fredag 14 januari 2011

Matfunderingar

Jag är hopplös. Förra veckan handlade jag hem allt som behövdes för att göra storkok av fem olika maträtter åt Ludvig. Hur många har jag gjort?

INGEN!

Jag får inte tummen ur. Jag vet alla fördelarna. Det är bättre för ekonomin, man vet vad som är i (och kan använda ekologiska och gärna närproducerade kvalitetsprodukter), man kan se till att ge mer protein, det är bättre ur miljösynpunkt osv osv. Men. Det är så bekvämt med burkmat.

Jag kanske borde skämmas för att jag säger det, men det gör jag inte. För det är ju trots allt sanning. Och trodde jag att det var direkt skadligt för Ludvig att äta barnmat, ja då hade jag såklart inte gett honom det. Men jag vet att det inte är skadligt, även om det säkert är bättre med hemlagat i det långa loppet.

Det jag skäms över är att jag är så kass i köket. Noll fantasi. Ingen improvisationsförmåga. Ge mig ett recept och jag följer det, men förvänta er inga överraskningar. Och framför allt tycker jag att det är skittråkigt att stå vid spisen. Och jag önskar att det inte vore så. Jag önskar att jag älskade att stå vid spisen och laga mat, att jag kunde höfta ihop vad som helst och få det att smaka gudomligt.

Men det kan jag inte. Och det får mig att tappa lusten even more. Jag tror bestämt att jag har prestationsångest inför Ludvig. Maken äter allt, men Ludvig är nog svårare - han kanske avskyr det jag lagar?

Hmm, det vore ju smidigt - back to burkmat. Dyrt.

Ge mig en spark i rumpan någon?

P.S. Be mig istället att baka något - DET kan jag. Men just ja, Ludvig ska inte äta en massa sötsaker...

4 kommentarer:

Sibbis sa...

G vägrar hemlagat för tillfället :) Jag gillar att laga mat, (och gör det bra, om jag ska tro min omgivning) både till honom och oss andra, men han kniper igen så hårt han kan för min mat. Öppnar jag upp en burk, gapar han glatt. Vad jag vill säga med detta är att man nog får lägga prestationsångesten åt sidan när det gäller bebisarna, de är helt enkelt inte de mest konsekventa kritikerna :) Att laga FEM rätter förstår jag känns oöverkomligt, jag skulle sätta en rätt som mål i början. Och vill Ludvig inte ha, tja, då är det nog helt enkelt för att han är bebis. Inte för att du har lagat något osmakligt. Hur det än är, blir det ju nytt för honom, ny smak, ny konsistens... Det är bara att prova, och prova igen. En rätt fixar du (eller maken) under helgen!

Rebecca sa...

Men om du känner att det är så jobbigt så strunta i det! Snart är Ludvig 1 år och kan äta det ni äter, kör på burkar till dess. Om du känner press inför att laga mat till honom så blir det ju inte roligt.

Kram!

systerkasia sa...

Jag är rätt nöjd med min matlagning, ändå har mina barn inte alltid gillat det jag gjort. Och den stora vet du ju hur kinkig hon är....så laga du, äter han inte har du ju din ursäkt ;)!

Therese sa...

Jag är precis likadan. Jag gjorde aldrig egen mat till Jacob och det blev människa av honom också =). Inte ska man skämmas för det inte. Handlar ju om intresse och har man inte det ska man inte skämmas för att man inte gör egen mat. Burkmat går hur bra som helst. Kram