måndag 10 januari 2011

Fortfarande trasig

Min dator är fortfarande trasig, men förhoppningsvis kan maken fixa till den imorgon eller så. Håll tummarna.

Igår möblerade vi om här hemma. Dels för att öka trivseln, men också för att göra det lite mer öppet för Ludvig att springa runt i gåstolen. Vilket kanske inte är enbart positivt i och för sig.

Medan vi höll på med möbleringen sprang Ludvig omkring i gåstolen, mellan vardagsrum och sovrum eftersom det var mellan dem rummen vi gick. Så, när vi båda står i vardagsrummet, hör vi ett brak och ett högt, förtvivlat skrik - och sen tystnad. Vi springer ut i hallen och ser Ludvig och gåstolen ligga i en hög över sovrumströskeln.

Platt fall, ansiktet rakt ner i golvet. Jag sprang fram och plockade upp Ludvig som var mitt uppe i ett andlöst skrik - därav tystnaden. Och så drog han efter andan och började gråta hejdlöst, tårarna bokstavligt talat sprutade. Allt det här hände under loppet av typ 3 sekunder, men det kändes som en halv evighet. Och jag kände mig som världens sämsta mamma.

Det tog sin lilla tid att trösta och pussa bort rädslan och det onda, men när Ludvig väl lugnat sig kunde vi konstatera att allt var helt, tack och lov. Inga bulor eller blåmärken heller. Pust. Mitt älskade barn. Lilla hjärtat.

Rädd för gåstolen blev han dock inte, en stund senare sprang han runt i den igen. Men denna gång fanns inga trösklar att falla över.

Bjuder på en bild från idag, Ludvig och Tyson hänger.




Han är faktiskt läskigt lik mig på den här bilden.

Just det, Ludvig har fått smaka lite nya grejer de senaste dagarna. I lördags fick han formfranska med mjukost, det gick INTE hem. Igår fick han formfranska med leverpastej. Det var tydligen rätt gott. Och idag åt han en halv kiwi - MUMS såklart!

- Posted using BlogPress from my iPhone

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du har helt rätt. Han är en liten mini Angelica på kortet. Skönt att det inte blev några bulor eller blåmärken vid kraschen. Han kommer att hinna med så många ändå innan han är stor. Om han sen har oturen att brås på mormor så kommer han fortsätta att vara lite blåslagen då och då även när han är vuxen :)

Puss puss/M

Therese sa...

Hoppas datorn kommer igång...saknar dina inlägg. Ja fy...tiden står som stilla när barnen gör illa sig. Tur det gick bra. Kram

Familjen Wingö sa...

Usch va obehagligt! Ska titta över våra tröskla eftersom Leo fullkommligt slänger sig fram i sin gåstol.
Va synd att vi inte hann ses i Skellefteå innan ni åkte! Leo var sjuk ända tills nån dag innan vi skulle åka hem :(
Får sattsa på sommaren?
Kram Lisa