Läskig mamma

Så... Jag höll på att göra mig i ordning för gårdagens tjejkväll. Jag hade Ludvig på ena höften och tog ut en vinflaska ur kylen med min lediga hand. Ställde den på köksbänken och antagligen viftade Ludvig mot den för den föll, ner mot golvet. För att den inte skulle krossas mot golvet sköt jag fram min fot för att dämpa fallet. Bad move.

Jag skrek så högt att alla i huset måste ha hört mig när flaskan landade på min stortånagel. Ludvig hörde mig definitivt, och blev såklart livrädd och började gråta helt hysteriskt. Jag samlade mig tillräckligt för att trösta honom, men när han hade lugnat sig kunde jag inte hålla mig längre - och skrek på nytt. Varpå Ludvig blev rädd och började gråta igen, såklart. Jag sjönk ner på golvet med Ludvig i famnen, och när han lugnat sig körde vi samma visa igen - jag skrek, han grät. Så när maken - som varit ute och hämtat bilen - kom in, hittade han oss i en hög på golvet. Skrikandes.

Stackars Ludvig, han blev så rädd för mig. Och stackars min tånagel, den är alldeles blå och dunkar fortfarande. Och stackars mina vänner, som fick höra mitt gnäll om min tå om och om igen igårkväll. Helt fel dag att skada sig känner jag.

Nu har jag inte träffat Ludvig sen "olyckan" igår eftersom han och pappan sovit hos farmor och farfar, men snart kommer de hem. Då ska jag pussa och krama jättemycket på honom och be om förlåtelse för att mamma är så läskig.

Bjuder på en gammal bild, i brist på nya.



- Posted using BlogPress from my iPhone