När vi kom till ögonkliniken precis i tid (efter en fantastisk spurt av mig, det var inte det enklaste att gå fort iklädd klumpiga vinterkängor och termobyxor) fick vi i sedvanlig ordning vänta. Ludvig såg mycket skeptisk ut, precis som jag gör när jag är på sjukhus.
Väl inne hos doktorn fick Ludvig kolla på en skum 3D-bild och sen gjorde hon lite andra tester på honom, allt såg bra ut men hon ville ändå mäta hans syn. Vilket för oss innebar ögondroppar (fast det gällde ju bara Ludvig förstås) och ytterligare tid i väntrummet, en sisådär 50 minuter. Detta för att ögondropparna skulle hinna work their magic och vidga pupillerna så att Ludvig såg ut som han gick på någon häftig drog.
Med enorma pupiller fick vi sen komma in till läkaren igen och hon höll upp stora glaslinser (såg det ut som) framför Ludvigs ögon samtidigt som hon lyste i dem. Efter denna undersökning kunde hon till sist säga att Ludvig är översynt med 2,5 vad-det-nu-är-för-mått, att det var helt normalt för hans ålder och att han hade inåtskelningstendenser men att det antagligen var kopplat till översyntheten och troligtvis kommer växa bort, liksom översyntheten.
Positiva besked alltså! Återbesök om ett halvår.
3 kommentarer:
Så skönt att allt var bra. Kram
Va skönt!! Blir man kallad till denna undersökning eller har ni velat kolla hans syn?
Elin: Vår BVC-sköterska tyckte att Ludvig skelade lite så hon skickade en remiss till ögonläkare.
Skicka en kommentar