fredag 1 oktober 2010

Minisemester

Efter en mysig vecka (knappt) nere hos (mor-) föräldrarna är vi nu hemma igen jag och Ludvig. Ja vi kom förstås hem redan i onsdags eftermiddag, men tiden har inte riktigt funnits för att hinna med att uppdatera här med alla härliga bilder och filmer från veckan som gått. Igår var det så ljuvligt väder, så då passade vi på att ta en promenad ner på stan och mysa lite i höstsolen. Ludvig sov förstås, men JAG njöt i alla fall. Och så hämtade vi paket som kommit till Ludvig - ett par jeans och sen den otroligt fina och mysiga fårskinnsåkpåsen som Ludvig fått av min pappa med familj. Alltså Ludvigs biologiska morfar. Morfar Pelle.

Vad har vi då haft för oss egentligen medan vi varit borta?

Det hela började förstås med ett j*kla stressande ut till flygplatsen i fredags, trots att jag hade sagt att vi skulle vara ute i god tid för en gångs skull. När typ två minuter (trodde jag då) återstod av incheckningstiden rusade jag in i terminalen med väska och barnvagn, superstressad och nästan gråtfärdig. Vagnen skulle förstås in i en sån där skyddspåse - testa det ni när ni är så stressade att hela kroppen skakar! Nej fy!

Självklart visade det sig sen att vi inte hade riktigt så bråttom, för även om det är 30 minuter innan avgång som gäller för bagageinlämning på Arlanda, så är det inte riktigt lika hårt på små flygplatser tydligen, så jag hade TOLV minuter på mig - inte TVÅ. Jaja, då var det undanstökat i alla fall.

Flygresan gick förhållandevis bra, Ludvig var missnöjd när vi satte oss på planet och vad jag än försökte så dög det inte. Såklart. För vi hade i stressen glömt att han skulle ha mat! Klart som sjutton att han blir skitförbannad när jag försöker ge honom vatten på flaska då. Skäms på mig, och skämdes gjorde jag verkligen. Glömma matning sådär, taskig morsa! Efter lite mat blev det bättre, men lillen var väldigt trött så det enda som funkade var att ha honom tryckt mot mitt bröst, nynnandes vaggsånger. Bara nånting funkar liksom, då får man vara nöjd. Och Ludvig charmade förstås kjolarna av alla flygvärdinnorna, inte helt oväntat. Han har den förmågan min son, varesig han ler eller gallskriker.

När vi kom fram var det bara att skynda sig hem, slänga i Ludvig nattflaskan och sen bums i säng med den slagna lilla hjälten. Vi andra satt uppe och snacksade på färska kräftor, ost och vin. Och kantarelltoast! Mums. Lite väl sent blev det, men så himla ofta är det inte som jag är vaken till efter 00, så det fick gå för denna gång.

Utvilad kille testar mammans gamla Hokus Pokus. Den blå leksaken fick han av flygvärdinnan.

I lördags stack vi iväg till Barkarby Outlet och IKEA (jo då Sibbis, vi var där i lördags. Var det i stora hissen vi åkte tillsammans? Uppåt? Visst hade ni typ en Acta Graco-vagn?). Jag och mamma shoppade loss och Ludvig låg snällt i vagnen och kikade. Tidvis pallade vi upp honom med en tjock dunkudde så han skulle se lite mer.

 Ludvig äter i fullt sittläge för första gången!

När vi kom till IKEA gick mamma och bytte blöja på Ludvig, och när de kom ut så satt Ludvig upp i vagnen, inte lutandes mot kudden. Bara rätt upp och ner sådär. Jag tittade på Ludvig och sen på mamma och frågade sen "Men, hur har du bullat upp kuddarna nu då? Han ser ju ut att sitta jättestadigt?" varpå mamma svarar "Jag har inte gjort nånting, han sitter sådär av sig själv". Mitt geniala svar blev "Men han kan inte sitta sådär ju!" och mammas (mycket smartare) svar på det blev "Eh, tydligen kan han det!?". Hmm, ja. Tydligen.

 Ludvig sitter upp själv och ser sig omkring.

Så så satt han hela vägen runt inne på IKEA. Det fanns förstås massor av spännande saker, färger, former och människor att titta på så jag förstår att han blev helt trollbunden. Då och då tvingade vi honom att luta sig tillbaka mot ryggstödet, men fort var han uppe och sträckte på sig igen. Duktiga, nyfikna lilla killen.

Ludvig var för det mesta väldigt nöjd i stolen. Lätt att nå (och kasta ner) leksakerna.

I söndags var vi till Sickla Köpkvarter och shoppade. Ludvig somnade i bilen typ en kvart innan vi var framme (såklart) och var sen omöjlig att få att somna om i vagnen. Jättetrött förstås, men ville inte sova. Inte ens efter att han fått mat ville han sova, han låg bara på mage och spände sig som en fjäder och gallskrek, så det var ju bara att ge upp. Men till slut, efter att han varit vaken l-ä-n-g-e, somnade han. Puh.

 Ludvig sitter själv! Supernöjd förstås. Sen testade han att åla på golvet, men det var mest konstigt.

