Häftigt!

Tidigare idag satt jag och tittade på Ludvig när han satt i babysittern och lekte/pratade med sina kompisar på lekbågen. Jag satt och funderade och förundrades över hur mycket han har utvecklats på bara en vecka. Nacken har blivit ännu stadigare, han orkar hålla sig uppe på armarna ett längre tag när han ligger på mage och han blir mer och mer intresserad av sina leksaker för varje dag som går. Förresten så ålar han sig faktiskt lite framåt också när han ligger på mage, och sparkar på med benen. Han har visst bråttom. Det är så fantastiskt att se hur vår underbara lilla son växer och utforskar världen runt omkring sig!

Ludvig leker och snackar med kycklingen och giraffen.

Men se Ludvig tyckte inte att det räckte med det! Ikväll lade Lasse honom på mage på lekmattan på golvet och halvlåg där själv och snackade på med Ludvig. Själv satt jag och läste en bok. Så helt plötsligt utropar Lasse "TITTA!" och när jag vänder mig om hinner jag precis se en förvånad Ludvig landa på rygg, efter att själv ha vänt sig från mage. Förvånad först, skitförbannad sen. Lilla killen med humör. Men oj så stort!

Titta så stark jag är!

Lite ledsen över att jag missade större delen av hans första vändning, men jag är glad att maken hann se den första vändningen innan han börjar sitt nya jobb och är borta hela dagarna.

P.S. Jag ska lägga in lite bilder från vår semester hos mormor och morfar - imorgon eller så. Nu är jag för trött, men ville ändå berätta om allt stort som händer här.