Busy bees

Imorse var vi iväg på babysimsintro. Vi presenterade oss för varandra, tittade på film och gick runt och kollade på lokalerna (och på varandra och varandras bebisar i ärlighetens namn). Provade ut badbyxor gjorde vi också. Imorgon är det dags för första doppet - det blir spännande!

Efter introduktionen passade vi på att ta en promenad upp- och nerför Vitberget för att Ludvig skulle få sova en stund till (han vaknade förstås halvvägs in i introduktionen och ville hellre spana på andra bebisar än fortsätta sova) och för att vi (främst jag) skulle få lite motion. Styrka och kondition är lika med noll just nu, har nog faktiskt aldrig varit så otränad.
Hur som helst, vackrare promenadrutt är väl svår att hitta, i alla fall när man väl kommit upp på toppen.

Utsikt över stan. Rakt ner, i mitten av bilden, bor vi.

Sen hem, mata Ludvig och maken, skriva handlingslista och iväg och storhandla. Det var faktiskt första gången som Ludvig fick följa med och storhandla, annars brukar bara en av oss åka iväg medan den andra är hemma med honom. Men någon gång måste man ju börja göra saker tillsammans faktiskt, och idag kändes som en lämplig dag.

Ludvig är redo för lite shopping!

Ludvig slutade ju sova på rygg för två månader sedan, men uppenbarligen är det väldigt jobbigt att åka och storhandla med mamma och pappa. En halvtimme efter den förra bilden såg det nämligen ut så här:

Utslagen. På rygg (stolen lutar mer bakåt än vad som syns på bilden, så Ludvig ligger i princip).

När vi kom hem igen fick Ludvig ta sig en ordentlig tupplur i sängen, sen var det full fart igen! Vi har busat och skrattat en himla massa i eftermiddag, tills Ludvig fick sova en stund till. Den sovstunden vaknade han från pga en mardröm. Först hörde vi hur han "pratade" inne i sovrummet, så jag gick in och kollade till honom. Nix, han sov. Gick ut igen och en minut senare hör jag ett riktigt förtvivlat, skrämt gråtande från sovrummet så jag sprang dit. Mycket riktigt låg Ludvig och grät i sömnen och när jag strök honom försiktigt på ryggen för att lugna så vaknade han - jätteledsen och förtvivlad! Stackars liten, det gjorde så ont i mig att höra det där ljudet. 

Efter det har det varit lite upp och ner med humöret. Som alltid på kvällarna skulle jag vilja säga. Förstår inte riktigt vad det är, men varje kväll (i princip) den senaste veckan har han en riktig skrikperiod. Ingen jättelång stund, men vad man än gör så går det inte att trösta. Förrän man ställer sig upp - då blir han tyst. Eventuellt smågnyr han lite då också, men inte så farligt. Konstigt, eller? Tycker inte det kan vara typ kolik (kan de få det vid tre månaders ålder överhuvudtaget?) eller liknande eftersom det räcker att bara ställa sig upp. Övertrött? Less? Någon som har någon idé? Även om det inte är någon lång stund han är sådär så är det ju sjukt jobbigt och frustrerande att inte veta vad som är fel.

Ibland är mamma och pappa så himla roliga tycker Ludvig.

Åh, det var så sant, det höll jag på att glömma! Imorse när Ludvig låg mellan mig och maken i sängen rullade han från rygg till sida mot mig, och med endast ytterst lite hjälp tog han sig hela vägen runt till mage. Sen har han gjort samma sak ett par gånger i babygymmet under dagen!