Det är omöjligt att uttrycka i ord hur mycket jag älskar dig, hur mitt hjärta sväller varje gång jag ser dig. De två månaderna som gått har varit hektiska, stressiga och jobbiga. Men ändå helt perfekta - du har ju varit med oss! Du är den vackraste gåva vi någonsin kunnat få.
Idag fyller vår älskade lilla pojke hela två månader. Återigen bara och redan på samma gång. Tänk att vi för två månader sedan låg på rummet på BB och snusade på vår alldeles purfärska son. Det var helt magiskt, och jag kan sakna den tiden. Den allra första med Ludvig. Å andra sidan är varje dag med honom magisk och han blir mer och mer fantastisk för varje dag, så egentligen skulle jag ju inte vilja byta nu mot då, inte permanent i alla fall.
Nykläckt. Världens sötaste. Kärlek vid första ögonkastet.
En månad. Mitt vackra barn.
Idag är...
...jag en...
...stor pojke!
Två månader och mer fantastisk för var dag som går. Mammas lilla älskling!
Även om det fortfarande är som att titta på Lasses spegelbild när jag tittar på Ludvig så börjar jag skönja nånting i hans utseende. Nånting som skvallrar om att jag är hans mamma, att han är en del av mig och jag en del av honom. Jag vet inte vad, jag kan inte sätta fingret på det, men för varje dag ser jag mer och mer av mig själv i honom. Rent fysiskt alltså. För i övrigt har han varit lik mig redan från början - han sover mycket och har ett hett humör med noll tålamod. Puh, undrar vilka världskrig vi kommer att gå igenom hemma när han blir äldre?
Men det är en senare fråga. Nu njuter vi.
P.S. När man är två månader ska man sova i sin vagga. Så det gör Ludvig inatt, en hel natt för första gången. Bildbevis kommer imorgon.
3 kommentarer:
Åhh blir spännande att höra hur natten gick i vaggan. Ludvig har väl precis som Molly sovit i vagnen hitills va? Molly blir två månader nästa vecka och jag tänkte faktiskt att hon också skulle få övergå till vaggan :)
Va kul att allt går bra för er..Läser troget denna blogg även om jag är kass på att kommentera =)..Kramar från Kusin Linda
Åhh vad han har förändrats bara på den korta tid som har gått sen jag såg honom. Du har helt rätt, det börjar verkligen synas att du är hans mamma. Skönt att höra att vaggan äntligen kommer till användning så att mormors slit inte har varit förgäves :) Pussar i massor till mormors prins.
Puss puss/M
Skicka en kommentar