fredag 14 januari 2011

Ännu en tanke

Hur kommer det sig att det är JAG som måste laga Ludvigs mat? Varför kan inte maken göra det (dvs varför tar han inte tag i det och lagar åtminstone en rätt, då kanske jag kommer igång också)? Varför verkar det tas för givet att det är mamman som ska laga bebismaten (speciellt när det faktiskt är pappan som är den som lagar mest och bäst mat i hushållet)?

7 kommentarer:

Sandra - mamma till Molly sa...

Har också funderat på den frågan! Här hemma vet jag dock svaret och det är att jag har mer tålamod att stå och laga till frysen än vad sambon har så därför är det som det är här. Men han lagar mer än gärna maten när vi vuxna ska äta så jag klagar inte ;)

J sa...

Jag tror att det generellt beror på att kvinnan är föräldraledig och allt annat som leder till att det är kvinnan som är föräldraledig då såklart. Min man gjorde palsternackspuré till B i förrgår trots att det var mitt projekt från början (och anledningen till det var/är att vi har bröstmjölk i smakportionerna :)).

Anonym sa...

Barnmatsburkarna i affären förenklar småbarnsföräldrarnas liv. Ingen behöver då laga maten. Å snart kommer han kunna äta samma mat som ni äter.

Puss puss/M

I. sa...

Din mamma är så klok Angelika! :-)

För övrigt kan han väl äta samma sak som er redan, men att ni bara tar undan innan kryddningen? Han är ju duktig på att gapa för det mesta ;-)

Anja sa...

Vet inte, men jag hade sett det som att, om JAG var den som var föräldraledig så hade jag skött det där. Och är det dessutom så att maken din är den som i normala fall lagar mest mat, så kan han ju faktiskt få slippa den extra bebismatlagningen? :-)

Men jag fattar vad du menar.

Här hemma undrar jag varför det ALLTID är jag som tar hand om barnen när de är sjuka (läs KRÄKS). Då är det jag som rusar upp på natten håller bunkar, häller ut kräk, tvättar sängkläder, duschar ungar, pysslar om, medan maken sover vidare.

Å andra sidan så vet jag svaret där oxå.

Jag är ARBETSLÖS medan maken jobbar så han måste sova medan jag kan "vila" på dagen sen.

Är väl lite samma sak och visst kan jag känna mig SKITARG, IRRITERAD OCH FRUSTRERAD men jag vet samtidigt varför när jag tänker efter lite grann.

Hade jag jobbat, kommit hem, eventuellt lagat middag till familjen så hade jag nog blivit ganska irriterad om min partner tyckte att jag kunde ta tag i projektet laga babymat ;-)

Hoppas du förstår hur jag menar :-)

kram

Anja

Jenny sa...

Hur kommer det sig att du känner press att laga Ludvigs mat om du vet att barnmat på burk inte är dåligt? Vissa saker måste man bara lägga bakom sig. Vad det gäller VEMs ansvar det är att laga maten så kan ju ett tips vara att fråga maken om han tycker att det är viktigt att Ludvig äter hemlagad barnmat, tycker han det så kan han ju laga några rätter. Om han inte tycker att det är viktigt så är det ju bara att köra på som ni gör nu. För övrigt är perioden som barnet äter barnmat ganska kort. Snart kan han börja äta samma som er.

Elin sa...

jag tycker det gäller allt, inte bara maten. suck.