måndag 11 oktober 2010

Kvällens outfit


Fleeceset (jacka och byxor) - Parvel/Åhléns
Mössa - Parvel/Åhléns
Vantar - Parvel/Åhléns
Skor - Adidas? Lånade av Tarantinos

Pappan och Ludvig posar.

Husvisning ikväll alltså, och ute var det kyligt så det var bara att pälsa på oss själva och Ludvig när tomten och omgivningarna skulle inspekteras. Men nej, det huset blir det inte. Suck, rätt hus - finns det ens? Vi har börjat fundera igen på ett hus som vi tittade på för ett tag sen som fortfarande ligger ute. Superfint hus, både jag och maken gillade det skarpt. Och tomten var superfin! Bra område också. Den enda (och stora?) minuset var att det inte ligger särskilt långt från en rätt hårt trafikerad väg, kanske 75 meter bort (bakom ett buskage). Frågan är hur mycket man störs av det? Egentligen så är det ju bara trafik att tala om typ en timme på morgonen och en timme på eftermiddagen, annars är den som vilken mindre väg som helst...

Ludvig vill ha en trädgård att busa i nästa sommar! Och gärna i vinter också.

4 kommentarer:

Sandra - mamma till Molly sa...

Jag tycker ni ska åka tillbaka till det huset vid vägen och vara där en stund, gå runt lite i området och ta in ljudet om det stör er. Jag tror också det är en vanesak. Min moster flyttade till Krylbo Järnvägstation, den låg precis utanför deras fönster och när tågen kom på nätterna så skakade hela lägenheten. Första gångerna jag sov där, ja då sov jag inger. Men sedan blev man van. En annan släkting har huset intill kyrkan och varje gång kyrkklockan slog, varje halvtimme så vaknade karln i huset men inte nu längre. Tycker i alla fall att ni ska åka dit en gång till annars kanske ni ångrar er =/

Hanna sa...

Jag bodde ung. 100 meter från en järnväg i 16 år och jag stördes ingenting, det tutades och kördes rätt mycket. Några få som hälsade på över natten hade vaknat av tåget men det var inte många. Man blir van, sen kan man ju bygga ett högt bullerskydd/ludvigskydd så man inte störs så mycket. Just nu bor vi ganska precis bredvid e4:an, vi har ett hus som blockar men man hör absolut inget. Man kan höra sirener, skutövningar från regementet (som ligger på andra sidan e4:an) och en gång hörde vi en bomb och skottlåssning (Loomisrånet). Det finns andra saker som stör här dock, och det är grannarna! Frans vill också ha en trädgård att busa i nästa sommar... Jag med. Jag vill framför allt ha ett hus att rymmas i :)

Åsa sa...

Vi bodde inte långt ifrån "den stora vägen" när jag var barn/ungdom. En liten ort, så det var ju inte så mycket trafik att prata om, ungefär som du beskriver - på morgonen och eftermiddagen. Jag hörde aldrig något - eller alltså, hörde, men det var inte så att man tänkte på det. Snarare var det väl tvärtom, man hörde när det blev tyst (om man var på semester exempelvis). Åk och titta på det igen, tycker jag!

Din son är ju hur charmig som helst - alla filmer är jätteroliga!!

Anonym sa...

Pappa och son matchar :)

Puss puss/M