torsdag 19 maj 2011

Jag är inte redo

Imorgon klockan 08.59 är det ett år sedan Ludvig föddes. Ett helt år. Jag har sett honom växa, utvecklas och förändras så himla mycket på dessa tolv månader, så egentligen är det väl ett mindre mirakel att det bara är ett år det handlar om.
Men jag är inte redo.

Ludvig hjälper till med hushållssysslorna i alla fall. Väluppfostrad redan från start!

Ettårsdagen har för mig alltid symboliserat att bebistiden är över, att bebisen blir ett barn. Fortfarande liten, men inget spädbarn, ingen bebis - ett barn. Imorgon har vi alltså ett barn när vi vaknar. Förstår ni? Han är inte min lilla bebis längre, och för varje dag som går kommer vi närmare den dagen då han inte är "min lilla"-nånting överhuvudtaget. Jag är inte redo!

Nyduschad kille. Efter att ha sprungit naken, kissat på golvet och sen dansat i pölen.

Yoda vs Jerry Williams. Eller helt enkelt Ludvig?

Han är 364 dagar gammal idag. Han kan massa saker som han inte kunde när han föddes. Skratta. Peka. Sitta. Stå. Prata. Gå. Springa. Klappa händerna. Kramas. Pussas. Krypa. Dansa. Vinka. Äta mat. Dricka ur mugg. Visa vad han vill. Han har lärt sig så himla mycket. Och under det kommande året kommer han lära sig så himla mycket mer. Prata "ordentligt". Gå och springa stadigt utomhus. Äta själv med sked. Lägga pussel. Åka på sin sparkbil. Tala om vad han vill. Det kommer hända så himla mycket, och det kommer vara så fantastiskt roligt att se.
Men jag är inte redo.

 Den långhåriga klätterapan Ludvig Bergström. Inget är säkert längre.

 Törstig kille.

Pausknapp tack? Rewind please?

3 kommentarer:

Sandra - mamma till Molly sa...

Håller med dig i allt! våra små bebisar! :O

systerkasia sa...

Ja det är tufft att se det hända, men varje ålder har verkligen sin charm,. Du vill inte heller missa allt som komma skall. Men visst gör det ont ibland att se dem växa, visst önskar man lika ofta en pausknapp på dem som en volymknapp, eller än bättre; mat och sovklocka ;) Men det är väl detta som är utmaningen att vara förälder?? Eller??
Krama min goe lille gudson massor av gånger från mig. Om ni bara hade bott närmre.....

Anette sa...

Oj vad jag håller med. Mammas lillllla....