måndag 3 januari 2011

Julresa

Nu ska jag ta tag i det här med bloggandet och berätta lite om vår jul, och vårt nyårsfirande. Ludvigs första. Eftersom det trots allt (tyckte inte det under tiden vi firade) blev rätt många bilder, och säkert kommer bli en hel del text, delar jag upp det i flera inlägg.

Onsdagen den 22/12, vid 9.30, lämnade vi Skellefteå och styrde kosan söderut. Mot Ytterhogdal till att börja med, där mina morföräldrar bor. Ludvigs gammelmormor och gammelmorfar alltså. Inte den snabbaste vägen till Hedemora (slutdestination), men vi hade lovat att köra dem ner. Så ditåt åkte vi. Resan gick bra, vi stannade strax söder om Umeå för lunch och i Sundsvall för eftermiddagsmat (och resesängshopping).

 Jag är så glad att vi köpte den nya bilstolen innan vi drog iväg på den här resan.

Ludvig sov till och från och var ganska nöjd under hela bilresan, även om han runt Ånge började ledsna ordenligt. Tur då att mammas lugnande hand kan trösta så pass att lillprinsen somnar. Värre var det för oss som var vakna och speciellt för mig som var tvungen att köra i en vägg av snörök i flera mil. Hu! Men fram kom vi.

På torsdagen åkte vi vidare i två bilar. Först stannade vi till i Sveg där vi handlade lite och såklart stannade till på den här mammans favoritcafé. Godare chokladbollar finns inte i hela världen! Vi fick även besök där på caféet av en god vän till min mamma och dessutom sprang jag på en gammal barndomsvän som jag inte träffat på år och dagar. Vi växte på sätt och vis upp tillsammans då våra mammor var väldigt goda vänner.

Ludvig var på café och visade upp sitt fina Pingu-förkläde.

Man kan äta på det också om det skulle behövas. Eller?

Från Sveg åkte vi vidare till Orsa där vi stannade till för att hälsa på min pappa, hans fru och mina småsyskon. Ludvigs biologiska morfar alltså, och Ludvigs morbror och moster. Och styvmormor antar jag att man kan säga? Och vovvarna! Både jag och Ludvig blev lite småkära tror jag, Ludvig tjöt av glädje när han fick sitta bredvid den ena och klappa honom. Så vi blev kvar en bra stund, längre än vad vi hade tänkt från början. Eller i alla fall längre än vad jag hade tänkt. Det var trevligt att träffa dem och att få sitta och prata lite med lillebror och lillasyster. Önskar att vi träffades oftare, att jag visste mer om dem och de mer om mig. Kanske i framtiden? Julklappar fick vi med oss också, och sen påbörjade vi sista etappen ner mot Hedemora.

 Ludvig och morfar Pelle. Klockan var mycket mer spännande än paketet.

Ludvig passade på att gosa lite med moster Emma och morbror Emil.

Men vi kom inte ens halvvägs. Min, den som jag, Ludvig och mormor åkte i, bil pajade. Det började tjuta från motorn, sen började det lukta bränt och sen tändes batterilampan och motorn började ryka. Tvärnit i vägrenen. Nedanför backen såg vi Rättvik, men dit kom vi inte. Bara att ringa morbror och be om hämtning, och försäkringsbolaget och be dem skicka bärgare. Det var telefonkö, förstås, men till slut kom ändå bärgaren. Typ 1,5 timme efter att bilen gick sönder. Och det här var för övrigt andra gången på mindre än ett halvår som bilen gick sönder. Suck.

Med tanke på att det var -25°C ute och vi hade en liten bebis med oss så var jag oerhört tacksam att vi hade åkt i två bilar och därmed hade en bil att hålla oss varma i. Sent omsider kom vi i alla fall fram till Hedemora och julfirandet kunde så smått börja.

Och trots kraftigt förskjutna ät- och sovtider så måste jag säga att Ludvig var vid förhållandevis gott mod hela tiden. Min lilla hjälte. Vilka äventyr han får vara med om.

2 kommentarer:

Elin sa...

Viken resa! Verkligen tur att ni hade två bilar. (Eller otur att den ena gick sönder, beroende på hur man ser det) Ludvig verkar ha det bra i alla fall men alla gosedjur.
:-)

Therese sa...

Vilken resa men tur ni hade två bilar. Så kul att Ludvig fick träffa sin morfar och sin moster och morbror. Kram