 Mys och mat med mormor <3

I måndags var vi bara hemma och myste. Påtade lite i mammas (/mormors) trädgård. Ludvig fick smaka morots- och potatispuré och det var tydligen inte gott. Alls. Han gjorde konstiga miner och spottade sen ut purén. Det var första gången någonsin som jag sett honom spotta ut mat som han blivit erbjuden. Så det kan alltså inte ha varit gott. Well, han är väl som mig (och sin mormor) - vi tycker inte heller om morötter. Men vi går på't igen om några veckor.

Ludvig sitter i vagnen och spanar på mormor som fixar med blommorna.

I tisdags var vi inne i Uppsala och strosade och shoppade. Ludvig fick ett par jättesöta byxor med en matchande body av sin mormor och jag köpte fleecejacka, fleecebyxor, två mössor och totalt fyra par vantar till honom. Så nu är han väl hyfsat rustad för hösten och den kommande vintern i alla fall.

 På promenad genom Uppsala.

 Ludvig spanar in mammans gamla hemvist.

 Vore det inte för Skellefteå så skulle jag bo och leva i Uppsala (-trakten) för alltid.

Och i onsdags åkte vi alltså hem. Den här gången var vi ute i god tid på flygplatsen och det var så skönt. Ingen stress. Jag hade tänkt att Ludvig skulle sova en stund i bilen på väg ut till Arlanda, men icke. Han satt med uppspärrade ögon hela vägen och var således rätt trött när vi hade kommit fram, lämnat av bagage och sagt hejdå till mamma/mormor.

 Ludvig undrar vad Kasper säger.

Han somnade helt enkelt i bärselen, ganska direkt efter att vi hade passerat säkerhetskontrollen. Sötnosen. Där fick han i alla fall sova i 30-40 minuter innan han vaknade av att jag satte oss ner på sätet i flygplanet. Resan gick bra, i alla fall upp till Umeå ungefär. Från Sävar till strax innan landning gallskrek han, då var han less. Men under själva landningen var han tyst och satt och tittade sig omkring.

 Hemma igen! Ludvig kvällsmyser med pappan och maracasen.

Ludvig har utvecklats något enormt den senaste tiden. Han vänder sig nu utan problem från rygg till mage, är snabb som sjutton på att ta sig fram (eh, bakåt) själv, pratar en massa och är hur stadig som helst i kroppen. Nu sitter han korta stunder helt utan stöd! Dessutom går det i raketfart framåt med hand-öga-koordinationen och överhuvudtaget så har han utvecklats motoriskt väldigt mycket bara den senaste veckan. Helt otroligt hur fort det kan gå i perioder!

Ja, det var en "kort" resumé. Har ni orkat läsa hela vägen hit så är ni värda en applåd och en klapp på axeln, själv är jag ganska utmattad och får väl snart skavsår på fingertopparna.

P.S. Många kommentarer vill vi ha nu! ;-) 

P.S 2. Ludvig hade samma Lundmyr-dress på sig när vi flög hem i onsdags (syns på de nedersta bilderna) som han hade på sig när vi flög från mamma när han var en månad.

7 kommentarer:

systerkasia sa...

Han år en riktig gullunge och faslikt lik mamma har han börjat bli ;).....

Sandra - mamma till Molly sa...

Uppsala är verkligen jättefint och har själv sagt att ska vi bo i en storstad så får det bli Uppsala. Har min bror boende där så vi är ner dit och hälsar på ibland och det är så mysigt och lungt.

Haha, gillar din reaktion över att han satt så själv i vagnen ;) Skulle nog själv sagt så om Molly gjorde det.

JAg tycker att vid 4-5 månaders åldern händet så mycket hos bebisar vilket är riktigt roligt speciellt nu när det är ens egna barn och att man märker den lilla skillnaden som blir så stor egentligen :)

Therese sa...

Kul att ni är hemma igen. Ludvig är verkligen en framåt och duktig kille. Hoppas vi ses snart. Kram

Rebecca sa...

Jaså har du bott i Uppsala? Jag har bara bott här i drygt ett år men jag trivs otroligt bra! Kommer från Stockholm men när det var dags att skaffa barn kände jag att jag ville bort, bort, bort. Uppsala är en perfekt stad att ha barn i, och så vackert det är nu på hösten!

Vad skönt att resan gick bra och häftigt att han sitter så bra själv! Vi tränar och tränar och det går långsamt framåt men Isak sitter bara framåtlutad hela tiden, ser inte ett dugg skönt ut. Är det Bumbon tror du som har gjort att Ludvig sitter så tidigt?

Linda A sa...

Vad mysigt att komma iväg på en minisemester, trots stressen i början. Men visst är det härligt när ens barn kan charma vem som helst? :)
Och om morotspurén så kan man väl inte tycka om allt (och osm sagt morot är inte gott, väntar samma reaktion av min kille här om ett par veckor).

Visst är det underbart att se och förundras över hur mycket gullungen utvecklas och lär sig nya saker, men samtidigt så vill man liksom stoppa tiden och njuta till 110% för det kommer ju aldrig igen.
Ta hand om er.

Sibbis sa...

Låter som att ni har haft det härligt! Ludvig såg fin och stadig ut, minns att jag tänkte på det. För visst var det vi i hissen, vilket minne du har som till och med kommer ihåg märket på vagnen!
Och även jag håller med om hur mycket som händer i utvecklingen i dessa tider. Det är roligt och härligt och lite sorgligt på samma gång :P

Sandra - mamma till Molly sa...

Du har fått en award av mig! :)
Kika in på: http://surrovich.blogg.se/2010/october/en-award-till-mig.html