles strax, det hör ju jag.

J sa...

Hehe, ja, B bits jättehårt med sina små tänder så hon hade också gärna fått vänta med dem ;).

Anonym sa...

Tiden verkligen springer iväg! Vi ska fortsätta och öva på momomomom under julhelgen ;)

Puss puss/M

Therese sa...

Grattis Ludvig.Du är så himla söt. Hoppas du får en toppenbra jul. Kram