Biobesök

Jo, jag överlevde biobesöket faktiskt. Det var rent av väldigt trevligt och skönt att sitta där i biomörkret ensam (fast ändå inte såklart, salongen var förstås full med människor) i ett par timmar och bara kunna koncentrera sig på filmen. Jag saknade Ludvig förstås, jättemycket, men var ligger skadan i det? Nej, det är nog bara hälsosamt.

Ludvig hade förstås inte märkt så mycket av att mamma var borta en stund. Han hade fått mat, ren blöja, pratat lite med pappa, farmor och farfar och sen somnat på mage i babygymmet. Och där låg han när jag kom hem igen och sprang fram till honom.
Lukta, känna, pussa. Älskade barn. Mamma är hemma igen.

Att vara på stan utan barnvagn, babyskydd, skötväska eller bebis var för övrigt en väldigt skum och naken känsla.