Eller så inte.
Men om rabiata rygglägesförespråkare hade sett Ludvig för en timme sen så hade jag fått lära mig att veta hut i alla fall. Där låg han, på mage, med kudde, utan andningslarm och under samma täcke som mig och sov. Fy mig! Fy Ludvig!
Nu var det ju inte så att jag medvetet hade lagt honom så. Jag lade honom på sida och lade sen mig själv som skydd så att han inte skulle rulla över på mage, men någon eller båda av oss hade uppenbarligen flyttat på sig, för där låg han och sov så sött ingosad under min arm/mot min sida. Sötnöt.
2 kommentarer:
Han har hittat sin grej helt enkelt :) Hoppas bara han slutar rulla över på mage bara :)
Ja det är ju inte alltid det blir som man planerat men det gäller även socialen, tro mig, så du går nog säker ;) Det var nog Ludvig som knuffade undan dig så att han kunde lägga sig i sin favoritställning :) Mysigt att sova under täcket med mamma.
Puss puss/M
Skicka en kommentar